Att söka jobb.

Har ALDRIG fått ett jobb genom arbetsförmedlingen. Har fixat det hela själv och genom vetgirigt sökande och välviljan att jobba så har det hela löst sig av sig själv genom årens lopp.

Har varit inskriven hos arbetsförmedlingen, då för att jag verkligen sökte jobb, inte för att jag ville åt någon ersättning eller A-Kassa på något vis. Intresset för mig hos handläggaren var aningen svalt då denne snart fick veta att jag inte stämplade eller alls lyfte någon ersättning. Fick faktiskt frågan rakt ut av handläggaren vad jag då gjorde hos Arbetsförmedlingen? Jag söker väl ett jobb, trodde att det var hit man gick då blev så klart mitt svar. För det var verkligen det jag trodde. Men det jag redan misstänkte besannades genom denna otroligt korkade fråga ställd av en annställd handläggare på en statlig myndighet.

De hade inget att hota mig med eftersom jag inte hade ersättning, de kunde inte tvinga mig till samankomster eller andra aktiviteter de har bestämt att är bra för en människa som är arbetslös. Plötsligt hade de förlorat maktfaktorn och jag var inte alls i beroendeställning som arbetssökande. Detta var just det ställningstagandet jag gjorde den där gången då jag våga vägra A-Kassan. INGEN ska någonin kunna bestämma över mig på det viset som Arbetsförmedlingens regler är sattat att göra över människor. Kiss my ass!

Handläggaren var mycket förvånad och jag frågade om det var så ovanligt att människor inte lyfte stämpelpeng. Svaret var att handläggaren  aldrig någonsin hade mött en människa som aktivt valt bort det så som jag hade gjort. Så bra då, jag hade gjort mig ett namn på Arbetsförmedlingen.
Efter detta mötet med handläggaren har jag aldrig igen satt min fot hos denna myndighet,detta var många herrans år sedan nu. Och utan arbete har jag heller inte varit.

Att söka jobb handlar om att göra sig ett namn. Att visa världen så jävla bra du är. Inte alls ängslas och bry sig så mycket om att man kanske blir skrytsam eller så där kan man ju inte säga eller skriva. Du ska sälja en produkt och produkten är du själv.

Hur blir man då unik i detta otroligt stora sårl av arbetssökanden som hela tiden strömar in till de som eftersöker arbetskraft? Eftersom alla och en var är unika som människor så borde det ju inte vara så svårt alls.Konsten är att skriva just utifrån den människan du är och marknadsföra dig som världens bästa pryl som företaget du söker hos absolut MÅSTE ha borde inte vara så svårt.

Men det är här många stöter på ett stort första hinder, det som inte alls borde vara ett hinder. Jag vill påstå att alla jävla tvångsjobb kurser som genom åren Arbetsförmedlingen bedrivit verkligen har hämmat människor. Det är under sådan omständigheter som låsningar har uppstått hos många. Vilket är så otroligt synd tycker jag.

En människa som under tvång och hot om att ersättningar och den enda inkomsten man har dras in om man inte infinner sig på en jobbsökarkurs kommer inte finna detta som ett nöje. Och hur ska man under tvång kunna skriva och marknadsföra sig själv om man inte som steg ett verkligen tycker att man är skitbra? Tycker man att man är en kalaspingla/kalaslejon (fann ingen maskulin motsvarighet till kalaspingla) så är det sannerligen mycket svårt att skita ur sig allt bra och de fina sidor man har i syftet att få ett nytt jobb.

Jag har under de senaste månaderna sökt ca 50 jobb runt hela Sverige. En intrevju har jag varit på och flera har ringt för att de vill träffa mig. Några har jag tackat nej till, några har jag fått ställa in för att jag var sjuk. Några har kostat på sig att sända ett vanligt brev och tackat för visat intresse. Några har skrivit det samma men på mail. Och sist och absolut lägst stående är de  som inte svarar alls.

Jag sitter som arbetssökande och tillbringar mycket av min tid för att söka jobb. Kanske är det jobbet jag söker livsavgörande för mig. Kanske är det en livssituation i ekonomisk kolaps och jakten efter ett jobb otroligt viktigt för mig. Kanske går jag och hoppas och önskar att jag är just den som får samtalet om att bli kallad på en intervju för att kanske få chansen till ett nytt jobb. Sen har de mage till att inte kosta på sig så mycket som ett tack för visat intresse men......då ska dom fan i mig också ha väldigt klart för sig att de INTE förtjänar mig som sin medarbetare heller. Har man en så usel dålig syn på människor som söker jobb så önskar jag verkligen att INGEN alls intresserade sig för deras förfrågan. Men detta vet man ju så klart inte innan. Jag har kvar alla mina skickade ansökningar, och jag har även kvar alla de som kostat på sig ett tack för visat intresse mail eller brev. Sanbbt skulle jag kunna svartlista de som inte är så noga här på bloggen. Dålig reklam är inte bra och det sprider sig otroligt fort.

Underligt nog så är majoriteten av de som inte alls hört av sig privata företag, Kommunerna tycks ha lite bättre ordning på det hela. De som har sänt ut vanliga brev är kommuner som sökt arbetskraft, all heder åt dom. Att få ett vanligt brev trots att man inte fått jobbet känns ändå som en bekräftelse på att det ligger en liten omtanke och motprestation över att jag som arbetssökande anstränkt mig att sända in en ansökan.

Att inte få svar alls förstätter också människor i en kännsla av hopp eller förtvivlan. Nu är det ingen katastrof alls för mig när det gäller att få ett jobb eller inte, men jag kan känna lite av den kännslan om det skulle vara om det hela var i ett skarpt läga.

Mitt förslag och ide är att den statliga myndighet som Arbetsförmedlingen är tvingade företag och Kommuner att kursa i hur man bemöter arbetssökande människor. Jag skulle vilja säga till alla som i skrivande stund står inför arbetssökarsvängen att skita blankt i det Arbetsförmedlingen har försökt att hjärntvätta dig med. Av 1000 ansökningar som kommer in så lovar jag att den som sticker ut och väcker intresset är den som också kommer bli aningen mer påtittad av den som söker arbetskraft. Och utifrån det väckta intresset så kommer du inom sinnom tid att få jobb. Många gruvar sig för det personliga brevet. Mitt tips är då att se dig som något den du söker jobb hos absolut nödvändigtvis måste ha. Du ska skriva ditt brev till ljuv musik du tycker om, musik som får dig att må bra. Sen bara låta orden strömma ut ur fingrarna. Strunta i om det blir bra eller dåligt, skriv ett första utkast och be någon läsa det.

Hur skulle du sälja in den godaste biten av choklad till ICA som bara du kan producera? Ställ det mot dig som den unika du är, vilka ordval skulle du använda dig av för att sälja in chokladen? Omvandla sen det hela till dig själv och ditt personliga brev skulle bli det absolut bästa det här årtiondet. Blyghet ska inte exister, fundera på vilka ordval som låter tvivelaktiga. Kanske, jag kan inte, om jag får jobbet ska INTE vara med. Sikta måt målet och kör så det ryker.

Nu ska jag kika på lite mera jobbannonser. Vi får se vilket företag eller kommun som förtjänar mig som bäst ;-)