på en båt.
Nu ska jag för första gången i mitt liv åka på en tur ut på helvetes vattnet och samtidigt vara väldigt instängd på en båt. Jo det är ju två av mina väldigt fobiska triggerknappar till ett panikartat uppträdande.
Kanske är så att få skulle notera om jag började hyperventilera och gråta ombord på båten, säkert skulle detta tolkas som ett kärleksdrama som gått lite över styr och kanske kommer det fram en man med syntetskjorta bakåtkammat flottigt hår och vill hjälpa mig igenom krisen, säkert spelar han en liten trudelutt som Gråååttt inga tårar nu för min skulllll......
Jag har ju inga fördomar om vilka de ordinära kryssarna är, inte alls det ska nu ingen tro i onödan....eller hur var det nu då?
Det känns jätte bra att orksetern Wahlströms spelar på dansbanan, pianisten Olle Eilestam lirar också och är säkert jätte fingerfärdig. Som partband framträder The Amigos. YES!! Jag känner mig väldigt trygg och igenkänningen är..ingen alls :-/
Jag ska verkligen ge mig ut på okänt vatten om man säger så. Jag vet inte alls hur man uppför sig eller hur det går till på en sån här partybåt. Jag läser att man kan sola i någon konstgjord sol på däck, men bikinin lämnar jag hemma, eller jag tar inte med den för jag har ingen, det är fakta mer närmare sanningen.
Men det hade iof varit lika bra att införskaffat sig en bikini också så att fobi nummer något hade mött nu när jag ändå ska göra så mycket saker som mina celler säger NEJ till. Har ju inte kortbyxor änns på sommaren, men kanske hade det i paniken av att vara ombord på en båt gått jätte bra att slänga på sig en bikini också.
För några år sedan hade jag faktiskt en badräkt på mig, det satt åt, både badräkten när den kom på och att få på sig den, det hela utspelade sig på Sunne Vattenpark och det var faktiskt syrran som formligen tvingade på mig en badräkt. Jag löste en enkelbiljett i det som kallas strömmen och pressade på mig en hutlöst stor badring, sån som alla andra sitter i ni vet. Sen klättrade jag i vattnet och hade huvudet väldigt högt ovanför ytan, sen gled jag runt där ett tag. Det gick ju bra och im still alive ser det ut. Men det var ett fasligt pyssel att få av sig badringen, den satte lite tight och väldigt hårt fast på mig,syrran stog redo på torra land och lindade kvickt in mig i ett badlakan. Men det gick bra. Tror att +35 grader i luften och stekande sol var det avgörande för seklets första och sista dopp.
Ja man kan ju undra hur man ska uppföra sig på den här båten, jag har ingen aning om hur det går till. Jag är mer bekant med hårdrockskonserter och festivaler, det vet jag precis hur man gör när man är på. I ärlighetens namn så har jag ingen aning om när båten kastar loss och när vi ska vara på plats. Har ingen aning om hur eller vart man checkar in eller alls hur man änns kommer ombord på skutan. Men syrran är lite mera berest så jag litar på att hon har kollen på läget. Jag har iaf hittat själva biljetten som varit förlagd en liten stund, det är ju kanonbra bara det kan man tycka.
Ettapp ett är att förflytta sig till Staden, vi tar syrrans bil eftersom vi kinesar kvar där och reser hem först på Söndagen. Om Dr Martens kängorna håller och det finns lite finanser kvar så kan det ju hända att vi besöker någon lokal på Lördagen också. Pub Anchor ligger mig varmt om hjärtat och när jag ändå är i staden så kanske man kan knalla in där en stund. Men vi får väl se hur det blir med den saken. Syrran började festligheterna redan i går då hon var en frisk fläkt på personalkonferansen, hon ringde vid 23-tiden och tyckte att livet var en fest, så vi får allt se hur länge syrran håller ut.
Nähä, nu är det dags att sätta lite fart. Kaffe skall kokas inför bilresan vi börjar där :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar