Nej jag vill inte höra Doves spelista på Spotify.

Har just gjort en användare på Spotify igen.Ganska snart blir jag väldigt varse om det väldigt dryga, nämligen all den skitreklamen man får med. "Klicka på bannern så får du höra Doves spellista...."

Det var då själva fan också, jag vill inte höra någon tvålmusik. Jag vill höra på skitig fucking hårdrock. Jag dricker morgonjava i gemenskap med Blackie och vill inte bli störd av reklam. Hade förträngt all tramsig reklam sen sist jag hade ett Spotify konto. Kopplar in högtalarna, drar på volymen stenhårt, och laddar upp ,och mitt i allt kommer det där jävla avbrottet med reklam. Fyyyyyy!

Jag vill inbillar mig själv att jag i den mån det går verkligen inte har blivit hjärntvättad av den reklam vi proppas av i från alla håll. Men jag inser att jag som alla andra är ett offer i den komersiella världen vi lever i. Ett prakt exempel på det är att jag har väldigt svårt för att handla på Lidel där jag inte är bekant med varumärkena. I den milda grad att jag inte kunde köpa skithuspapper där utan fick lov att krama hårt om ett Lambi paket i från Hemköp i stället.

Se så ja lilla Lambi nu kan jag gå på toan och torka mig med ett bekant litet papper, mjukt och fint och väldigt dyrt för du heter just Lambi. När man kommer till ätbara produkter med obekanta varumärken så måste jag nog säga att det absolut kännsligaste är just köttprodukter fr min del. Korv med ett obekant märke får mig faktiskt ur balans helt bara jag tänker på det.

Det spelar ingen roll att min mera beresta sambo försöker hävda att tyskarna är jätte bra på korv och att Lidel just har sina rötter i Tyskland. Nej det går inte att tänka tanken på en obekant whurst, jag vill ha Scans eller Siljanschark, så är det bara.

I dag visar kvicksilvret på -20 iskalla grader. Normal temp på de här breddgraderna för visso men för den skull inget jag aplåderar för. Det svider illa på kindbenen när man kikar utanför dörren. Tog in ved i går och eldade på bra i natt. Hade eldvakten och jag förtjusas över elden. Kan titta på den och känna inre frid, undrar om det är något sen forntiden som sitter i när det handlar om eld.

I kväll kommer min norman hem, det ska bli trevligt att ses igen. Tiden går fort måste jag säga. Men jag är så glad för hans skull, han trivs som sillen i lagen. Han berättar så mycket trevligt i från landet brevid. Hans företag har sina kontor just nu i en byggnad där även en sporthall är belägen. Plötsligt kom ett mail om att de som ville fick ta "grönt kort" i klättring om de ville och företaget skulle så klart pynta ut kronorna för detta. Så visst ska han deltaga i detta och lära sig klättre efter väggarna :-)

Det hade också kommit ett mail utskickat i från det vi skulle ha kallat festkomiten. Där stog det att de ville ha förslag på saker att göra, minst fyra sociala saker i personalgruppen under ett år förutom julbordet. Nu i Mars ska de "gå på tur" till en stuga på någon fjälltop och ha trivsel. Mycket handlar om personalpolitik, vikten av att trivas och känna gemenskap och att ha roligt. Inte alls ovanligt att man under en fin dag tar en oplanerad ledighet för att vara ute i stället. Jag tror att den här typen av synsätt leder till bra mycket effektivare utfört arbete och är en ren investering. Jobbet ska vara klart till ett visst datum, hur och när du utför det spelar ingen roll bara det blir gjort.

Nå väl, nu är det dags att sluta nörda musik och sätta i gång masineriet för dagen. Hej påre!

I got my eyes on you.

Ja men så trevliga små saker och ting ungar har för sig. I dag hade sonen yppat lite om det stundande flytten som just har påbörjats i ett väldigt tidigt planeringsstadie. Som ett pytte embryo kan man nog beskriva den stora processen.


Vi diskuterar absolut helt förutsättningslöst om det hela. Kikar runt efter fakta och spånar och funderar, mer än så är det inte. I alla fall så hade han blivit kallad norskjävel i dag i skolan. Inte nog med detta hade trackaseraren inte gett sig på min son utan ytterligare en tredje klasskompisa just för detta. Och tagit hårt runt halsen på han som absolut inte hade gjort något i den här frågan. Ja men vad är det för fel??  Min grabb resonerade kring det hela för han i sin tur hade då kastat sig mellan de båda som brukade sig av handgemäng och läxat upp uppviglaren till det hela efter noter.

Min son tror inte att klasskompiser vågade ge sig på honom för han är större. Och vännen som hade fått klä skott för galenskapen är mindre i växten, därför vågade väl inte den här tredje lilla gofisen sig på min grabb utan valde ett enklare byte. Min grabb tycker att detta är otroligt skärrande och hemskt. han ser det hela som fullständigt idiotiskt och galet. Han kan inte förstå med sitt stora goda hjärta hur man kan och änns vill bete sig på detta viset.

Min kille kan inte förstå att den här typen av händelser finns. Han har sin referensram och sånt här ingår inte i den. " Tycker att den enklaste saken i världen är att vara snäll, det behöver man ju inte träna på det kommer ju av sig själv", brukar han säga.

Hur förklarar man då detta för en förtvivlad godhjärtad herr?

-Ja men du vet det kanse är någon sorts avundsjuka kära barn.
-Ja men det tror jag då inte på, jag är avundsjuk i bland också men för den sakens skull så slår jag väl inte anndra och beter mig som en gris.


Nä, han har ju rätt, så den där gubben med avundsjuka går ju inte hem så vidare värst bra.

-Ja men den här anndra killen kanske inte har det så bra hemma, det kanske är jobbigt och svårt.
-Ja men mamma, det har väl jag haft många gånger också, det har varit svårt som ingen förstår och jag har aldrig varit dum då heller mot andra.

Nä det har han ju inte, det fungerade inte så bra med den bortförklaringen heller.


Den dagen min son tappar hela fattningen så skulle jag inte vilja vara i den plågoandes kläder. Han är stark efter att sedan han lärde sig gå utövat tungt fysiskt arbete. Han har staplat ved, skottat snö och röjt sly. Så någon liten omusklad rädd typ är han inte. Men han vill aldrig vara dum, bara göra gott och skapa trivsel. Ska han behöva lida för det? Ännu värre ska hans kompisar få lida för att andra inte vågar ge sig i kast med min son? Mycket underlig och i det här fallet så kan man tro att gofisen i fråga skulle ha en mycket mer insikt i livet med de jag veterligen tror bär annsvaret för föräldrarskapet.

Men historian tycks upprepa sig, den här typen av takter har jag ju sett sen långt tillbaka. Tyvärr känner jag mycket väl igen takterna sedan många år tillbaka. Men de ska få se på norskjävlar och annat smått och gott. Hoppas nu att det inte händer igen.

Spänner på mig hårdrockarutrustningen. FUCK YOU!!!

Gårdagens smärre bryt orsakat av dr Barbro har nu landat lite. Jag var så skärrad att jag fick lov att passa Hårdrockens historia del tre, då vet nu hur illa det var. Jag har gråtit klart nu, det är färdigt för den här gången.

Kan inte göra mer än vänta och se vart det hela utmynnar, jag kan inte göra något i skrivande stund så det är lika bra att släppa det hela. man ska inte måla fan på väggen i förväg, det går inte för då blir man galen. nej man får bryta ner tjuren när den kommer, om den kommer. Får väl se om dr Barbro bara snackade med toma ord eller om hon menade allvar.

I alla fall så fick jag ett mail i natt när jag satt här och grinade. Plötsligt i den förtvivlade vardagen så blänker det till på min hotmail
 .
"Takk for e-post ang jobb på Veksthuset Molde.Jeg ønsker at du sender meg din cv, slik at jeg får mer innblikk i utdanning og erfaring".

Så står det och i från an total kolaps i nervsystemet så ska jag nu till att snickra på ett bra CV. Det är nu vinnarskallen ska kopplas på, Det är nu det intränade konstycket av att plocka fram det bra och förskjuta det som just har gjort mig så ledsen skall praktiseras. Jag kan bäst beskriva sinnet som en lådrad. Det jobbiga stoppas i den övre lådan och skjuts igen. Nästa låda dras ut och i  den är inehållet just precis lagom och väl avvägt för den uppgiften man måste klara och utföra. Mental träning och en sportgren kanske?

I bland så går det enklare att stoppa undan det mindre bra i lådan och skjuta igen. En del gånger måste jag ta hjälp av min älskade musik, försätta mig själv i en form att mediativt tillstånd och vänligt be det jobbiga flytta sig för en stund för att lämna plats åt andra saker i mitt sinne. Jag lovar alltid det dåliga att vi ska göra upp senare,att jag drar ut lådan igen när det passar mig.

Vet inte om oinvigda i mitt liv ser detta som fullkommligt galet och kanske en gnutta sinnesförvirrat? Men för mig fungerar det för det mästa och jag har märkt att färdigheten går att övaupp.

Nu har jag stoppat undan det dåliga för en stund. Nästa steg blir uppladdning med musik för att nå en så bra krektivt skrivmode som det bara går. Det personliga brevet i mitt CV ska passa perfekt och falla mottagaren i smaken. Det ska sticka ut och ge en bild av mig på ett mycket samanfattande vis. Det är en konst att så kort få till det så bra. Dagens uppladdningslåt tillfaller W.A.S.P och Wild Child.

Jag är för snygg för pop,därför lyssnar jag på hårdrock \m/

Kära doktor Barbro Hedin Skogman.

En sak ska jag lära dig som du tycktes glömma bort. En människa, indivit är bra mycket mer än ett mätbart resultat på din teststicka och blodprov. Att förtå en hel människa kräver mycket mer än bara dina antaganden och föreställningar av dina egna tolkningar. Trist att en människa med forskarabitioner och säkerligen en tro om att göra gott inom ditt yrke tappade denna ack så viktiga insikten.  Ännu tristare är det att du ser dig som en mycket mer vetande person eftersom din snäva bild av verkligheten och vad du tror det rätta inte stämmer så bra med min. Att jag då tar avsteg i från det du ser som det normala och det som du någonstans har en tilltro till som den enda vägen gör mig väldigt ledsen. Du lever inte mitt liv, där med har du ingen susning. Utifrån det ser jag det som underligt att du kan skapa dig en uppfattning, enligt mig är det omöjligt. Det du under någon minut hasplade ur dig har just nu slitit upp storiga köttiga sår inom mig. De sår som var på god väg att läka. I dag slet du upp dom såren, troligen inser du inte det. Du sa saker som jag under många år fått försvara mig mot, men någonstans så är jag bara en ynklig liten mamma där livet inte har gått på räls utan snarare tvärtt om varit en ständig strid. Du doktor Barbro har med dina ord och din tro om vad du vet raserat många framsteg i dag. Du har mosat sönder den lilla gnuttan av hopp och tilltro för att någon gång få ordning på det hela snabbt och effektivt på  bara några minuter.

Tack så mycket för det, tack för att du i din yrkesroll verkligen inte fått lära dig att fundera lite utanför det som anses som norm, det som anses vara det enda riktiga och rätta. Hur är det möjligt i detta samhälle då det individuella är det enda ord som så ofta klingar och låter snyggt. I alla fall när man talar om det i en positiv ton, då är det individuella något mycket bra och ytterst viktigt att komma ihåg.

Sen vänder det snabbt för att du och din yrkeskår tycks tro att ni kan det där om människor. Så är det, ni kan en hel del om saker jag inte förstår, men för den delen så äger väl jag fortfarande mitt liv och vet hur det är bäst? Du Barbro skämde mig i dag, du gjorde mig rädd och du jobber väl med att hjälpa inte skälpa, eller hur var det nu?

Förstå att det finns männikor lång utanför de ramar och normer ni har som den vedertagna frasen "det som blir bäst". Du talar till mig som om jag var en skurk, en människa som inte vet hur man gör. Kära du om du visste vad jag har gjort, hur hårt jag har jobbat och jobbar varje dag varje minut dygnets alla timmar. Allt det jag har åsidosatt, alla de gångerna jag har kännt blodsmak i munnen för att jag har  slitit och slagits i all ensamhet, ser du alla de gångerna i din journal? Ser du min vardag, ser du allt utanför dina provsvar, ser du en hel familj som gått så sönder och samman så det är obeskrivligt? Nej det ser du inte, men du dömer utifrån något du tror dig veta och det är förskräckligt att göra, speciellt när man kan titulera sig doktor.

Nej doktor Barbro, det är nog på tiden att det nu inom det snaraste kommer en insikt om vad det där individuella verkligen är. Allt det där som ni talar om men som inte finns på riktigt. Tycker att jag snart borde ha stött på varenda människa inom Landstinget som har sitt huvud under armen, i dag fick jag även lägga doktor Barbro i lådan med sparade tokfransar som har landstinget som arbetsgivare. Det fylls på ser det ut. Livets lott äro olika, jag måste ha dragit den fetaste nitlotten i den tombolan.

Ledsen och uppgiven lägger jag mig i kväll.

Med en ängelstålamod.

Den där vårdagen 1976 föddes jag. En mycket komplex individ med alla fingrar och tår på plats. Mor och far fröjdades över det lilla flickebarnet som kommit til dom. Med god aptit började hon livets resa. Så småningom upptäcktes en brist hos den lilla flickan, hon saknade något som kallas tålamod vilket de arma föräldrarna skulle uppleva mer än en gång under den unga frökens barnaår och långt in i vuxenlivet. Nu föll det sig inte bättre att sex år före flickans födelse hade ett gossebarn kommit till världen.Lika hungrig var han på livet och den goda maten. Under sina första år fick han ofta höra rund och god som prästens ost.´Han begåvades med alla de saker den lilla flickan tycktes sakna. Speciellt det som kallas tålamod. Man skulle nästan kunna tro att en stöld hade förekommit av något slag eftersom pojken tycktes ha allt tålamod i världen och den lilla flickan klarade inte många minuter av prövningar av olika slag.

I dag har det visat sig igen, jag har INGET tålamod av något slag. Jag kan knappt stava till det och jag kan ärligt säga att jag vet inte hur det känns att ha det. Att uthärda ett jävla trassel och reda ut det. Hur fan gör man? Sitta där och lagen om all jävlighet råder och ändå håller man huvudet iskallt och bara matar på. Jag blir hysterisk och orkar verkligen inte hålla ut.

I dag skulle det skiftas telefoner och telefonlistor skulle följas med hit och dit. Jag funderade inte på saken, känner att det inte är någon större ide och jag blir bara ett monster med grova huggtänder och hindrar den processen i stället för att hjälpa till. I från en telefon till en annan skulle alltså alla kontakter överföras, behöver jag säga mera? Projektet startade och det logiska enkla fungerade inte. En timme gick och trots att jag inte alls involverades i det hela så började mitt stresspåslag att stiga en aning.

Jonas surfade runt på internet och knappade och tryckte, i bland kom det ett det var då väl fan också. Men i en väldigt låg ton och inte alls så uppbrusat. Efter den första kvarten då jag såg att det krånglade så tänkte jag, men ge dig innen det spårar ur och slutar i ett aggresivt utbrott, det har jag aldrig sett han ha pga tappat tålamod men tanken kom utifrån mina egna referenser och erfarenheter.Men  nej då han gav inte upp och så där 2 tim och 30 minuter senare var det klart.

 FATTA, i flera timmar håll karln på med en och samma sak och bara jävlades och inget fungerade.

Efter alla dessa timmar så kommer det,-Ja men så där då, nu tror jag att det ska fungera.

Men hur gör man och varför fick inte jag i alla fall 25 % av hans tålamod och uthållighet när det jävlas?

-Måste ju säga att jag beundrar ditt tålamod.

-Njaa vet väl inte om jag har så mycket tålamod, jag var ju bara tvungen att fixa det här.

Då undrar jag hur man definerar tålamod och hur ser han på mig som inte klarar två minuter med motgång utan att vråla nu skiter jag i det här. Det slår gnistor runt mig och jag frustar som en galen tjur.

Förra vintern tillbringade han 12 tim på toaletten. Där skulle en ispropp i ledningarna lösas och fokus var inställt. Det värmdes på rören och det ånkokades vatten och gud vete tusan vad han sysslade med. Men han gav aldrig upp och jag sa lika då. Du har en ängelstålamod och jag fattar inte vad du är skapt av. Ähhh jag var ju tvungen att fixa det, hade inget val.

Om det nu är så enkelt så varför kan inte jag bara välja att inte tappa tråden och ta mig runt problemet i stället för att köra sallen rakt in i kaklet sen ge upp? Frågar man min mamma så säger hon, ja men det är en träningsak kära Sabina.

Fan heller att det är, jag vill verkligen inte bli så galen men blir det varje gång. Men jag har förvisso övat på saken så det har blivit bättre, så lite rätt har nog mamma. Men då handlar det om saker som jag absolut är tvingad till att ha tålamod på också som när barnen visar sina mindre trevliga sidor. Men att fippla med en mobil i flera timmar ser jag absolut inte som livsnödvändigt utan att ge upp det ser jag inte som något behövande.

Så väldigt olika men ändå så passand :-)

Fest ska det bli,är partyhatten på?

Måste tänka på lite roliga saker nu. Har varit minst sagt lite tungrott så här på slutet. men snart släpper proppen och det ska ordna upp sig till det bästa. Nu är det allt på upploppet mina vänner och det gäller att inte falla på målsnöret.

Funderade lite när jag i ensamhet satt i bilen på väg hem. Tänker så ofta att jag vill gå på ett bra ställe med god mat och ha det skoj med vänner och bekanta. Kom då på den briljanta iden att man skulle kunna göra ett evenemang på FB. Där sätter man ett datum för festen med väldigt god framförhållning sen får precis alla de som vill boka bord på vårat fina hotell. Tänk vilken skara människor det skulle bli och vad skoj man skulle ha :-D

Ett Facebook party helt enkelt. Och skulle det vara någon gäst som kan tänka sig resa långväga så finns det ju alla möjligheter för att boka ett rum att sussa i under natten. Eller så struntar man i det där med att sova och håller i gång tills ögonen inte orkar en sekund mera.

Nej jag tycker att den här vintern har varit en riktig runk vinter för att bruka mig av det lite mera vulgära ungdomsspråket. Jag har aldrig varit med om segare gråväder och regn. Känns som den gråa massan omslöt byn i höstas sen hållit ett stadigt grepp om oss sedan dess. Nu är det nog !
Vi måste ta ett redigt festgrepp om det hela. Så vad tror ni om iden? Är det redan någon av er som känner sig manad att förgylla min tillvaro med partyhatten på?

iPhone 4s kärlek vid första ögonkastet.

Jo då minsann man vill väl aldrig ha så mycket saker som när man absolut inte har möjlighet att handla. Då glimmar och blänker allt som kommer i vägen, eller snarare sticker ordentligt i ögonen. Äckligt komersiellt förvräng har skallen blivit. Men jag erkänner att så är det. Tycker om prylar men många gånger lägger jag allt band på mig också, oj hörde ni hur jag själv försökte framställa mig liiiiitt bättre och förnekelsen kanske klingar ann på en ton eller två.

De iskalla fakum är i alla fall det att jag tryckte sönder min fina mobil i bildörren under nyårsnatten. hade den i jackfickan och stände dörren, sen var det tack och hej med min toppen perfekt old school mobil Xylon i från Sony Ericson. Inget android skit och absolut så minimalt med teknik som det var i en mobil precis föra androiderna knallade in i givakt på telefonmarknaden. Jag var nöjd och så mycket jag kunde hantera i telefonväg tyckte jag.

Efter det mindre bra telefonnyåret så har jag fått låna en telefon av en kär vän. Men plötsligt känner jag mig så naken, MIIIIIINNNNnnn telefon med allt nödvändigt i :-/
Även om jag för stunden har en lånetelefon och kan kontakta omvärden så är det ju inte min nalle. Sonen fick låna den där HTC mobben som jag köpte och inte kunde med för fem öre. Det där låna övergick till äga utan att jag vet när det hände. Plötsligt tycker han att det var minsann hans mobil, och han ser det som ytterst nödvändigt att kunna kontakta omvärden med en mobil om det skulle vara nödvändigt.

Jaja, man ska välja sina strider och jag har ju en lånetelefon så jag kan också ringa om jag vill. Han har nu sin HTC som sin kära ägodel och varför skulle ungarnas synsätt på saker vara mer annorlunda än de vi  vuxna har i prylgalenskapen? Så klart blir de som vi, inget mer att orda om den saken. Om det nu är bra eller dåligt är en annan diskussion.

Sen kommer mannen hem i från sitt nya jobb med sin nya fina skinande fina iPhones4. Jag försöker spela svårflirtad och inte alls lägga så stor vikt vid detta, försöker verkligen nonchalera denna lilla fina sak med ett äpple på. Inombords så tänker jag på att tjaaa det är ju hans arbetsmobil så inte behöver jag känna avund och det där svidande stinget i hjärtat om att få fingra på en ny mobil.

Sen kan jag inte hålla mig längre, det går inte.
-Du kan jag få kika lite på din iPhone?
-Ja det får du väl göra om du vill.

Sen är det kört, jag faller som en fura och jag känner att denna fina blanka iPhone s4 är min kärlek och bästa vän. Det var det smidigaste bästa tänkbara jävla mobilskrället jag fillrat på. Jag vill HA en iPhone och så ska det banne mig bli när finanskrisen i familjen är löst. Då ska jag ha en sån där fin blänkande sak med ett äpple på så det så.

Men först ska jag nu tappert göra ytterligare ett försök med en HTC Sensation Z710e.
Jag ska nu få nedärva den gammla arbetsmobilen som inte längre behövs då den lilla äppel mobilen knallade förbi och vinkade med sin stora charm. Om jag nu ringer underiga samtal och inte säger ett ord så skyll inte på mig, det hela handlar om att jag inte har en iPhone som smidigt och enkelt går att förstå sig på. Det handlar om att jag nu igen ska ge mig i i den obegripliga HTC världen och skapa lite kaos och oreda för mig själv igen. Det handlar om att jag inte riktigt har fingrar för en pekskärm på mobilen, jag har för tjocka fingrar, det handlar om att jag nu mer är till åren kommen och inte begriper mig på modern teknik, det handlar om att jag vill ha en iPhone.

Hej på en stund, nu är det dags att skapa ordning i kaoset.