Det magiska telefonsamtale i från norr, del 2

Hade lite svårt att somna i går. Funderade på det magiska samtale i från norr och hur jag skulle delge sonen detta. Eller skulle jag hålla det hemligt och överaska honom, eller skulle jag först fråga honom om han alls var intresserad av att åka på lägret?
Så dumt, klart att han vill det, det är ju lika solklart som att påven har en lustig hatt.

Under några dagar han han varit hemma med en dunder förkylning så vad kan bli trevligare än att berätta för honom om samtalet och det mycket fina erbjudande om ungdomslägret i Östersund.

Sömndrucken och håret spretande åt alla håll kommer han ner för trappan och jag vet att jag måste berätta om det hela på en gång. När jag börjar berätta om hela historian så stirrar han på mig och formligen tappar hakan. Jag ser att han nästan blir så glad att det kommer en tår i ågonvrån.

-Mamma en del påstår att Tomten inte fins, men det gör han visst. Min önskan håller på att gå i uppfyllelse. Det här är den bästa presen jag någonsin hade kunnat önska mig.

Tror nästan att han blir aningen chockad av glädjebeskedet, och när jag berättar att man på lägret för testa att köra hund själv och lära sig om hundar och drag så får han lov att sätta sig ner för han blir lite mjuk i knäna.

-Snälla mamma, hjälp mig till Östersund, jag bara måste få vara med där.

Ja hur skulle man kunna göra annat än sitt absolut yttersta för att hjälpa honom till Östersund? Ser på honom att detta måste absolut bli av på något vis.Jag får väl helt enkelt lov att köpa mig en GPS och täckbyxor, det är inga andra alternativ.

Efter att jag berätta det hela och det har stillat sig en aning så talar vi om många hundraser. Arvid har koll Kakausisk Ovtjarka lika så Kangala hunden. Han har studerat in sig väl på de här boskapshundarna som är mycket ovanliga i Sverige. Vilket han själv tycker att är bra då det är absolut livsfarliga hunder i fel händer. han berättar för mig att de är otroligt revirhävdande och självtänkande. han har läst om en kvinna som blev byte för sin egen Ovtjarka. När hon kom för att ta hunden reste den sig på bakbenen och pressade upp henne mot en vägg. Hunden lät henne inte röra sig en millimeter. Det hela slutade väl efter två timmar då hon fick fram sin mobil och kunde ringe efter en veterinär som kom och avlivade hunden.
Det är stora hundar avlade för att skydda boskap mot rovdjur, de är hundar helt utan sällskapsgener.

 När jag hör honom prata och berätta så ser jag åter igen hans genuina hundintresse. Jag blir varm i hjärtat av så otroligt mycket kunskapsbank i en 10 årings kropp.
Frågar honom varför just han fallit för Alaskan malamuten och han funderar en liten stund.

-Jo men den är ju en långdistansare som man kan ha till många olika användningsområden. Sen är det ju en fin hund som är stor och ståtlig.Den tål -40 graders kyla och är även en sällskapshund, mer än så behöver man ju inte.

Precis, han har funderat nogsamt på det hela och kan jämföra rasen med andra draghundar, han har sakligt sorterat det hela och fattat sitt beslut, åhh gubben min.

Nu ska vi snart på lunch på dotterns skola. Det är premiär för mig att besöka deras egna restauran. Det ska bli roligt att se hur hon har det på dagarna.

Ta vara på dagen./ Anna-Sabina