Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

torsdag 6 mars 2014

Im a fucking bulldoozer!

Go och glad!
Jag hittade ett jobb i Malung-Sälen kommun som föll in under alla mina intressen, det jag har planer på i framtiden att hålla på med. Jag blev så glad, kändes som den sortens drömjobb jag skulle kunna blomma ut i och i full kraft lägga ner hela min själ på. Malung-Sälen kommun söker en Samhälls och landsbyggdsutvecklare.

Skräll, och jag kände hur min inre fågel Fenix reste sig ur askan. Stark, orädd och något mytomspunnen som den kritiker till Malung-Sälen kommun jag är. Jag har inga famlijära band inom kommunen, jag har aldrig haft någon i min familj som arbetstagare på Jofa. I den lilla byn som Malung är innebär det en sorts identitetslöshet och ingen garanti för att du kan göra ett bra jobb. Så ser det sociologiska perspektivet ut på den lilla orten. Statusen som person är lite förändrad mot om du har släktband i Kommunen eller föräldrar som varit arbetstagare på Jofa, något som kanske inte alla vill erkänna eller klarsynt se på men för mig en sanning som är tydlig. Sen kan det ju också vara så att svågern är den som råkar vara bäst lämpad som den nyanställda, men allt grundar sig inte på goda erfarenheter och referenser i alla sammanhang.

Hur kom det sig då att jag allt som oftast kritiserat Malung-Sälen kommun? Det hela handlar inte om att jag är en bitterfitta som käftar för att jag tycker att det är roligt att framställa mig själv som en surkärring. Nej det handlar om att stå upp för det man ser är galet och fel. Det handlar om att bruka sig av rätten att tycka och oponera sig, stå upp för det man tror på och våga framföra saken.

Jag började grotta ner mig i Kommunen kring kring 2004. Det var då det hela handlade om skolnedläggningar och omstruktureringar. Kyrkskolan skulle stängas, och detta berörde mig enormt. Jag hade varit förälder till barn på Kyrkis och den miljön och arbetssättet som personalen hade där var något unikt. Skolan utstrålade en familjär känsla, mitt barn blev sett och jag som förälder var delaktig på alla sätt och vis. Det småskaliga och utemiljön såg jag som en enorm stor resurs och möjlighet i undervisningen. Jag trodde stenhårt på att detta främjade barnens inlärning, personalen som brann för undervisningen och barnen som med glädje vistades i skolan.

När det då började talas om nedläggning så blev jag förbannad, hur kunde politiker förbise kvalitet och i stället sitta och se på kronor och ören. Jag hade då en övertygelse om att det inte skulle bli den minsta besparing. Föräldragrupper drog i gång och under en period så jobbades det fram förslag och idéer om en friskola. Föräldragruppen ägnade mycket tid på att motargumentera och bevisa det motsatta till de uträkningar som vi fick presenterade för oss. Väl byggda argument och siffror som påvisade tydligt att tjänstemannens uträkningar spräcktes med våra argument.

Ingen lyssnade på oss utan politikerna klubbade igenom det förslag som tjänstemannen presenterade. Inom mig fylldes en frustration och en känsla av ett nonchalant sätt att se på medborgarna som verkligen var beredda på att driva och genomföra något nytt i kommunen. Den iden och det föräldragruppen utarbetade då är något jag ännu i dag tror på hade varit en hållbar plan som hela kommunen hade tjänat på.

Våran ansökan okejades och en det var grönt för att starta upp friskola på Kyrkis. Vi hade allt klart. Allt i från vem som skulle ordna snöröjningen till matbespisning, utemiljö och lokalvård. Föräldrar var beredda att ställa upp. Detta, som jag ser det, erbjudandet vågade inte politikerna i Kommunen sig på. i stället hyrdes baracker, som i dag kallas moduler, och ställdes upp vid skolan på Blomsterbäcken. I tjänstemannens förslag så var detta en tillfällig lösning. En mycket kostsam tillfällig lösning som står kvar ännu i dag. Och i år ska de här barackerna friköpas och bli permanenta på Blomsterbäcksskolan. De som har hyrt ut de här barackerna har tjänat bra med flis på den hyran kan jag säga, medans skattepengarna i kommunen har runnit ut i sanden. Och det som tjänstemannen sa var en tillfällig lösning slutade med en svindyr hyra i 10 års tid och till slut en permanent lösning. Vart i detta sparade man pengar?

Även bussningen av elever till och från skolan skulle förändras, detta skulle spara pengar. Vilket jag vet i dag inte sparade en enda krona trots att tjänstemannen hävdade det i sitt förslag den där gången för många år sedan. Det handlade om många flera argument också så klart, men detta blir det jag i skrivande stund konkret kommer i håg tydligt.

Under den här perioden så träffade jag i bland människor som försiktigt viskade att om vi lyckades genomdriva friskola så kom de gärna dit och arbetade. Men det var i många fall uttalat mellan raderna att det fick jag inte föra vidare. Jag hörde människors åsikter, men det skulle det inte talas högt om, det skulle komma att bli problem om fel person fick höra deras egentliga åsikt. Många var faktiskt rädda och oroliga.

För mig ska den oron och känslan aldrig finnas i ett demokratiskt land. Och sakteligen började jag förstå att det här var ett otroligt känsligt kapitel och faktiskt står det inte rätt och riktigt till om människor utmanövreras för att det säger sin mening och står upp för den saken. I dag vet jag ju med alla säkerhet att det här är inte alls ovanligt, man är rädd om sina jobb och kanske inte alltid känner sig fri att säga sin mening. Många känner sig bakbundna och tiger i stället. 

Detta var starten på mitt kritiska syn på Malung-Sälen kommun. Jag lärde mig spelreglerna under den här perioden, det är jag tacksam för. Spelreglerna är inte vad man tror det är om man inte gjort en djupdykning och skrapat lite på ytan, det är först då man börjar se och förstå. Och det där med kommunallagen kan man ju fundera på hur vida den passar in i allt det kommunen företar sig. Jag hävdar att den inte efterföljs så som den bör. Det är också en del i att jag är kritisk, jag som privatperson är ålagd mängder av krav som jag tvingas efterfölja, men när det sen kommer till en kommun tycks det kunna bli lite hej baburiba på sina håll. Illa, illa!

Skolnedläggningen blev alltså mitt startskott för att se och förstå sammanhanget i kommunen, något som jag inser att är svårt att se och förstå om man inte själv involverat sig i den här världen. Det står ju alla fritt att göra det men många ser det som ointressant och bortkastat, för mig blev det tvärt om, mycket intressant och ytterst viktigt. Politikerna som har röstats fram på ett demokratiskt sätt ska förvalta medborgarnas pengar, är det inte då naturligt att som medborgare också engagera sig i det hela och inte låta pengarna felfördelas och lortas bort? Tja för mig blev det ytterst naturligt och ett driv framåt.

Min andra stora fördjupning i kommunen blev inom Socialtjänsten. Lika där, ingen kan förstå och se metodfel, ledarskapsbrister och resursslöseri om man inte själv har varit i närheten av den förvaltningen. Här är det också svårare att som privatperson skapa sig en uppfattning då mycket ligger skyddat i sekretessen. Därför har det kommit att bli viktigt för mig att prata öppet och berätta min historia. Och den enkla  och korta varianten av min slutsats handlar om att de som egentligen bestämmer om tvångsvård, budget osv INTE ska ligga som politiskt uppdrag som det gör i dag. Jag anser kort att Socialnämden inte ska vara det beslutsfattande organ kring tvång av människor så som det är i dag.

Men så länge det är ett politiskt uppdrag så krävs det av Socialnämden att man har modet och styrkan nog att ifråga sätta tjänstemannens utarbetade förslag som presenteras. Har sett allt för väl att socialnämden har svårt att ifrågasätta, vilket i sig inte är det minsta konstigt eftersom utbildning eller några andra krav ställs för att få sitta i socialnämden. 

Jag har också genom mitt arbete varit i kontakt med Migrationsverk vilket så klart inte ligger på kommunal nivå utan statlig. Vilket jag blev chockad över förfarande och behandling av människor, en upplevelse som fick mig att känna stor sorg och förtvivlan.

Detta är några exempel på varför jag blivit den jag är och varför jag vägrar låta mig tystas. Jag tycker att det fria ordet och lite jävlar anamma brukas allt för dåligt. Människor rycker på axlarna och säger att det ändå inte går att göra något åt saken. Nej så länge den inställningen finns så blir det svårt. Men jag tänker inte backa för den saken.

När jag då såg annonsen på det jobbet som Malung-Sälen kommun annonserar om så kändes det som mitt jobb. Det är frågor och saker som jag är engagerad i, något jag bryr mig om. Något som jag ansett varit en del av hela pusslet som saknats för att höja standarden på orten. Något jätte viktigt och nödvändigt. Och ja, jag uppmuntrar varenda person att flytta i från kommunen. Varför det då? Jo för att jag tycker och anser att det är av största vikt att skapa sig nya perspektiv på tillvaron och det vardagliga livet. Att kunna känna hur det känns att leva i en ort som just lever. Alla är värda att känna den känslan. Jag anser inte att Malung är en levande ort längre. Och jag anser att politikerna inte klarar av att leverera känslan om en framtid på ett ärligt uppriktigt sätt till medborgarna.

Varför ska jag då söka ett jobb i Malung kan man undra? Jag tänker söka jobbet och om jag skulle få det så kommer mycket av mina egna värderingar möbleras om. Just nu har jag ingen tilltro alls att en som jag skulle tas på allvar och bli mer än skrattad åt när mitt namn syns som sökande. Jag kan ha fel vad vet jag?

Jag har fel politisk tillhörighet, jag har ingen referens i släkten som jobbat i kommunen, jag har ingen familjemedlem som tillbringat sin tid på Jofa, jag lyssnar på hårdrock, jag har haft ekonomiska bekymmer, jag har varit ett socialfall och jag är tjock. Därför kommer jag inte få det här jobbet. Men skulle vara ytterst tacksam om Malung-Sälen kommun en gång för alla slog hål på det jag tror om dom.
Sist jag sökte ett jobb i kommunen fick jag inte så mycket som ett automatutskickat tack för din ansökan. Detta har givetvis inget med mig som person att göra. Det handlar mer om en oordning och kanske nonchalans. Men glöm inte att många bäckkar små kommer i från en stor å.........eller hur var det nu?

Im a fucking bulldoozer. Bring it on! :-)


Vänliga hälsningar regimkritikern Smina :-D