Min blogg är mera en dagboksblogg där min skrivarlut får ett uttryck i cyberrymden. Har inget syfte att jaga läsare och skriva om sensationella botoxbehandlingar och bantningskurer. Inget som intresserar mig ett dugg. I bland så känns mina blogginlägg mindre bra skrivna, andra gånger kan jag känna mig väldigt stolt över vad jag fått i hop genom mina tangenttryckningar. Har fått mottaga en del fina komplimanger om mitt skrivande och det känns bra i hjärtegropen så klart.
Även om man är en bra skribent så kan man alltid bli bättre. Och min brist är min stavning det är jag väl medveten om, att uttrycka mig i texten och måla upp en bild för en läsare är inte mitt problem alls, det som merparten av människor brukar tycka att är det svåraste. Men eftersom min blogg syftar till mitt eget privata dagboksskrivande och inte en redaktionell text så har jag inte brytt mig så vidare värst om det. Datorn är ett jätte bra hjälpmedel om man ska rättstava, men när jag skriver blir jag otroligt störd av den uppkommna rödmarkeringarna och mitt skrivar flyt försvinner.
Man kan ju alltid justera en text efteråt men för mig är texten redan klar när den är skriven. Börjar jag pilla i texten så händer det allt som oftast att jag blir så kritisk så det jag en gång skrev och menade faller bort därför tycker jag inte att det är av så stor vikt med just bloggskrivande. De vise och lärde har säkert starka sympunkter på det hela men jag hävdar fortfarande bestämt att det är min blogg och min skrift och jag bestämmer precis hur den ska utformas och vara.
När jag skriver mina inlägg och är inloggad så ser inte sidan ut så som ni ser den. Det är många finesser som erbjuds oss skribenter. Man kan utforma sin blogg på många olika sätt och göra justeringar för det mästa. Man kan hitta olika mallar, olika design, utforma komentarsfunktionen på olika vis, man kan också tjäna pengar på sin blogg genom vissa justeringar, vilket inte jag gör.
Sen kommar man till det där som är mera spännande,statestiken. Där ser man mycket och kan även se vilka webbläsare besökarna har. Jag vet att någon har firefox, någon explorer, någon surfar in på min blogg med iphon, en anan med Mac. Man kan se hur många ni är. Och man kan se i från vilka delar av världen läsarna just befinner sig i som har kikat på min blogg. Döm om min förvåning när jag ser att någon läsare befinner sig i bla Tyskland, Ryssland, England, Estland, USA.
Säkert några Facebook vänner som är på resande fot men ändå! Det är ju jätte roligt.Det känns nästan lite som att en del av mig själv har besökt de här länderna. Någon har varit utomlands och ändå liksom kikat in på mig och mitt liv i från Ryssland. Några av de här bloggvisningarna tror jag att jag kan härleda till vissa personer, men jag vet ju inte helt säkert. Oavsett så tycker jag att det är fantastiskt roligt att få resa runt i världen med min blogg :-)
Inom kort kommer familjens brukande av dagens teknik nå andra dimensioner. I Januari förändras familjens bild då husets herre får nytt jobb och drar i väg till Norge på jobb. Till en början är det bara han som drar i väg. Vi andra står kvar i startblocken för att invänta startskottet för förändring. Ännu vet vi inte hur vi ska göra med något och vi tar det hela etappvis. Tills vidare får Skyp och Facebook vara behjälpliga som länken mellan våra liv och det som håller oss samman i familjen. Tack och lov för den elektroniken och uppfinning.
Det kommer att bli en stor omställning för familjen. Vi är ju vana att ha honom borta bara i bland. Nu blir det hela tiden. Men just nu har vi inte så mycket andra val. Det känns bättre att gråta när man har kronor på kontot än när man inga har, så är det ju.
Funderar på hur det kommer bli under julen. Det stundar snart för hysterin kring detta igen. Varje år så säger jag att det ska inte bli någon panik, lika förbannat så drabbas jag av detta årligen. I mat och bakväg brukar vi ta det hur lugnt som hellst, om någon mot förmodan nu skulle tro att jag är en av de som stoppar julkor och gör syltor i från grunden kan jag upplysa om att detta är helt fel. Julen är ett litet känsligt kapitel i den här familjen, det är en kluven högtid, som för så många andra.I år så hade jag iaf en plan på ett gemensamt pepparkaksbak med min syster och hennes lilla teling. Lite julmusik, julmust och bara god gemenskap, det är jultider för mig.
Sen kommer alltide det där dåliga samvetet om vilka man ska träffa, hur man ska fira julafton osv. Jag vill så gärna att alla ska vara glad. Men det är svårt att få det att gå i hop. Det ä'r jätte svårt att försöka vara glad själv när minnen sticker i hjärtat och kroppen minns hur det var en gång för några år sedan när allt var kaos.Jag vill glömma, men det går inte.
Man ska väl inte måla fan på väggarna i onödan, det kan ju vara så att det känns bättre i år, jag hoppas det.
Alla vänner och bekanta ute i världen, tack för att ni läser. Nu ska jag skrota vidare en stund.
Hej på're!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar