Känns lite verkningslöst annars. Är inte alltid regelverket uppsatt av samhället har samma logiska framtoning.
Under den här veckan så har jag stött på regler för att.....ja för vad kan man undra?
Är just i mellan två stolar kan man säga, inte jag personligen men min dotter. Hon är underårig och då piper det minsann i alla jävla tänkbara varningssystem. Man ska vara myndig, då ser det ut att gå lite lättare både här och där. Att se till det faktamässiga att hon väntar sitt första barn om några veckor och ska ta ansvar för denna nya lilla människa blir ju bara ironiskt med annat jävla trams som vi håller på med. Jag för att hjälpa henne, hon tappar gnistan och känner sig mindre värd av samhället. Betyder inget och ingen lyssnar eller förstår. Jävla bra start för en ung människa, eller kanske inte då.
För många år sedan processade jag mig igenom en hård och fasansfull tid för att få ensamvårdnad om min dotter. Jag gjorde det för att skydda henne och ha det så rättssäkert som jag bara kunde runt henne. Som ensamvårdnadshavare har du det juridiska ansvaret runt barnet tills 18 årsdagen då barnet själv ska ta vid. Så har jag trott att det var, men vis av erfarenheter vet jag och förstår i dag att så inte är fallet.
Till min stora förskräckelse läste jag i gårdagen ännu en gång om hur en vårdnadshavare har blivit överkörd av socialtjänsten.
http://www.dt.se/nyheter/vansbro/1.5767915-socialforvaltningen-far-kritik-av-socialstyrelsen
Sist jag ringde till Malung-Sälens Socialtjänst så stötte jag genast på patrull. Presenterade mig och jag hörde hur handläggaren stelnade till, det hördes tydligt på andningen. Ringde för att påskynda en en fråga min dotter ställt och hon bad mig att ringa dit. Hon hade också redan i december uppgett mina telefon nummer och vart jag var anträffbar. Inget hördes och månaderna gick. Efter att jag presenterat mig och ställt min fråga till den pressade tjänstemannen så ställer X upp den bästa utav alla skyddsmurar X kan hitta på.
-Din dotter har inte skrivit på någon fullmakt så jag får inte prata med dig.
Jag vet tre saker. Den första är att min dotter har inte över huvudtaget har nämt att jag INTE skulle få veta något och att hennes samtal med soc skulle vara i all hemlighet för mig. Den andra saken jag vet är att hon givit ut mina telefon nummer just i egenskap av att de faktiskt skulle kontakta mig, för att hon VILL det. Och det tredje är att hon är under 18 år och kanske då på sin plats att jag får veta hur de tänker i frågan.
Fick i alla fall veta att den jag talade med skulle skicka över ärendet till en annan hanläggare. När jag frågade vem det var fick jag inte veta det heller. Jag kan inte säga något för det finns ingen fullmakt var svaret jag fick.
Pulsen steg på 1 sekund till oanade höjder åter igen. Den här myndigheten hade kunnat orsakat mig hjärtbesvär mer än en gång kan man säga. kontrollerade mig under hela samtalet och sa tack och hej, sen skrek jag rakt ut. JÄVLA FÖRBANNADE HELVETES SOCIALTJÄNST!!!
Tårarna kom och det kändes hopplöst för en stund. Sen blev jag hastigt påmind om att man aldrig ska känna sig ynklig när man har med den här klanen att göra, man måste finna andra sätt och strida, hade glömt det för en stund.
Den där gången på Falu lasarett glömdes det bort att informera mig när min dotter svävade mellan liv och död i sin sjukdom. det var ännu en av de gångerna då det uppenbarligen inte togs så värst allvarsamt på detta med vårdnaden av en underårig person.
I morse hade jag fått ett mail i från Skattemyndigheten som ifrågasatte varför det underåriga barnet skulle skrivas i en bostad utan mig som vårdnadshavare. Jag ringde genast och frågade tillbaka varför de skulle ha det så konkret beskrivet, räckte det inte med att jag som vårdnadshavare fyllt i blanketten? Men det gjorde det inte utan det handlade om en så livsviktig sak som en bedömning om hon kunde skrivas på adressen.
Det känns så absurt då jag vet och ständigt har i minnet hur den stora chocken kom då jag flera dagar efter hennes kritiska tillstånd fick veta i från Falun hur sjuk och livshotande det varit. Då var det inte en jävel som kollade upp något om vårdnaden. Men när det gäller staten så är det ta mig fan utfrågning som om man skulle vara kriminell.
Under veckan som var öppnade jag ett norskt bankkonto och fick fylla i underliga frågor även där. En av frågorna var om jag var eller hade varit/är politiskt aktiv. För mig känns det inte riktigt bekvämt då jag är en förespråkare av den fria åsikten oavsett om jag delar den eller inte. Antar att den som har en politisk tillhörighet som inte banken gillar att ha som kunde troligen inte fyller i det på en blankett som banktjänstemannen slänger fram.
Banken sa att det var EU som stod för blanketten och det blir ju ännu märkligare att hålla på med eftersom Norge inte är med i den sammansvärjningen.
Nog är det märkligt med alla regler åt alla jävla håll. Jag förespråkar absolut ordning och reda. Men när reglerna är olika i från gång till gång så känns det inte som att regeln i sig är uppsatt för att vara till det den sägs att vara.
Jag säger bara skit på er!
