Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

fredag 20 januari 2012

I got my eyes on you.

Ja men så trevliga små saker och ting ungar har för sig. I dag hade sonen yppat lite om det stundande flytten som just har påbörjats i ett väldigt tidigt planeringsstadie. Som ett pytte embryo kan man nog beskriva den stora processen.


Vi diskuterar absolut helt förutsättningslöst om det hela. Kikar runt efter fakta och spånar och funderar, mer än så är det inte. I alla fall så hade han blivit kallad norskjävel i dag i skolan. Inte nog med detta hade trackaseraren inte gett sig på min son utan ytterligare en tredje klasskompisa just för detta. Och tagit hårt runt halsen på han som absolut inte hade gjort något i den här frågan. Ja men vad är det för fel??  Min grabb resonerade kring det hela för han i sin tur hade då kastat sig mellan de båda som brukade sig av handgemäng och läxat upp uppviglaren till det hela efter noter.

Min son tror inte att klasskompiser vågade ge sig på honom för han är större. Och vännen som hade fått klä skott för galenskapen är mindre i växten, därför vågade väl inte den här tredje lilla gofisen sig på min grabb utan valde ett enklare byte. Min grabb tycker att detta är otroligt skärrande och hemskt. han ser det hela som fullständigt idiotiskt och galet. Han kan inte förstå med sitt stora goda hjärta hur man kan och änns vill bete sig på detta viset.

Min kille kan inte förstå att den här typen av händelser finns. Han har sin referensram och sånt här ingår inte i den. " Tycker att den enklaste saken i världen är att vara snäll, det behöver man ju inte träna på det kommer ju av sig själv", brukar han säga.

Hur förklarar man då detta för en förtvivlad godhjärtad herr?

-Ja men du vet det kanse är någon sorts avundsjuka kära barn.
-Ja men det tror jag då inte på, jag är avundsjuk i bland också men för den sakens skull så slår jag väl inte anndra och beter mig som en gris.


Nä, han har ju rätt, så den där gubben med avundsjuka går ju inte hem så vidare värst bra.

-Ja men den här anndra killen kanske inte har det så bra hemma, det kanske är jobbigt och svårt.
-Ja men mamma, det har väl jag haft många gånger också, det har varit svårt som ingen förstår och jag har aldrig varit dum då heller mot andra.

Nä det har han ju inte, det fungerade inte så bra med den bortförklaringen heller.


Den dagen min son tappar hela fattningen så skulle jag inte vilja vara i den plågoandes kläder. Han är stark efter att sedan han lärde sig gå utövat tungt fysiskt arbete. Han har staplat ved, skottat snö och röjt sly. Så någon liten omusklad rädd typ är han inte. Men han vill aldrig vara dum, bara göra gott och skapa trivsel. Ska han behöva lida för det? Ännu värre ska hans kompisar få lida för att andra inte vågar ge sig i kast med min son? Mycket underlig och i det här fallet så kan man tro att gofisen i fråga skulle ha en mycket mer insikt i livet med de jag veterligen tror bär annsvaret för föräldrarskapet.

Men historian tycks upprepa sig, den här typen av takter har jag ju sett sen långt tillbaka. Tyvärr känner jag mycket väl igen takterna sedan många år tillbaka. Men de ska få se på norskjävlar och annat smått och gott. Hoppas nu att det inte händer igen.

2 kommentarer:

Mariah .S. sa...

Det verkar som att en KRutSabina och BAMSE uppfostrat en mycket bra grabb!!!!

Tigrinnan sa...

Men jisses! Norskjävel?
Hoppas det blev diskussion med lärare inblandad!
Och som du säger; vem vet hur den grabben har det hemma? Säkert inte bra...nåt är då fel...

Och så glad jag blir att det rör på sej för er familj! Up and away mot nya tider!