Det absolut enda i godisväg jag inte klarar är Romerskabågar, eller för den delen all choklad med smak av apelsin. Det är INTE gott.
För övrigt slinker det ner allt som ätas kan. Detta är ett stört beteende mönster av min ätning, det är ju inget snack om den saken. Frågan är hur man kommer till rätta med den saken? Jag har nog varit delaktig i merparten av ät och bantningsutformningar man kan hitta i detta landet, ingen fungerar för att jag tror att det är en vägledningen i vardagen man behöver. Någon som sida vid sida följer med under dagarna, och ser det man inte ser själv.
Oppoppopp, varför stoppar nu den där chokladkakan i munnen nu? Eller kanske är det dax att prioritera en vettig frukost i stället för att .......osv. Man måste förstå en sak och det är att det här handlar om otroligt mycket förnekelse,precis som alla missbruk.
Intressant är att det ofta kommer de som tror att det vet och kan, och det är inget stöd snarare tvärtt om. Att missbruka sig av mat är ändå en skillnad mot övriga substanser. För det först så tror merparten, då oftast smala människor, att de på något vis vet allt om kost och motion, samt att de har någon rättighet att gärna delge mig det hela också.
En männsika som är missbrukare av exempelvis alkohol blir inte automatiskt en offentlig objekt där vem som kan häva sig fram och proklamera om hur bra det nyktra livet är, om hur enkelt det är att lägga ner sitt supande och så mycket bättre det är med en kvällspromenad än den där kvällsölen.
Har gått hos en dietist, nu iof för mång aår sedan men det kan jag ju bara säga att är fullständigt värdelöst för mig. Jag kan och vet saker om kosten, jag vet det där med långsama och snabba kolhydrater. Jag vet det där med omättat och mättat fet, jag vet det där med godis och kakor ......FÖR I HELVETE JAG VET DET DÄR!!!
Det handlar om att mitt belöningssystem i skallen är förvrängt. Det handlar om ett beteende hos mig och vem skulle då kunna vara lämplig för mig som hjälp? Jo en KBT-terapeut så klart. Någon som skulle kunna hjälpa mig vrida tillbka det hela. Vart hittar men en sådan då med speciel inriktningen kost? Jo ingenstans, det är inget landstinget alls tycks kunna erbjuda, nu mer handlar det oftast om viktreducerande operationer. Men oavsett om min magsäck är mycket mindre så har ju inte mitt tänk och belöningssystem förändrats, hur blir det i förlängningen? Jag vet inte och kanske slutar det hela på operationbordet också, jag värderar inte det hela alls, jag bara funderar på alternativa lösningar på ett eskalerande problem.
Sen har jag den turen att jag inte skäms alls, jag ser mig inte som en mindre värd person. Jag tycker att det är sorgligt för alla de som skäms och gömmer sig. Min filosofi är den att så länge man talar om ett problem så har man iaf kommit en bit på vägen. Man delar med sig och skapar förståelse.
Det svåra för en person som överäter är ju den att vi dagligen måste äta. Varje dag triggar du den där skadade ätmönstret, men en missbrukare av droger behöver aldrig mer hantera det i hela resten av sitt liv om den väljer att bli drogfri och orkar hålla sig till den sidan av livet.
Du får ta en straköl på morgonen och en på kvällen, mer än så får du inte ta. Känt är ju att det inte fungerar på så sätt. Men mat måste du äta, men i rimliga propotioner det är svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar