Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

torsdag 10 november 2011

Rektorn sätter ner foten

Fick ett brev i dag i från Rektorn på sonens skola. Det förekommer bråk,kvädesord och annat uppenbarligen farliga tilltag i det som kallas pingishuset.

Rektorn har då i egenskap av just Rektor beslutat att stänga detta pingishus som påminner om en carport. Och då också i brevet påminner om att det är hon som har det yttersta ansvaret för eleverna under skoltid och kan nu inte garantera detta. Vidare i brevet söker hon stöd i sitt beslut för detta har ifrågasatts av eleverna men hon står fast vid sitt beslut. Det står också att det samtalas med elever och inblandade under de uppkomna bråken men detta har inte hjälp.

Jag vill resa mig upp och applådera för att det ÄNTLIGEN är någon i skolans värld som ta mig fan sätter ner en fot och tydligt säger stopp, det här är inte okej. Sen vid närmare eftertanke så kan man ju fundera om det verkligen är så att eleverna som varit i de här bråken i pingishuset är säkra att ha någonstans på skolan om Rektorn nu säger att det stängs för hon kan inte garantera elevernas säkerhet? Hur allvarligt är det då kan man ju fundera på.

Kanske trampar jag någon av er läsare ordentligt på foten genom att skriva så här, i så fall så kan jag också berätta att även min son har varit inblandad i bråk kring detta pingishus, då "bara" genom smädande ord mot andra elever, det är illa nog. Han har berättat om det hela själv och insett att pingis inte är en rastaktivitet som passar och i stället skitit i det för att stämmningen varit otrevlig. Bra val tycker jag som han fattade efter en diskussin här hemma, han insåg tydligt sin egen del i hela händelsen.


Papper nr två som kom hem i dag handlade om ett samverkansmöte. På det kan man läsa om något som kallas åtgärdstrappan. Det är tydligen olika metoder som kan tas till när eleverna inte sköter sig och man har försökt i gemenskap med vårdnadshavaren  finna en lösning, men ingen förbättring sker.
 I skollagen 5 kap §7-§14 har man lagstöd i att utvisa elever i från klassrumet,man kan i lagen också läsa kvarsittning och avstängningar av elever, helt eller delvis. Detta får ske max 1 vecka åt gången och under två tillfällen per kalender år. Omplacering av elever till annan skola eller klass är också möjligt. Och jag säger det igen BRA!!!!

Jag vet inte om detta är nytt i skollagen eller om detta funnits sedan tidigare. Jag kan bara hoppas och önska att detta träder i kraft det därt behövs och när det behövs. Handling och konsekvens så är det för oss alla, detta skall även råda i skolansvärld. Eleverna är en del i en arbetsmiljön för undervisande lärare då ska det vara ordning. Det är också klasskompisars arbetsmiljö och en viktig tid i livet för inhämtade studier. Jag vill uppmuntra ALLA lärare att säga stopp, hit men inte en millimeter till.

Jag kan förstå att en del lärare ger upp, jag kan förstå att man kanske inte utvisar en elev i åk 4 i från klassrumet, vem ser efter den ute i korridoren? Då hoppas jag att vårdnadshavaren omgående blir inring för att se efter sitt barn tills det är dags att släppa in den i klassrumet igen. Vårdnadshavaren har ju det yttersta ansvaret så då ska det väl ske i de här samanhangen också kan man tycka. Gissar att det säkert kan bli en hel del konflikter när inringda föräldrar får lov att avbryta sina jobb mitt på dagen för att deras små har misskött sig. Jag själv har barn av båda sidorna, nu mer är det ett minne blott för den äldre. Men i det fallet hade jag nog fått tillbringat mer tid i skolan än vad hon var där själv, om man nu i stundens allvar kan skämta till det lite. Och ni kan vara säker på att jag hade åkt till skolan och hoppats på att det inte varit en poliskontroll efter vägen, hade troligen inte hållit hastigheten och säkert inte varit på mitt bästa humör. Inte arg på läraren så klart, men fruktansvärt förbannad på mitt barn, eller snarare besviken och frustrerad.

Sonen har en helt annan sida i skolan, där är det han som blir störd av stök och tycker att det är fruktansvärt jobbigt att höra saker uttalas. Hans hjärta är vidöppet och förtåelsen och helheten av världen har han, och då mycket mer än det som ungar i hans ålder har. Därför blir det för mycket för han i bland och det händer att han är fruktansvärt ledsen. Han kan i bland berätta om att han på rasten har hört någon annan kalla någon saker som jävla bög eller hora. Vilket han tycker att är fruktansvärt utan att själv alls vara inblandad i det hela.

Så frågan blir då varför ska en sån som han uthärda stök och andra elakheter? Varför ska han få kliva åt sidan för de som för väsen? Jag tycker inte att det är rättvist på något sätt. Jag tycker att det aldrig ska vara så i ett klassrum eller på en rast. De som inte uppför sig efter ordning måste faktiskt få konsekvenser av sitt handlande och det utan några som hälls tolerans nivåer. Sonen har sett genom sin systers mindre lyckade skolgång hur det kan gå, nu löste dig sig iaf och allt gick vägen, men han är väl medveten om att det är ett mindre bra alternativ att inte sköta skolan och reglerna som är uppsatta. Där av värdesätter han sin dag i skolan väldigt mycket.

De som sköter sig i skolan ska också känna sig bekräftade i det. I bland kan det vara svårt och glömmas bort. Men det är en lika viktig sak som att stökande får konsekvenser. Det är de som stökar som tar energin och uppmärksamheten så klart. Det är stora klasser och inte alls lätt, jag klandrar inte läraren för detta. Men jag minns min egen skolgång och kan väldigt väl relatera till den.

På papper nr 2 kan man sen läsa att det kommer en elevenkät som handlar om trygghet. Jag läser om vissa mindre trygga ställen att vistas på som staplats upp på papper nr2, och enkäten kommer inte vara anonym.Målet för skolan är att uppnå 100% trygghet. Så utifrån det funerar jag och tänker vidare och hoppas då också att eleverna har möjlighet att berätta om hur de upplever de vuxna på skolan. När det kommer frågor om hur eleverna tycker att lärarna är brukar de vara väldigt styrda. För att 100% trygghet ska upplevas så innebär det väl också att eleverna bör uppleva personalens bemötande med ömsesidig respekt och vänlighet eller hur. I alla fall kanske inte riskområderna på skolgården är de stora trivsel/trygghets faktorerna. Det är viktigt att inse det och förstår det som lärare. Man kanske måste vara ödmjuk och ha förmågan att se sig själv utifrån, det kan vara svårt och jobbigt men kanske nödvändigt.


Keep on rocking, dags att packa infår Åldansturen.

Inga kommentarer: