Det magiska telefonsamtalet i från norr.

I går kväll surfade jag runt lite på polarhundssidor. Sonen har utvecklat ett speciellt intresse för det hela. Han drömmer om en egen dragund som ska ta honom ut på vintervita fjäll och ut på färder i det vintervita bistra landskapet.

I går kom vi att tala lite extra om det hela. Han frågade mig när jag trodde att han var stor nog att kunna ha en egen hund, då så klart en Alaskan Malamute.hans intresse för detta har inte kommit som en blixt i från klar himmel, nej det har odlats under många herrans år. Han har sett Snow Dogs och skrattat 100 gånger, lika många gånger har han fällt tårar till Eight Below. Och alltid, alltid haft en dröm om en egen draghund och så småningom ett helt spann. Hur många har inte hört sina barns just för stunden höga önskningar, jag vill ha en häst, jag vill ha en katt osv. Det brukar vara föränderligt och utifrån barnens dagsform, men aldrig för min lilla gubbe. Han har hållit sin dröm levande på alla vis han har klarat av.

Våra Wheten terrier killar har fått uppdraget att ikläda sig draghundsrollen, i bland med goda resultat, i bland minder goda. För det mästa kanske mindre goda då drag inte precis återfinns i deras rasstandard. I bland har det fått vara med ute i snön bara för att ha en hund med sig ute under leken som oftast har varit i Alaska i en bivack.

Vintertid och bistra vinterdagar är Arvids stora fröjd och verkligen den bästa årstiden av alla. -20 grader och yrande snö, det är toppen väder det om man frågar honom. Inte helt vanligt men för honom är det hög mysfaktor. I bland har jag oroats över förfrysningsskador men det har aldrig inträffat. Oftas kommer han in svettig och utsjasad av mycket jobb med snön, jag är så svettig så jag dööööööörrrr är mer vanligt än att jag fryser. Tror nästan aldrig att jag hört honom säga så.

Jag har inte alls svårt att se honom träna en draghund ute i snö, jag har faktiskt en stor tro, om än inte en övertygelse att det kommer vara hans stora intresse och liv som vuxen. Jag har väldigt svårt att se honom i en stad boende i en lägenhet av något slag. Tror faktiskt inte jag har sett honom som stadsmänniska någon gång i mitt liv, han trivs i staden också men bara som besökare. Han är en skogens man, en jägare och absolut en polarhundsförare. Thats it.

I går kväll efter vårat Alaskan Malamute samtal så klickade jag mig fram till polarhundssällskapet. Där hittade jag en sida för ungdomar och ser att en tävling är utlyst. Man ska skriva lite om sig själv och sitt polarhundsintresse och kan vinna en sele och saker till draghund för 2000 kr. Jag tar tillfället i akt och skriver några rader om Arvids intresse och hans stora dröm. Jag brukar mig lite av det vårat tidigare samtal har handlat om. Berättar att Arvid just nu inte har en egen draghund men att om vinsten tillfaller honom så kanske det är ett steg närmare uppfyllelsen om en egen Alaskan Malamute. Berättar att på hans önskelista till tomten står en resa till Alaska och att han ska få träffa en riktig draghundsförare som han gärna kan hjälpa med hundarna. postar på det hela med en önskan och förhoppning om att det skulle kunna bli en fin överaskning om han vann priset, men tänkte också vidare på att det kanske tillfaller någon som redan har en hund. Tävlingen avslutas den 31/12-13 och jag tänker hålla tummarna tills dess.

I kväll så ringer telefonen och en för mig helt obekant kvinna presenterar sig. Känner mig helt tappad bakom en vagn tills hon säger att hon läst mailet som är i från mig och Arvid. Då fattar jag galoppen. Hon pratar vidare och säger att hon ringer helt enkelt för att hon tyckte att det var ett så fint mail som beskrev en liten killes stora dröm, hon blev tagen av det hela och bara kände att hon verkligen ville ringa och säga detta.

Mitt hjärta fylls av stor beundran och tacksamhet för att hon så hjärtligt och vänligt tar sig tid att ringa oss och säga detta. Jag känner mig överumplad och väldigt glad. Hon säger att genom detta mail så ser hon en kille vars stora intresse absolut måste fångas upp och hon bjuder in Arvid till ett ungdomsläger i Östersund första veckan i Januari. Där kan han få möjlighet att lära känna draghundssporten och se andra ungdomar, träffa hundar och självklart testa detta med drag på egen hand. Hon säger att så klart är det en väldigt lång resväg för er men jag ber dig att ge den här killen möjligheten att få vara med på detta. De som har föräldrar som lotsar de in i den här världen är en sak, men en kille som Arvid har något speciellt och jag tror att han har ett intresse utöver det vanliga för det här.

Jag hinner fundera i några sekunder och tänker hur kan hon veta det? Hur kan hon förstå och se det genom de orden jag skrev i det där mailet, helt magiskt att hon har lyckats fånga upp det hela så klockrent. Jag hör så berörd hon är av hans önskan till tomten, hon fnissar till på ett hjärtligt vis och jag känner att hon vet precis hur Arvid känner inombords. Utan att de båda har träffats så har mitt mail förenat de båda i något som jag inte alls har den belkaste aning om, jag tycker att det är helt fantastiskt :-)

Hon berättar också om Sveriges största draghundstävling som går av stapeln i Åsarna vecka 3. Hon bjuder oss dit och boendet fixar hon om vi dyker upp, för mig är det helt fantastiskt att människor av den här sorten finns. Helt otroligt. Hon lovar också att ringa uppfödare i våran närhet som vi kan besöka över en dag så att han får se sina drömmars hund.

Ja nog är det så att det står skrivet i stjärnorna att jag har en son som så småningom kommer syssla med draghundssporten. Tvivlar ni? Det gör inte jag.