 |
| Smina den fina :-) |
När jag tänker på det så känner jag det där fånflinet komma. Det känns som fullständig kärlek och det är väl just vad det är också.
Swedenrock är omöjligt att bli besviken på, det går liksom inte. Även om årets bandbokningar inte toppade på långa vägar. Men är man gäst på Swedenrock så lever man festivalkungligt. Servicen är optimerad till det yttersta, ledningen kan göra festival så enkelt är det.
Minus på det hela var den intensiva värmen. Vet fan vad som är bäst, stekhet värme eller kyla så fingrarna ser ut som bästa köpet hos glassbilen?
Vi har upplevt alla varianter av det hela så eftersom man är tvungen att gnälla så vill vi ha lagom till
nästa år :-)
Swedenrock hade inte enligt mitt tycke lyckats boka in något halleluja moment detta år.
KISS skulle vara det yttersta best of te best men inte för mig och min smak. Men jag hade ju också guldkorn som Saxon, Accept och inte minst Krokus. Grabbarna kan och gör det fortfarande kalas. Europe firade 30 år på scenen och drog till med att lira över två tim. För mig kändes det som jaha ja, då var det gjort.
Civil War gjorde sin första spelning och detta gjordes bra förväntar mig stort dunder och brak när grabbarna mognat en stund.
Som alltid går dagarna eller snarare dygnen på den där åkern i Blekinge mycket fort. Känslan är surrealistisk på många sätt. Man liksom lever musiken när man är där på plats. Alla andra dagar på året lyssnar du på musiken och försöker finna den där känslan, i bland kommer den till dig och i bland så lyssnar du bara på bra musik.
Hur många tusen gånger har man inte fått höra vad det roliga i det här är. Önskade så att jag kunde ge den som inte förstår en provsmak på känslan. Men jag nöjer mig med att säga att det är min hobby och intresse. Svårare att säga att jag för fan har sett Dio med Haven and Hell X 2 på en åker i Blekinge fattar ni inte hur stort det är?!? Vet inte vad det provokativa i detta är. Bryr mig väl inte så värst men det blir en viss frustration i det hela när detta är det absolut bästa jag vet och människor ifrågasätter det hela. Jag kan ju ha en förnimmelse om hur de stackars jehovasvittnena har det varje Söndag de är ute och vill tala om det bästa de vet och ingen fattar.
Tror i alla fall att flera förstår min förtjusning som hårdrockare än om jag vips skulle bli ett jehovasvittne, det känns bra.
Min primära drivkraft är min familj det är odiskutabelt och skrivet i sten. Den sekundära drivkraften är min musik, lika odiskutabelt som den kring min familj. Träffade några nyfikna ortsbor som satt och kikade på folkhavet utanför Swedenrockområde. Bytte några ord med det äldre paret. De förtjusandes över tillställningen och förundrades över mycket. De hade noterat människors olika stilar och gjorde väl en djupintervju över vårat liv.
-Har ni jobb till vardags?
-Ja det har vi.
-Okej vad jobbar ni med då?
-Jag jobbar på ett äldreboende men siktar mot psykiatrin och Jonas är ingenjör.
-Jaha men OJ, ja det trodde vi väl inte direkt.
Han inte ställa motfrågan om vad ett hårdrocksjobb skulle kunna tänkas vara fören nästa fråga kom.
-Det här är en ofin fråga men hur mycket pengar lägger ni på det här?
-Tja vi räknar väl med 12-15 tusen för en festival med allt.
-Men HERRE GUD har ni varit till Thailand någon gång?
-Nääää just därför har vi väl inte det. Det här är vårat liv och intresse.
Det är en viss olikhet på att ställa frågor, de här äldre paret gjorde det för att de ville veta. Andra fortsätter att tro sina saker och håller stenhårt fast vid vad de tror. Kul att möta varandra i ett trevligt samtal. De tackade för att vi ville byta några ord och även för att vi bjöd på en liten inblick i vårat liv. Det känns skoj och lite av ett kulturutbyte blir det ju.
Om några veckor påbörjar vi nästa musikresa. Vi ska för första gången åka till Malmö på konsert, ingen av oss har tidigare varit där. Iron Maiden blir det och ytterligare många mils resa för det älskade bandet. Malmökonserten går av stapeln på Torsdag. Vi har bestämt träff med lite Swedenrock vänner där. När vi avklarat den konserten ger vi oss av mot Stockholm och på Lördag blir det Iron Maiden på Friends Arena.
Haleluja så undebrat skoj, det känns som mycket wilde and crazy mildt uttryckt. Det var inte meningen att trycka in Stockholm men wtf när vi ändå kan och håller på är det lika bra att hålla andan uppe. Vi vet ju hur utsvultna vi blir under vinterhalvåret på musik.
Så drivkraften i mitt liv är familjen och musiken. Jag hoppas och önkar att alla fann sin egen drivkraft i livet. Nu ska jag kolla på foton i från sonens nattliga musikevenemang. Han har varit på Atlanterhavsrock, antar att en hel del förfasas över detta men vi är metalheads så fuck you! :-D
