Jag har under många år försökt påvisa det till viss del förödande jobb Socialtjänsten bedriver i vårat land. Ni som står mig närmast vet nog näst intill hela historian. För ingen vet hela mer än jag själv. I alla fall det jag kommer i håg av det som jag inte förskjutit långt bak i minnet. Vissa fragment och epoker är borta, på något sätt förskjutna långt bak för att orka med vardagen.
Jag har skrivit många gånger om att hammnar men fel i Soc korridorer är man dömd utan rättegång, man blir kränkt,utfråga, undersökt i från topp till tå.Jag är kritisk till att de yttersta besluten tas av en socialnämd utan större kunskaper eller utbilldningar om olika socialaproblem,lösningar eller alls insikter om något. Det enda man hör är inte alls alltid en objektiv framställan av en tjänsteman som skapat sig en uppfattning genom i bland väldigt tvivelaktiga metoder utförda av tjänstemannen.Tjänstemannen värderar och laborerar med det den får reda på, och som jag sakt tidigare så är det självklart att tjänstemanen lyfter fram ärendet till nämden så att nämden med det den får till sig ska fatta beslut om tvångsåtgärder, om det nu är det tjänstemannen är ute efter och tycker.Inte ett dugg objektivt. Ändå kan och ska socialnämden fatta beslut om tvång av olika slag på anndra människor.
I går såg jag Uppdraggranskning om en familj vars hela liv fullständigt har krossats av ett enda samtal till Socialtjänsten. Jag kännde igen mycket av det som sades i programmet. Jag vet hur gångarna går, jag vet hur frågorna ställs och jag vet hur utsatt man är. Hur ska man kunna bevisa? Hur ska man svara på frågor på ett bra vis som är så kränkande att man vill spy? Att sitta där som oskylldigt dömd och ändå försöka bevara sitt eget förnuft och vara saklig och konkret. Ja det här kan man inte föreställa sig alls hur är om man inte varit där i samma situation. Uppdrag granskning talar om två föräldrar som anklagas för att sexuellt ha utnyttjat sina barn, för mig vinklades det inte på det sättet och jag vill absolut poängtera att det jag har fått stå till svars för inte har handlat om sexuella övergrepp. Det har handlat om andra saker men ändå kränkande. Jag har stått palla för jag vet vad jag har gjort/inte gjort. Jag har också berättat det gång på gång på gång. Jag har aldrig dömts i en Tingsrätt. men jag har varit dömd av en socialtjänst och det är ellt helt lagslöst land där juridiska saker inte alls är på samma nivå som i en Tingsrätt.
Det räcker med att tjänstemannen tvivlar och har socialnämden med sig, det räcker med ett enda kort telefonsamtal i från någon som säger sig ha sett,känner oro eller att barnet har berättat så går drevet i gång. Ditt liv kan förstöras på några minuter, så snabbt går det när det gäller Socialtjänsten. I mitt fall handlar det om en människa som för 15 år sen sa till mig att dig ska jag plåga livet ur, det lovar jag dig.Den personen har aldrig någonsin behövt stå till svars inför Socialtjänsten. Den människan har inte lagen någon gång kunna kräva på att stå till svars för varför ringde du Soc och sa som du gjorde? Den människan har under alla år sluppit undan medans jag och min familj är granskade ända in på bara skinnet. Till slut och sist så fanns det inget längre att gå på, det har inte hittats något, även ocm Socialtjänsten i bland drog till med påhittade sanningar vinklade och värderade utifrån deras perspektiv, inte vad vi i familjen verkligen sa eller berättade. Nu är misstankarna och alla utredningar klara, nu handlar det om att lappa i hop de själsliga såren, den delen av våra själar de krossat och mosat sönder, alla de åren där man kanske varit en mindre bra förälder för att man inte orkat hålla ställningarn utan i ren utmattning och frustration inte har orkat. Vi ska också återställa den delen av våra liv som den som inte behöver stå till svars för har orsakat. Den personen som aldrig behöver vara delaktig, det har också blivit våran roll. Jag känner mig bestulen på flera år av mitt liv. Och mina år med barnen under deras uppväxt kommer aldrig igen.
Tack Socialtjänsten för det !
Jag vädjar att ni alla kikar på gårdagens Uppdrg Granskning på Svt play. Det kanske känns som varför man skulle bry sig, men jag tycker att det här angår oss all. Det är vårat samhälle, det kan drabba vem som hellst av oss och jag ställer mig frågan, ska vi ha det på det här viset? Det behövs en opinion i från alla håll. Och det som visas på Uppdrag Granskning kan uppfattas som något helt unikt. Men det är det inte.Det unika i det hela är att den här familjen orkar berätta, de orkar gå ut offentligt.
Pappan i avsnittet anklagas för sexuellt umgänge med sitt barn allt orsakat av ett enda samtal. Ingen närmare kontroll görs alls av substansen i det samtalet. Drevet går och det slås genast på den stora trumman barnen tvångsomhändertas omedelbart. Och vad som framgår i programmet är också att Socialtjänsten INTE har gjort några fel. Alltså måste man då förstå det hela som att det är just så här det går till, och jag vet att det är så också.
Jag tänker också vidare att under den här absurda resan familjen får göra kanske det fanns barn som verkligen behövde Socialtjänstens hjälp. de som verkligen på ett eller annat sätt var utsatta men inte prioriterades rätt. De som fick stå tillbaka när tjänstemännen inte hade tid med utredningar för de grottade ner sig i detta.
Jag ber er alla och en var att se detta avsnittet för det här är är ett program där ni som inte varit drabbade kan skapa en egen uppfattning om hur det går till, det är nästan omöjligt annars att försöka förstå. I bland när jag själv har berättat så möter jag tvivel, ingen vill tro att det är på det här viset. Med hjälp av det här programmet så kan man klart och tydligt se att det är så här jag försöker beskriva det hela.
Det jag önskar mig i julklapp är att du avsätter en timme av ditt liv och ser på Uppdrag Grankning på SVT play länken dit är den här : http://svtplay.se/v/2588771/uppdrag_granskning/del_10_av_16
Detta är dagens Sverige 2011 inte en diktatur taget i från en historisk bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar