Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

måndag 19 augusti 2013

Till alla muslimfientliga

Läs den länkade artikeln och fundera en smula.
http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.6189637-fortsatter-hans-kamp-fran-dalarna

Det får bli mitt budskap för dagen

Så kom den där dagen

Har jobbat i Sverige under sommaren. Sonen har tillbringat sitt sommarlov på resandefot under alla veckorna. han har levt med sin ryggsäck och kuskat runt på luffen. Precis så som han älskar att leva och vara. Jag fick möjligheten att vara i Sverige och det kändes bra att få vara mormor och så nära. Jag valde den möjligheten.

I går kom den där dagen ingen av oss riktigt ville skulle komma. Sonen åkte i väg till Norge och sin vardag för att börja skolan. Själv är jag kvar i Sverige för att lösa en del saker som jag löser bäst på plats. Jag lever en dag i sänder och har ingen plan, skönt i vissa aspekter, bedrövligt tungsamt ur andra vinklar.
Försökte skärpa mig så gott jag kunde utan att visa hur tårarna trängde på, men det gick inte. Han gav mig den varma kramen och sa hej då, hoppas vi ses snart mamma. I det ögonblicket gick barriären sönder och tårarna kom som ur en öppen kran.

Ja vi lever så här utspridda i världen, men ändå en familj som är så nära. Vi valde att lösa vårat liv och ta mig fan inte sätta oss till ro med armarna i kors. Vi var tvungna till att handla och skapa det livet vi ville göra. Arbetsplanen för det blev då att emigrera och skaffa jobb som man får bra betalt för att göra, framförallt skapa ett liv på fritiden som vi gillar. Ett liv som innebär att vi faktiskt kan skapa ekonomiska förutsättningar för att vara de vi vill. Vi bestämde oss för att inte göra oss till offer och handlingsförlamade stackars satar. Vi ville ta ansvar för våran egen framtid och skapa den och vi gjorde det. Därför lever vi i dag som vi gör och priset vi betalar är att vi många långa stunder lever i från varandra.

Det gäller att ha stort tålamod och vara gjord av hevymetal för att leva så här. Det bygger också på tillit och stort förtroende. Många har frågat mig under resans gång hur det går för norskarna när jag är i Sverige. Det är en fråga som jag själv inte personligen ställt mig. Varför skulle de inte klara sig utan mig? Deras liv står inte och faller med mig. Tror inte någon hade funderat på det viset om det varit tvärt om. Om jag hade varit den som varit mer fastboende med min son och pappan varit den som varit mera entledigad. Kan trösta omvärlden med att de två grabbarna klarar sitt vardagliga liv med tvätt och mat jätte bra. De städar i bland också faktiskt. Läxorna blir gjorda och smörgåspakken ordnas på bästa vis.

Något som kan provocera mig ordentligt är när man hör andra sätta sig till ro, tala om så bedrövligt det är för de har inte jobb, det är svårt ekonomiskt och ojojoj hur ska det gå. Ja men fan ta tag i det då, packa ihop och flytta. Man kan inte rycka upp barnen ur skolan, man kan inte flytta för man har ett hus, man kan inte för att.......
Ja för vad då? Jo för egen rädsla, det är vad det handlar om. Jag har svårt att tro att jobben kommer trilla ner i från himlen och vips får man en bra lön och det hela löser sig om man inte själv jobbar för saken. erkänner att jag själv en gång i tiden var just den där som  byggde hindren och var feg som tusan. Men det är inte så farligt att ge sig av, det är faktiskt ganska utvecklande och trevligt. Men det bygger på att man vågar se sin vardag som annorlunda och att det inte alls blir så som man levt utan att saker och ting förändrar sig.

Jobba stenhårt och tro inte att saker faller ner i från skyn. Välj din inriktning i livet och kör. Ingen minns en fegis :-)