Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

torsdag 1 december 2011

Exakt vad hände hos oss kl 00.40 i natt?

Det börjar fnissas och skrattas ganska ljudligt mitt i natten och jag hör mina kids samtala. Mähh....vad nu då?

Ner för trappan kommer sonen och svär som en borstbindare.
-Det vaar då väl fan också, den här jävla julkalendern.

Känner mig inte riktigt med i hans resonemang och frågar lite aktsamt den väldigt irriterade unga herren vad det är frågan om.
-Jo men mitt jävla väckarur och den här jävla julkalendern, det är vad allt handlar om.

Okej, jag mottar den informationen och inser att han inte är riktigt medveten om varken tid eller rum samtidigt som hans syster skrattar och ropar att lillebror går nog i sömnen. Han pratar konstigt meddelar hon mig. Jo jag märker det.

Han har sina kläder i famnen när han kommer ner för trappan och sur som 1 kg citroner gör han sin morgonrutin kl 00.40. När han kommer ut i från toaletten så överaskar jag honom med att klockan är mitt i natten och det är varken julkalender eller ett väckarur som har ringt. Han är säker på att det visst har ringt och surar då för att det är fel på hans väckarur. Han är så förbannad och igenomtrött så tårarna nästan kommer.

Tröstar honom med att det är flera timmar tills kalendern visas på TV och att han lugnt kan sova för det inte är fel på hans klocka utan att han måste ha drömt att det ringde. Nu har han sansat sig en aning och berättar att han trodde att han sovit över premiären av julkalendern. Stackars lilla mannen då. :-/

Syrran bäddar ner lillebror igen och kikar på hans väckarur och garanterar att det är absolut inget fel på det. Det var då väl tur att jag var vaken och kunde styra upp honom i sängen igen och att hans syster så vänligt bäddade ner honom. Han kunde lika gärna ha klätt på sig och satt sig i soffan. Undrar när han kommit på att han inte försovit sig utan snarare tvärtt om?

Hans nattliga promenad har nog tagit lite udd av han morgon humör. Nu har han sett premiären på julkalender och med en aning butter ton öppnar han första luckan. Lite mindre glad konstaterar han kort, jaha en korv och ett paket, det var det.

Varken jag eller hans syster kan hålla oss för fniss och hela behållningen av den här julkalendern kommer nog vara minnet av den nattliga vandringen. Själv säger han jajaja, nu har ni skrattat och jag tycker att det roliga är inte alls så roligt. Nu glömmer vi det  här. Lovar att det kommer nog ingen av oss att göra.

Mina barn, mitt livs kärlek :-)

tisdag 29 november 2011

Landstinget och jag, en parelation som inte fungerar.

Alf Johansson
Det fd Landstingsrådet Alf Johansson ger mig inget vidare stort intryck av att vara en god medmänniskan med ödmjukhet och soleksen i blick precis. Och jag vill lova att det är mycket ömsesidigt. Jag får sällan solsken i blick när jag har med Landstinget att göra. Mina ögon blir minst lika smala som Alfs och jag känner att min mun i bland blir lika åtsnörpt, eller den kan också gapa vidöppen, det är väldigt olika beroende på omständigheterna. Allt som oftast träffar jag på vänliga sjuksköterskor och en trevlig personal, inget ont om dom alls. Har förvisso hänt att läkare under årens lopp har gjort mer skada än nytta också. Det kan jag kanske inte dirket lägga på Alf Johansson, det ligger nog mer hos läkarens förbannat dåliga socialakompetens och i fallet jag tänker på en kännsla av makt. Underligt det där när man tror att en läkare är till för att hjälpa och framförallt lyssna på patienten, inte spänna musklerna och försöka visa vem som bestämmer. Nåväl, den persen avklarades också även om det var nära till stor katastrof.

När Alf styrde spakarna så undrar jag om han hade ett litet begrepp om ordet smidighet och tillgänglighet någon gång i sina tankar? Känns som att detta inte var något väldigt stort samtalsämne under deras möten. Alf tycks ha tappat bort en hel del av den geografiska kunskapen och kännedom om hur Dalarna är utformat och vilka olika avstånd som råder mellan orterna. Vi som inte råkar bo väldigt nära Falun eller Mora glömdes bort. För mig som vuxen handlar det om en bilresa på
45 minuter till Mora lasarett. Det är på något vis inte svårt att svälja, men då är jag heller inte personligen alls drabbad av så många Landstingsbesök heller. Jag förstår alla de som är beroende och behöver täta vårdkontakter, de jävla bilresorna, eller hellst buss om Landstinget själv får välja, blir ta mig tusan övermäktiga.

När man då funderar på vart barnen och ungdomarna ska känns det mera svårt att tugga ner och inte lika lättsmält för mig. Det är 16-17 mil enkel resa som gäller, det är här friktionen mellan mig och Landstinget tar sin början. Mitt barn är i ytterst största behov av Landstingskontakt, då ganska tätt. Två olika autoimuna sjukdomar som kräver två olika läkare på specialistmottagningen för barn/ungdom och du som förälder har plötsligt väldigt mycket kontorsarbete framför dig. Då inkluderas inte själva resorna.

Kallelsen för läkarbesök ploppar ner i postlådan och hur många gånger har jag inte öppnat och läst, du är välkommen på läkarbesök( i bästa fall ett datum med lite framförhållning) klockan 8.15.
MEN VA FAN!!! Ser dom inte att adressen är på en ort 16 mil i från Lasarettet. Jag vill inte åka 05.45 under vintertid. Jag vill inte åka den tiden sommartid heller för den delan. Jag kan omöjligt motivera min tonåring att gå upp 04.45 för att åka till läkaren. Hon är less på sina sjukdomar, hon är jävligt less på livet med de som sällskap helatiden. Hon vill inte veta av detta, men jag ska säga att på Måndag ska du gå upp 04.45 för vi ska till doktorn. Gissa hur det låter? Gissa vilken konflikt, gissa om jag är klok nog att välja mina strider? Ja det är jag och har därför också påtalat tusen gånger, känns det som iaf, att de skickar en mera normal tid för oss som har så långt att åka. Jag tycker inte att mitt barn ska behöva vara mera osams med sin sjukdom än hon redan är. Helt onödigt på alla vis.

Lika förbannat kommer det kallelser på kallelser med oskäliga tider och jag vet inte riktigt hur jag ska behöva informera landstingen om detta dilemmat. Ursäkten är hela tiden att det sker automatiskt och att de inte kikar så noga på klockslaget, det tror fan att jag vet. Men vi kan byta hjärtan och resa till månen, borde det då inte gå att lösa detta på ett smidigt vis? Hörru Affe Johansson, hur var det nu med den där saken som kallas smidighet?

I den senaste kallelsen hittar jag till min stora förtjusning ett visitkort som uppmanar människor att registrera sig på Mina vårdkontakter. Detta skall innebära smidighet och en kännsla av kontakt med Landstinget dygnet runt. Man kan göra mycket om man registrera sig utlovas det.

Superbussigt av dig Affe att se detta som en lösning. Trodde jag tills jag upptäckte att smidigheten gått på semester igen. Det är inte helt okomplicerat att skaffa sig en användare där måste jag säga. Det är koder, sms koder som ska skickas, även ett brev som du första gången skall ha till hands när du loggar in. Okej sekretessen prioriteras och det är förvisso förstårligt och godtagbart, men det ska väl för fan inte vara som att ta sig in i Säpos högkvarter kan man tycka. Mycket krångligt och inte direkt informativa uppgifter om hur det ska gå till, ändå är ju inte jag en så speciellt ovan användare av datorn.

Jag ger inte upp för jag tycker att det låter väldigt bra att kunna boka om tider via datorn och ha lite koll på saker och ting, slippa telefonköer och missade telefontider. Då kan jag på ett bättre sätt meddela mig. Affe hade du så väl gömt undan det där ordet smidigheten och ändå fattat galoppen? Jag börjar nästan känna att jag får lov att ändra min uppfattning tills i dag då jag äntligen lyckas logga in. Den gode Affe har lurat mig, det är inte ett dugg jävla smidigt att ha en användare på mina vårdkontakter.

Jag har fått ett brev med en kod jag ska bruka mig av. När jag knappat in den koden ska det komma ett SMS till det tele nr jag sen tidigare har registrerat. SMS koden är en engångskod som jag ska knappa in och vips ska Landstinget stå öppet för mig 24 tim om dygent, in my ass.

I dag ska det ringa en läkare på en telefontid och jag ska bara ändra telefon numret så doktorn verkligen får tag på en människa att tala med. Tänkte då kanske snabbt ändra detta genom att sända ett mail med uppgifterna, gick det bar eller? Nej så klart inte. För det var inget ärende registrerat alls, därför är inte telefontiden inbokad och registrerad på mina vårdkontakter. Alltså kan jag heller inte sända ett meddelande tillbaka.Nej men se där ja, smidigt och jätte bra och mina kinder blossar röda och fina måste jag säga, pulsen slår också, det känner jag mycket väl.

All info jag lyckas fiska fram är ett telefon nummer, men det hade jag ändå på kallelsen så jag behövde inte alls logga in på mina vårdkontakter. På kallelsen så läser jag om telefontider som så klart inte är just nu, men sen ser jag att man kan ringa när man vill för att lämna ett meddelande på telesvararen. TOPPEN!

Sen svarar det, och jag har kommit till Landstingets växel?!? Vart tog den utlovade telefonsvararen vägen? Får till svar att de inte har telefontid just nu att jag får återkomma.
Nääähhh du nu står det att det ska finnas en telefonsvarare man kan lämna meddleande på dygnet runt och mina vårdkontakter fungerar inte. Du får allt lov att ordna detta. Jag koppla dig. Döm om min förvåning när jag plötsligt får samtala med en person och inom loppet av någon minut tagit meddelandet om det ändrade telefon numret. Sen är den biten klar. Nu återtår bara att se om doktorn verkligen fått meddelandet och ringder det numret han ska.

Nej Alf Johansson, det du varit ytterst delaktig i att skapa för oss människor i behov av Landstinget Dalarna är allt annat än smidigt och bra. Du har skapat en sorts osmidighet så är man bara sjuk så hörs man inte. Är man både sjuk och förbannad så kan man ha en liten chans att orka strida för sin sak, om inte känns det rätt rökt.

Jag som bor här i Dalarna kan inte änns beställa ett klamydia test gratis. Men på mina vårdkontakter får jag mycket bra info i vilka landsting man kan göra det. Kanske är det hela behållningen av det här förbannade påhittet.

Nu vet jag att de som bor i Skåne, Jönköping, Östergötland, Halland, Västernorrland, Örebro, Blekinge, Kalmar eller Stockholms län kan beställa ett klamydiatest direkt på nätet - snabbt, diskret och gratis.

En del skyller på vargen, andra på regeringen och Fredrik. Jag skyller på Alf Johansson.
Tack Affe för att du håller mig sysslesatt, oavlönad dessutom, med du är väl Socialdemokrat eller hur!

söndag 27 november 2011

Orden som inte finns.

Det gör mig ont att höra din saknad. En saknad jag aldrig kan förändra eller fylla. Det är han som väljer att inte ha dig i sitt liv.

Min önskan är att sorgen du bär gav dig styrka att sätta stopp. Tack det är bra nu. Såren är för djupa, du har gjort mig för illa och jag väljer att skydda mig själv genom att gå min väg.

Så enkelt är det inte, men jag tror att det är enda sättet. Blick ut över livet och se alla som skänker kärlek och finns där. de som är på riktigt, det äkta, de som menar det.


I bland kan det komma ett brev med 500 kr i. Ett brev som inte betyder något för den pengen är inte skänkt av kärlek. den pengen kommer ur ett sjukt sinne och en oförmåga att veta hur man gör på riktigt. Att lära sig att veta hur man gör på riktigt går inte att talaom, det måste komma innefrån och samtidigt en vilja att göra det bra. Jag är säker på att du gärna avstog den pengen om du fick det äkta, det riktiga och det som det en gång menar var.

Förtvivlat försöker jag stöja, jag blir rädd. Vet inte om jag gör det på rätt sätt. Det enda jag vet är att jag bara kan ge dig reflekterande åsikter och försiktigt ta det du delar med dig av till mig. Jag blir varsamt inbjuden i ditt liv, du vill ha mig med. Men jag känner att du är rädd och vilsen och jag försöker vara den trygga fasta punkten.

Han gör det fulaste man kan göra, han sviker, han gör dig illa. Hur många gånger har du inte förlåtit? Du har varit undergiven hans makt, han sviker och efter månader ger han dig det dåliga samvetet. då vet han att du kommer åter. Kära du det är ALDRIG ditt fel vad han än säger. Alldrig, alldrig, aldrig!

Vet hur han fungerar, vet att det inte finns en tanke om att det faktiskt är han som måste tänka till. Han lägger allt på anndra, det omogna, ovuxna sättet och så går det på. Jag kan inte skydda dig, det enda jag kan göra är att hjälpa dig igenom din sorg och finna ett sätt att leva med den. Jag vill inte att du ska åka dit och bara bli illa behandlad, har jag någongång fått den hjälpen för dig? Nej men jag har bönat och bett om den men ingen av de visa lyssnade. Ingen av dom hjälpte.

Älskade fina du, vi står här tillsamans och strävar framåt. Du gör det varje dag och jag är stolt. Jag ser en tapper krigare, ärrad på och innuti men du kämpar. Och älskade du, ge aldrig upp även om modet tryter. En dag går du ur det hela som en segrare. Stark, mycket vis och en erfarenhet du någon gång kommer ha stor nytta av.

Varja dag står jag med frågan, varför i helvete ska det vara ostraffbart att i flera år skada sitt barn själsligt?  Ett barn får böra sorgen hela sitt liv, men föräldern som svikit kan gå runt ostraffad och leva livets glansdagar.

Varför?