Kaffe gjord av kärlek.

Har jobbat i natt och slutade kl 07.00. När jag kommer hem så har min mina dotter kokat kaffe till mig. Ser på Facebook att uppdateringen är "Kokar morgonkaffe tills mor kommer hem från jobbet, hihi."

Jag känner en strålande varm kännsla i hjärtat. Min hjältinna, min modiga vapendragare och kära vän ville ge mig en god varm kopp kaffe kokad av kärlek. Jag känner tacksamhet och nästan berörd till tårar.

Min glädje inför detta betyder så otroligt mycket av olika anledningar. För mig är det inte bara en kopp kaffe, det är så mycket mer. När jag smakar det smakar det jätte gott också, det gör ju saken inte ett dugg sämre.

Skulle vilja ge mitt älskade barn några ord på vägen, men kanske läser hon här i stället och jag hoppas att hon kan ta till sig det.. Jag vill säga att man får det man orkar bära, det svåra är att finna bästa sättet att bära det på.

Man kan bära saker på många olika sätt och vis. Det är en konst och i bland väldigt nödvändigt att be om hjälp om det är allt för tungt. Det gäller att vara modig nog att be om hjälp i bland och plötsligt när man tar mod till sig och vågar så öppnas en ny värld med många vänner. De som är beredd på att vara bärhjälp.

Dagen i dag tycks gå i kaffets tecken. Kör min yngsta vapendragare och kärlek till skolan och bestämmer mig att försöka varva ner efter nattens jobb med en frukost på caffe. Plötsligt dyker en man upp som jag pratat med i bland och fågar om jag har sällskap eller om han kan sitta ner vid mitt bord. Klart att han får det, jag är utan sällskap.

Under frukosten så talar vi om stort och smått och utbyter olika erfarenheter om våra livsöden. Delar en del åsikter och funderingar och det är roligt att möta människor med en lika syn på saker som jag delar. Tänk att denna drycken kaffe förenade oss i samspråk och ännu en gång under dagens tidiga timmar har kaffet varit en bidragande orsak till så mycket trevligt.

Kaffe tåren den bästa är :-)

Dum, dumare, Malung-Sälen Kommun !

Får lite förstrött information av min dotter att Resturang och Livsmedelsrogramet läggs ner. Jag var så dum att jag trodde att det var illatalande tungor och ryktesspridning som ibland kan dra i gång. Jag som förälder hade inte sått så mycket som ett ord av information kring det hela, därför var mitt antagande att det kanske var något som diskuteras eller något annat lite luddigt.Men så fel jag hade. I december fattas beslutet av barn och utbilldningsnämden med
Ola Ohlin (V) med ordförandeklubban i handen att det nu är så att RL skall läggas ner. Hur är det möjligt? Malung-Sälen kommun heter just Sälen för att vi skulle bli en så mycket finare turist ort. Turisterna skulle fatta att Sälen låg i Malungs kommun, som det hette på den tiden och någon liten glad gameng visade sig i media då och då och påstog att detta skulle vara ett uppsving för hela kommunen.


Vad man nu tycks ha glömt bort, eller aldrig någonsin kommit på enligt min mening, är vad just en turistande kommun innebär. Vilken anläggning på hela fjället behöver inte personal i sina rastauranger? Jag kommer inte på någon. Varför inte då baka i hop hela konceptet och framförallt fatta hur man gör reklam för sin sak i dag 2012. Vad det än gäller i hela den här förbannade kommunen så sitter det självgoda politiker och tror att saker och ting ska rammla över kommunen. Att företag ska flytta in, att turisterna ska tycka att det känns aptitligt att åka in till samhället när man ser en skyllt ihopsnickrad av lastpallar och sätta sig i en rivningskåk och äta mat. Att ett centrum som ser ut som liemannens utedass ska vara tilltalande att tillbringa sin semester i. Vart fan sitter felet och vart är förståndet?

Spiken i kistan måste ju verkligen vara den att man inte inser och förstår vilken jävla nerköp man gör när man tar bort en utbilldning som kan ge jobb för den färdiga studenten över hela världen och framförallt i Sälen under vintern.  Detta ger en klar och tydlig fingervisning om vilken inkompetent ledning som sitter och styr ner min fina hembygg käpprätt åt helvete.

Estetprogrammet hängde löst under förra terminens start, där fick föräldrarna veta detta före beslut togs och i dag lever utbilldningen kvar. Var det därför vi inte fick information om detta före beslut fattades? Var man rädd för att få stå till svars och kanske inte orka hålla i sin plan för opinionen? Ja jag vet då inte mer än att det är sorgligt, men bevisar bara för mig att man inte har fattat galoppen för fem öre.

En ytterligare aspekt i det hela är att ett praktiskt yrkesinriktat program försvinner bort. Här ser man till att de som kanske besitter kunskapen i händerna blir bortplockade, medans de som har lättare för sig teoretiskt fortsättningsvis har möjligheter. Det finns ingen hemsida riktat till målgruppen av något slag kring utbilldningen, Hur fan ska då Sveriges 15 åringar veta att det är möjligt att söka en utbilldning där Säelenfjället står som en ropande arbetssökare väldigt nära?  Att man har en stor möjlighet att eventuellt få jobb och göra sin APU i Sälen, vem talar om det för dom? 

Min kära hembyggt tycks dö ut snabbare än jag trodde. I min planerade framtida bostadsort gör man helt tvärtt om, där utvecklas det, det byggs det är liv orh rörelse. Sedan 60-talet har man skapat tågförbindelser, en flygplatts och det formligen expanderar dag för dag. Jämför man så ser man att det gör tvärtt om, här tar man bort tågförbindelser, man skär ner, tar bort utbilldningar. Huumm just det ja, kom sen inte och säg att det finns framtidstro och ett hopp om att få inflyttning till kommunen.

Jag ger mig tusan på att det är mer befolkat på kyrkogården en solig Söndagseftermiddag än vad det är på byn. Till slut kommer endast de som ligger under jord vara kvar för de kan inte flytta på sig, så illa varslande är det. Nej jag har gett upp, jag vill inte stå här och se på spektaklet. Jag vill ge mina barn en värdig uppväxt där de får känna att det finns en framtid. Och vill man det ska man inte bo här.


Tack Barn och utbilldningsnämden för eran väldigt briljanta ide att ta bort en turistnära utbilldning i en turistkommun som våran. Smart drag med stor betoning på min ironi och eran förbannade dumhet.

Alpint i familjen.

Plötsligt som en blixt i från klarblå himmel så har jag fått en son som tycker om den alpina grenen Slalom. Hade ingen aning om det tror inte han hade haft stora funderingar på det själv heller.

På Lördagen bestämdes att ett bösök i backen skulle göras och sonen ville gärna hyra skidor. Antar att hans stora idol och syster påverkade honom en aning till detta.

Han trillade, grinade, svor och lovad att det var ta mig fan den otrevligaste utflykten han varit med om. Okej nu har du två val, ett är att stå här mitt i backen och yla, eller så åker du ner. I vredesmod valde han att åka ner och det var nog i det ögonblicket gnistan tändes. Så förbannad och envis skulle han minsann visa världen att han kunde åka slalom.

In med lite pastasallad och genast blev humöret bättre, men envisheten satt kvar. Upp på toppen och i sakta lugn takt tog han sig ner bit för bit. För varje gång han kom susandes ner så syntes det så väl att han vågade mer och mer. Glad och till freds ljublade han att han kunde ju. Upp och ner, upp och ner och inte gav han sig.

På väg hem så bestämde han sig för att han ville åka till backen på Söndagen också. Visst på med kläderna igen och glad i hågen övande han. Det gick så pass bra att han efter sista åket nog hade bestämt sig för att han ville köpa egna skidor i stället för att hyra. Även ett litet hopp testades och det gick i sakta fart och mycket kontrollerat, nästan så att han inte tog sig över det lilla hoppet utan att glida bakåt. Men så glad och nöjd över att lyckas. Det värmer ju en moders hjärta.

Efter Söndagens sista åk så bestämde han att på Tisdag ska jag åka igen, det här var så roligt och adrenalinet känns skönt i kroppen. Varför känns adrenalin väldigt bra mamma?
Stelfrusen och koncentrerad på den smala vintervägen känndes nog pedagogiken väldigt avlägsen då jag svarar att det är kroppens egna drog.
-Mähh, va fan säger du, menar du att jag drogar?!?
-Nej alltså det är ingen farlig drog men påminner mycket om en farlig drog, det är kroppen som gör så och då känns det behagligt.
-Menar du att det finns droger som inte är farliga?
-Nej men vi säger så här, så länge det är kroppen själv som gör det för att du åker slalom så är det ingen fara, kroppen uppskattar det och du blir glad.
-Okej så jag knarkar inte då?
-Öhh nej det gör du inte, du åker slalom.
-Ja det vet jag väl att jag gör, men vad har det med droger att göra?
-Inget, du vad tyckte om dina nya slalomglasögon......(vad då avleda och byta diskussion)

Nu råkar jag ha en son vars intresse och stora fröjd är att följa polisens arbete i länder värden över. ´Där av en enorm kunskap om olika droger och dess påverkan. Vi i familjen är ju väldigt van hans djuplodande funderingar och enormt stora tänkande men i bland måste jag nästan påminna mig själv om att det faktiskt är en 10 åring jag samtalar med en 10 åring vars själ är bra mycket äldre.

Han talade om för mig i dag att hans motto är att han inte behöver uppsöka adrenalinkickarna, det är bättre att de kommer till mig för då klarar man situationen bättre och undviker skador. jag hoppas att det mottot håller i sig under hela hans uppväxt och resten av hans liv.

Nu ska den hastigt inkastade slalommorsan inta sängläge. I morgon är det åter dags för slalombacken.

K-bry!

På fronten intet nytt kan man säga. Har inget sensationellt eller speciellt trevligt att berätta om i från Stureplan, eller jag menade Glotorget i byn.

En jävligt tungsam period har trätt in i mitt liv just nu. Plus all den ekonomiska trassligheten som skall redas. Då är det inte så lätt att stå stadigt när det blåser till ännu lite hårdre på de sju haven. Mantrat just nu är, du kan inte leva någon annans liv, du kan inte hjälpa den som inte vill ha hjälp, du kan inte hjälpa,du kan inte hjälpa..........

Naturligtvis är det så. Väldigt förnuftigt och klarsynt är det lätt att säga det. Baka sen in lite kännslor i det så blir det genast mycket svårare. Nej ge mig sinnesfrid och bara en vardag i lugn och ro. Erkänner att jag är så avundsjuk på alla människor som har sin trista gråa jävla vardag, den där som ser lika ut dag ut och dag in, den där vardagen då man slipper vara rädd för det värsta, rädd för att det ska gå galet, rädd för framtiden, rädd för det som varit, en sån där trist grå tråkig vardag vill jag också ha.

En vardag utan att dagligen slitas mellan hopp och förtvivlan, en vardag i sakta lunk i bara lugn och ro. Ska det vara så förbannat svårt? Ja det ser det ut, samtidigt skall sinnet fokusera på att få det hela att gå i hop sig, maten ska lagas, hemmet skall saneras i bland, två hundar ska ha sitt. Gjorde en snabb överslagsräkning och insåg det faktum att jag i 18 år indirekt och direkt genom ord fått höra vilken dålig vidrig människa jag är. Det har levererats på olika sätt och vis, via budbärare eller uttalat av personen själv. 18 år är halva mitt liv. 18 år av ett ständigt försvarande och upprustande. Alla lögner som spridits,allt jag har fått stå till svars för som varit taget ur luften och rent påhitt. Allt i syfte för att plåga mig sönder och samman.

Jag är inte felfri på något sätt, men jag är heller inte så usel att jag förtjänar att ständigt höra de där orden och önskningar om att någon vill se mig död eller söndemosad,söndermisshandlad eller att jag ska få ryggen avbryten.

Ähh det är inget att bry sig om kanske en del tycker, nej så kan det vara. Men jag lovar att varje gång sätter det ändå sina spår, det sitter där som hullingar i hjärtat, det sitter där och skaver och det känns ont ändå. Jag vill bara ha en vardag.

Alla dessa verbala hot och påhopp om mig som person har gjort att jag väl vet vem jag är, jag vet i mitt förnuft att jag är bra, jag vet att jag duger till bra som det är. Självförtroendet sviktar sällan, men det är tärande att ständigt leva med de här sakerna vid sidan om. Jag försöker varje dag sträva efter att göra gott,vara snäll och vänlig mot människor, inte för att bevisa något, bara för att jag är den personen.

Kanske är det dumt att så här rakt och öppet skriva om saken, kanske ser någon mig som en psykisk kolaps, jag vet inte. Jag ville bara skriva de här orden och påvisa att vardagen ser oändligt olika ut för oss alla och en var. Kanske skriver jag saker som inte ligger mig till gagn, men jag är fasligt trött på rollspel där vi inte ska kunna leva igemenskap på riktigt. Jag menar på att det samhället vi lever i nu handlar om ytlighet, löshår,botox, där allt är feake. Det som tycks räknas i dag är hur det yttre ser ut, det innre, det som jag tycker spelar roll har tappats bort, det är ingen som i dag ser en cool personlighet och intressant människa. Det är anndra saker som räknas och det tåget vill inte jag vara med på.

Jag funderar lite på när en ny rörelse ska starta igen, den som är 2000-talets motsvarighet till den brända BHn på 70-talet? Det måste ju vara flera än jag som lessnat ur på yta och eftersöker männskligt.

Nej nu är det slutpladdrat här och fokus skall nu läggas på att registrera lite CVn.
Kaffe koppen är min bästa vän ;-)