 |
| Vovve. |
3-4 år och hans hundintresse tog sig andra uttryck än det gör i dag.
Han fick en lika hund som på bilden här brevid, det visade sig bli hans första följeslagare och hans absoluta allt under många år. Han tog hand om Vovve på ett exemplariskt vis och hade det varit en riktig hund hade den levt kungligt, jag lovar.
Arvid utfodrade Vove med leksaksmat och såg till att han fick friskt vatten, som flera gånger spilldes ut på golvet så klart. Vovve hade en katttransport bur som han bodde i och även transporterades. Vovve var alltid med om Arvid var med. Så gissa hur många gånger denna katttransportbur har tagit plats i bagaget som under hanslingsturer till hemköp eller semestrar. Vovve ska med och när man åker bil sitter hunden bak i buren, så är det. Barnvagnar och annat fick bereda plats åt denna plasthund i en kattbur.
En gång drog familjen i väg på Hundutställning, vi hade ingen egen hund med oss. Parkeringsvakten som tog betalt önskade oss lycka till under dagen, vi fattade inte så mycket. Till slut kom vi på att vakten så klart antog att vi hade en liten riktig hund med oss i bilen, men det var bara Vovve.
Under hela sitt liv så har Arvid lekt hund. När han tog på sig rollen som hund så hette han Pricken. Ropade man på Arvid under en Pricken lek så kunde man inte räkna med att få svar, Arvid var inte där men Pricken var. Det föll sig inte bättre än att Pricken var en hund som skällde väldigt mycket och väldigt ofta. Han kröp under bordet och skällde, stog i soffan och skällde och en vanlig dag under den tiden var mycket påfrestande för allt detta skällande.
Försökte man tala med Arvid så möttes man av ett vov vov vov vov vov.......
Hur kul är det alla dagar? Inte så värst faktiskt, även om han oftas gjorde oss fnissiga och glada med sin lek så var det inte alltid roligt. Kunde ju vara en gnutta ont om tid i bland och det var väldigt svårt att få på hunden ytterkläderna, samtidigt som han skällde.
En gång, och det händer sannerligen inte ofta, tappade Jonas tålamodet med detta skällande och krånglande med Pricken aka Arvid.
-Men nu får det ta mig fan vara slut på detta krånglande och skällande. Om inte Pricken omedelbart blir tyst och skärper sig så kör jag honom till veterinären.
Pricken fattade alvaret och det hela löste sig till det bästa. Det flyttade in en ny hund i vårat hus, han kunde inte skälla och Arvid i rollen som hund hette sen dess Fläcken.
Ja kära nån vilka tider. Jag vet inte om det var Pricken eller Fläcken som skulle äta sin portion mat i en skål på golvet. Jag förvägrade Arvid detta under lunchen men lovade att han skulle få prova sen med något lite mindre kladdigt än fiskpinnar och ris.
Så visst fick jag lov att ställa ner "hundmat" och vatten till hunden, men det var så pass krångligt att äta så det var nog inte mer än en gång det hände.
Pricken/Fläcken kunde också göra hundbus så man fick se upp vad som hände. En 4 åring tuggandes på soffkuddarna var ju kanske inte den optimala leken.Inte heller så vidare bra när han satte tänderna i TV kablarna. Han kunde ha skrämt slag på mamma en gång när han var hos henne på besök. Hundleken var i full gång och han satt på alla fyra vid köksbordet på stolen. Rätt som det är bara kastade sig hunden ner på golvet och det small som bara den, knäskålarna och händerna rakt ner i govlet.
-Men kära barn vad gör du?
-Vad då? Jag är ju en hund.
¨Så småningom av tog hundleken i den här formen och övergick till hederlig vanlig ordinär literatur. Före läskoden knäcktes var det mycket kikande och beundran av bilder, och så klart så fick man själv ställa upp som textläsare.
-Vad står det här? Vad har man den hunden till, är det en vallhundstyp`?
Nu mer är läskoden käckt och det insups fakta i från alla håll, tidningar, nätet och TV. Han har ett otroligt stort kunnande.
Nästa steg i denna hundera är en egen hund. När det blir av får vi se. Jag tror nog att han skulle behöva en Alaskan Malamute, vad tror herren i huset om det? ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar