iPhone 4s kärlek vid första ögonkastet.

Jo då minsann man vill väl aldrig ha så mycket saker som när man absolut inte har möjlighet att handla. Då glimmar och blänker allt som kommer i vägen, eller snarare sticker ordentligt i ögonen. Äckligt komersiellt förvräng har skallen blivit. Men jag erkänner att så är det. Tycker om prylar men många gånger lägger jag allt band på mig också, oj hörde ni hur jag själv försökte framställa mig liiiiitt bättre och förnekelsen kanske klingar ann på en ton eller två.

De iskalla fakum är i alla fall det att jag tryckte sönder min fina mobil i bildörren under nyårsnatten. hade den i jackfickan och stände dörren, sen var det tack och hej med min toppen perfekt old school mobil Xylon i från Sony Ericson. Inget android skit och absolut så minimalt med teknik som det var i en mobil precis föra androiderna knallade in i givakt på telefonmarknaden. Jag var nöjd och så mycket jag kunde hantera i telefonväg tyckte jag.

Efter det mindre bra telefonnyåret så har jag fått låna en telefon av en kär vän. Men plötsligt känner jag mig så naken, MIIIIIINNNNnnn telefon med allt nödvändigt i :-/
Även om jag för stunden har en lånetelefon och kan kontakta omvärden så är det ju inte min nalle. Sonen fick låna den där HTC mobben som jag köpte och inte kunde med för fem öre. Det där låna övergick till äga utan att jag vet när det hände. Plötsligt tycker han att det var minsann hans mobil, och han ser det som ytterst nödvändigt att kunna kontakta omvärden med en mobil om det skulle vara nödvändigt.

Jaja, man ska välja sina strider och jag har ju en lånetelefon så jag kan också ringa om jag vill. Han har nu sin HTC som sin kära ägodel och varför skulle ungarnas synsätt på saker vara mer annorlunda än de vi  vuxna har i prylgalenskapen? Så klart blir de som vi, inget mer att orda om den saken. Om det nu är bra eller dåligt är en annan diskussion.

Sen kommer mannen hem i från sitt nya jobb med sin nya fina skinande fina iPhones4. Jag försöker spela svårflirtad och inte alls lägga så stor vikt vid detta, försöker verkligen nonchalera denna lilla fina sak med ett äpple på. Inombords så tänker jag på att tjaaa det är ju hans arbetsmobil så inte behöver jag känna avund och det där svidande stinget i hjärtat om att få fingra på en ny mobil.

Sen kan jag inte hålla mig längre, det går inte.
-Du kan jag få kika lite på din iPhone?
-Ja det får du väl göra om du vill.

Sen är det kört, jag faller som en fura och jag känner att denna fina blanka iPhone s4 är min kärlek och bästa vän. Det var det smidigaste bästa tänkbara jävla mobilskrället jag fillrat på. Jag vill HA en iPhone och så ska det banne mig bli när finanskrisen i familjen är löst. Då ska jag ha en sån där fin blänkande sak med ett äpple på så det så.

Men först ska jag nu tappert göra ytterligare ett försök med en HTC Sensation Z710e.
Jag ska nu få nedärva den gammla arbetsmobilen som inte längre behövs då den lilla äppel mobilen knallade förbi och vinkade med sin stora charm. Om jag nu ringer underiga samtal och inte säger ett ord så skyll inte på mig, det hela handlar om att jag inte har en iPhone som smidigt och enkelt går att förstå sig på. Det handlar om att jag nu igen ska ge mig i i den obegripliga HTC världen och skapa lite kaos och oreda för mig själv igen. Det handlar om att jag inte riktigt har fingrar för en pekskärm på mobilen, jag har för tjocka fingrar, det handlar om att jag nu mer är till åren kommen och inte begriper mig på modern teknik, det handlar om att jag vill ha en iPhone.

Hej på en stund, nu är det dags att skapa ordning i kaoset.