Vad det nu beror på så är det jävligt jobbigt att ta sig upp på morgenen, att det nu mer är bäcksvart ute grundar icke för att det skall gå lite enklare. Sonen har varit hemma vid och varit på rekreation, förkyld och hostig. I går sov han till 12.30 på dagen, man kan ju undra hur han kommer sova när han blir tonåring?
Tja det är väl bara att kika på min pingla som också är hemma med förkylning i från helvetet. Hon vaknade till vid 15-tiden, och är i aldra högsta grad tonåring.Kanske borde man börja oroa sig för liggsår också?!
Sonen har ett visst mått av understimulans efter en vecka hemma vid med den arma modern, jag kan omöjligt uppfylla den delen av enegrig som kompisar och en dag i skolan slukar. De två senaste dagarna har detta resulterat i en surgubbe man inte är van att se honom som. Det har pustats stånkats och svordomarna har hoppat ur munnen på honom som grodor titt som tätt. Är det något jag går i gång på så är det den här typen av gnöl och gnäll. AHHHHAAHGGG vad jag blir irriterad.
Han har bestämt och trofast suttit aldeles still i soffan inlindad i sin filt med älgvarningsskyltar på och gnällt som en bitter äldre herre på 78 år. Det har visats fel program på TV, jo men visst för vi har ju så få kanaler. Det har varit fel på fjärrkontrollen, jo så kan det bli om bordet står i vägen och man av lathet inte orkar flytta på det. Det har varit för ljust i fönstret, jo men vi har ingen persien och har aldrig haft där. Det har varit för kallt, ja men sätt på dig kläderna då. Nej det har då blivit för varmt......osv....GAHHAHAH mitt tålamod har prövats till det yttersta stundvis.
Gå upp på ditt rum och kika lite på dina saker då, har jag med en snäll övertrevlig röst försökt föreslagit, nej för jag har ingen lapma där så jag ser inget. Nähä. Men sitt då i soffan men var bara jätte tyst och snälla du SLUTA GNÄLL. Jaha och i det här huset får man visst inte finnas till och alls säga saker som man tycker. Dräpande kommentar av en väldigt listig 10 åring. Genast har det där korta irriterade tonläget förvandlats till väldigt dåligt samvete av hans mamma.
Så klart så måste han få gnälla men han gör det så väldigt sällan så man kräver av honom att han aldrig ska göra det, fy jag är en hemsk mamma stackars lilla pojk.
I går insåg han att han själv nog borde ta sig till skolan i dag, situationen tycktes närma sig stadiet ohållbar. Under flera timmar åkte han runt på sin fyrhjuling och verkligen fick ut lite av överskottsenergin.Jag märkte på honom att han var så pass alertt att han visst skulle kunna gå till skolan, men när skulle han somna på kvällen när han sovit till 12.30?
Vi slöt en pakt, även om du nu är trött i morgonbitti så ska det inte suras och gnällas. Det blir ingen trevlig stämmning då. Okej mamma, du måste också lova det för då kommer det nog gå vägen. Om vi båda försöker att ta det lugnt och prata trevligt så blir nog ingen av oss så speciellt sur och grinig. Okej vi kör i vind och testar detta då.
I morse så hölla han sin del av avtalet, lika så jag. Lugnt och hänsynsfullt gick vi sakta fram och det hela gick jätte bra. Med tromboden och notboken gav han sig av mot bussen och vi vinkade till varandra. Det känndes skönt.
Herre min vad jag älskar mina barn. Nu återstår det att se när den äldre vaknar till liv, det blir väl fram mot eftermiddagen kvällen förstår jag. Har hört henne hosta under hela natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar