De mänskliga rättigheterna är för många av oss totalt satt ur spel.
Och med mänskliga rättigheter menar jag alla människor, oavsett sexuell läggning eller om du råkar vara en vanlig svennebanan rysk familj.
Hbt organisationerna är väl sorgligt nog vana att göra sina röster hörda och vana att organisera sig och ställa sig på barrikaderna för att föra sin kamp framåt.
Men vem ställer sig upp och gör sin röst hörd för ALLAS mänskliga rättigheter? Jag tycker att det hela känns som om hela det här OS har kommit att handla om de homosexuellas OS och inte alla människor som lever i detta korrupta samhället med Vladimir Putin som yttersta ansvarig och ledarfigur styr och ställer.
Jag efterfrågar vart de mänskliga rättigheternas stridspittar är? Är det dom som just nu har klivit in i garderoben och inte vågar komma ut?
Jag tycker regnbågsflaggan är vacker, jag tycker kärlek är vackert och jag tycker att det mänskliga värdet borde vara precis lika stort oavsett den sexuella läggning. Jag har svårt att förstå och se människor degraderas och förminskas för den sexuella läggningens skull. Det är beklagligt att det förekommer 2014. Det gör ont i mig och det känns sorgligt.
Lika ont i mig gör det också att människor far illa världen över som lever i odemokratiska samhällen, samhällen som styrs med diktatorisk karaktär, militärstater i olika varianter och där mänskliga rättigheter inte finns i ordlistan. Detta pågår dagligdags i samhällen världen över men reaktionerna och den mediala rapporteringen gör att detta inte alls kommer upp på tapeten, framförallt inte i människors medvetenhet.
OS i från Sotsji har på något vis kommit att handla om Putins lagstiftning mot homosexuella, vilket är helt åt helvete så klart. Men jag tänker på resten av den inhumana galenskap som sker i Ryssland och den övriga världen dagligen, alla timmar på dygnet året runt. De människor som inte har en stark organiserad utanför Ryssland som media tycker om att rapportera om, hur och vem ställer upp för alla dom? FNs flagga och organisation ger inte liga stor genomslagskraft och berör på samma vis uppenbarligen. Trots den stora starka organisationen som borde ta striden för den enskilda fruktbonden, familjen, barnen som far illa.
Någonstans är det lite lagom kontroversiellt att skriva och tala om de homosexuellas frihet och rättigheter i media. Skulle frågan i sig vara ett naturligt inslag i vardagen för oss alla skulle det inte alls skrivas så värst mycket om saken, frågan skulle vara ointressant och media hade inget för att orda så vidare värst mycket om saken. Frågan intresserar människor, den ligger rätt i tiden och är politiskt korrekt. Om än lång väg kvar och mycket arbete återstår så är det ändå något media fortfarande har intresse av att rapportera om.
Det är så här det fungerar i media. Och tyvärr är det kanske också så att många inte inser att det är mediastyrt och att dagliga katastrofer sker världen över trots att det inte når ut. Detta är en svaghet och skamligt där vi som lever i demokrati och frihet inte gör det fullt ut genom att bruka våra röster och skrika högt.
Ett gott exempel på denna förskönande bild av samhällen är tex Thailand. Oftast uppvisas en vacker semesterbild i det många anser vara paradiset på jorden. Svenskar åker till Thailand och lever ut sina lyxiga drömmar och återkommer till våra nordliga breddgrader med solbränna och en upplevelse om att det minsann är det absolut underbaraste semestern någonsin. Ja visst så kanske det är, men hur många är det som inser och förstår det politiska läget i Thailand, hur många förstår egentligen vilket sorts land det är man semestrat i, hur många har satt sig in i det politiska systemet och verkligen förstår vilket land det är man ser som paradiset på jorden? Hur många vet något om risbondens situation och löften av regeringen?
På Jamaica är det lagstiftat att en sexuell kontakt mellan män är förbjuden, kvinnor omnämns inte äns i lagen. Är inte det orättvist i sig i ett så galet homofobiskt samhälle om man nu ändå tycker att homosexualitet är så kriminellt. Hur tänker man, inte alls enligt mig men jag försöker omvandla mitt tankesätt till ett jamaicanskt, vilket iof är omöjligt. En homosexuell man riskerar upp till 10 års fängelse och straffarbete. Homosexuella människor mördas och ofta är polisen inblandad i misshandel och våld mot de här människorna och homofobin är djupt rotad. Saker händer dagligen även på Jamaica.
Nej det borde vara på sin plats att vi som lever i demokratins anda verkligen brukar oss av den friheten och rättigheten vi har för att ställa oss upp och jobba för mänskliga rättigheter världen över för alla människor. Jag önskade att intresset för samhällsfrågor ökade. Att blicken lyftes aningen högre, kanske över kommungränsen till en början. Jag önskar att många flera faktiskt började förstå demokrati på riktigt, att det faktiskt är möjligt att påverka, att det är fritt att tala utan att riskera en kula i huvudet. Människor behöver oss, människor i världen över behöver våra röster och ställningstaganden, de som inte kan, vågar eller orkar göra sin röst hörd behöver oss.
I dag är det alla hjärtans dag. Mitt hjärta finns hos alla människor som lever vardagligt i sina brinnande helveten, de som korruptionen håller på att ta livet av. De människor, hbt personer, familjer, unga och gamla som lever i strukturer och samhällen där mänskliga rättigheter inte finns, ni har mitt hjärta med er. I dag i morgon och resten av mitt liv. Jag lovar att jag ska jobba för er på mitt sätt.
Jag kan inte göra allting, men jag kommer göra någonting.
Varma hjärtliga hälsningar/ Smina
