Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

torsdag 26 juli 2012

Suget efter kunskap.

Jag är superbra på att prata.Talar ofta och väldigt mycket. Skrattar högt och gråter i bland också. Har ett opolerat språkbruk men en ganska bra bildning trots allt ändå.

Jag tycker om att veta saker. Onödigt fakta kanske en del vill påstå men jag anser att ingen kunskap är onödigt. Just nu vet jag att Skarven tillhör pelikanfågeln även om det i bland kanske är aningen omdiskuterat i bland fågelkännarna.

Denna lilla fakta del om sjöfågeln Skarven har nu sorterats in i skallen på mig, har inget intresse alls av fågelskådning eller fågelläten. Det intreserar mig föga. Men visst är det väl skoj att veta lite om mycket.
Att just skarven kom på tapeten är i sig en lite skojfrisk historia. En vän till min dotter blandade samman garva och skratta och i all hast blev det då skarva, utifrån det föddes då ordet och uttrycket att man just skarvar när man skrattar fasligt hysteriskt. Och det ena gav det andra och nu mer går vännen under smeknamnet skarven. Och sist men inte minst finns nu denna lilla fakta ruta inpräntat om denna här sjöfågeln i min skalle.

Just den här typen av underlig slutledningsförmåga och faktamässiga saker fasnar i mitt minne som bomull på kardborreband. Det är väldigt enkelt att just ta in sånt här. Och jag vill verkligen slå ett slag för just den här typen av kunskap och vetande. En del kanske benämner som allmänbildning men som jag mer kallar street smart.

Att veta mycket om lite innebär att de sociala samspelet med andra människor blir otroligt mycket enklare. Du har alltid något att tala med nya människor om och öppna nya kontakter går mycket enklare. Om man då förstår vikten av att bruka sig av det på ett bra sätt så är man just gatusmart/ street smart.

Min brist är kungar och historiska händelser. Där sitter en låsning i från skoltiden antar jag. Men man kan ju alltid dra till med Gustav Wasa och hoppas på att det går vägen. Romerska sifferkombinationer kan jag heller inte, det är svårt tycker jag. Men V vet jag i alla fall att är fem och tänker då på
 Gusta V som kallas V-Gurra, alltid något att bidra med kanske. Om inte annat så kan samtalet inledas med det fakta att man faktiskt inte kan något om saken men gärna lyssnar och lär av den man samtalar med.

Vissa gillar ju att dumförklara människor med kunskap. Dumförklaringar av mig pga min kunskap är inget jag drabbas av allt för ofta,beror väl på att jag inte har kunskap av den digniteten kanske. Eller så kanske det är en kombination av kunskap och det yttre som gör att en del klacificerar in människor i facket nörd. Eller så beror det på att jag är tjock och där med är en uppfattning och fördom den att man är dum i huvudet. Jag tänker på en speciell händelse som blev så uppenbar under studentfirandet i byns centrala del, vet att jag har skrivet om det tidigare men mina tankar faller ofta tillbaka på just detta.När studenterna i från NV programet steg upp på står ett gäng killar brevid mig och hånar studenterna.
-Hhaha jävla nördar, fyfan vilka jävla töntar, säger en av killarna som jag vet lever ett liv utan arbete, gärna dricker öl och drogar lite då och då.

Det här förbannade hånfulla sättet att bara uttrycka sig gjorde mig först jävligt förbannad. Hur kan man dumförklara människor och deras studier? Det står väl alla fritt att studera sig fram till passande utbilldning. Att förutsättningarna och motivationen för det är olika är något annat.

Sen kom jag på att det enbart är killens avundsjuka som talade. Att han är ganska bitter på sina egna livsöden och val och måste då håna sina ganska jämnåriga medmänniskor för att de valde ett liv i studieböckerna i stället för livet på glid bland alkohol, droger och arbetslöshet. I stället för att göra  det jag först tänkte, som var en  regäl uppsträckning hos killen med avund, så skulle jag ha passat på att stegat fram och frågat en sak. Borde ha frågat om han själv ville entra scenen med studentmössan en vacker dag och om han var beredd på att förändra livet och ville ha ett arbete. Om han nu ville göra det valet att ta sig i från socialbidraget till en egen lön så är det aldrig försent att börja.

Har under sommaren funderat på händelsen så många gånger och jag vet inte riktigt varför den återkommer till mig. En ganska solklar sak är i alla fall att jag tycker att man som 20-åring med den här attityden och faktiskt offriga sättet att försätta sig själv utanför samhället är en stor bedrövelse och ett nederlag för alla, främst för grabben själv som just nu håller på att pissa bort sitt liv. Jag tycker att unga människor som inte förstår och ser livet mer värdefullt än så här verkligen behöver hjälp av vuxenvärlden att fatta galoppen och se sin del i framtida val.

Vet att killen kommer i från en icke akademisk familj men ändå en socialt anpassad familj. Inget så extraordinärt eller underligt alls. Kanske föräldrar som inte kännt sig direkt delaktiga i samhället pga olika orsaker. Kanske en liten sluten krets där den mer rädda sidan har talat i familjen, utanförskapet har blivit en självuppfyllande proffetia i stället för att se och försöka göra sig delaktig.Det är lättare att se och tycka illa om andra än ta en titt på sina egna livsval.

Det sociala arvet har nu deras son ärvt ner och han har lärt sig sedan barnsben att vissa minsann är märkvärdiga och tror de är något, oss är det synd om och han kan inte förstå eller se att han själv har makten i sitt liv att förändra det hela. Det här är inte saker jag gissar mig till utan saker jag själv sett och hört av familjen själv.

Att man som 20 åring bestämmer sig för att det bekvämaste enklaste livet är att leva på socialbidrag är i sig en bedrövelse, ingen skulle få komma in i den trallen, det är förödande och fullständigt helt förstörande för det mänskliga värdet och självkännslan. Det försvinner fort och det är svårt att ta sig ur trallen och offerkoftan är på. Vissa små halvhjärtade försök kanske görs att ta sig ur det hela. För att få socialbidrag så ska man vara inskriven på arbetsförmedlingen och det vet man ju vad de kräver. Man ska gå på kurser hit och dit, lära sig skriva CV och anat mycket bra att kunna saker. Här vill jag sätta stopp.

En del av er kanske skrattar just nu och tänker att den där bruden fattar ju inget, hur fan kan hon sitta där på sina höga hästar och tala om hur det är att gå på socialbidrag? Hon kan hålla käft och dra dit solen aldrig lyser. Om någon nu tror att jag inte vet vad jag talar om så kan jag faktiskt berätta att jag en gång i tiden var just en av de som fick socialbidrag, nu mer vill man väll kalla det försörjningsstöd för att förfina det hela en smula. Jag vet att det är en förminskade värld av människan att leva som socialfall, det kommer man aldrig i från. Även om jag är ur skiten just nu så kallar jag mig mer än gärna socialfall, allt för att faktiskt ge ett ansikte åt just vad ett socialfall är och att skämmas för den saken är inget som riktigt ligger för mig. Kan samtidigt passa på att spräcka myten om att man går på soc, grinar en skvätt och sen får pengar i näven som ger en guld och gröna skogar. Så är det inte. Att få försrjningsstöd är väl reglerat och samma norm för hur mycket pengar man får är väl reglerat. Och de som gnäller på hur rika de som går på soc är och har råd med allt kan ju testa själv och se om de håller sig för skratt eller inte.

Jag tycker att det altid ska vara en motprestation av något slag om man ska få socialbidrag. Är man ung som den här killen jag tänker på är så handlar det inte om att gå på arbetsförmedlingens kurser om ditt och datt, att liksom under tvång se till att det skrivs arbetsansökningar i parti och minut som troligen inte han vill (läs vågar) jobba med i alla fall.
Först måste man förstå att den här typen av individer behöver en grund att stå på helt i från ruta ett. I den här människans liv så handlar det inte om att lära sig skriva CV och söka jobb. Nej det handlar om att som steg ett förstå och lära sig att ta ansvar för sina egna handlingar och val. Det behöver man förvisso inte vara ung för att behöva lära sig, det finns många som går igenom hela livet och inte fattar den enkla ekvationen. Som ung har man i alla fall ett långt liv framför sig och tar man av sig offerkoftan så tidigt det bara går så är chansen i alla fall större att man får ett värdigt liv väl fungerar i samhället.

Efter att man lärt sig ansvara för sig själv och sina handlingar, även fått känna på det fakta om sin egen person och hur man fungerar så kanske man så sakta kan börja i små steg fundera framåt. När man fattar att sin egen arbetslöshet inte beror på regeringen eller invandrarna som stulit jobben så är det dags att fundera på fortsatta val i livet. Kanske kan man börja se att kunskapen inte alls handlar om mätbara betyg i studieböckerna. Kanske kan man börja ta till sig och förstå att kunskap
 inte är fel, inte behöver vara nördigt eller alls tungt att bära.

Kunskap handlar inte bara om matematiska lösningar eller gramatik, det handlar om att se världen ur ett större perspektiv och förstå sambanden av saker och ting. Jag har tjatat om det här tidigare men på något sätt så känns det som en insikt som långt i från alla förstår. Jag gillar tanken på att alla faktiskt tycker om något i livet. Det kan vara ärtor eller kanske musik, skateboard, naturen eller kanske bara ligga och sova. Ja men så bra. Utgå i från individens speciella intressen och bygg på det. Snickra på alla kunskap det bara går om just vad som händer när man sover och varför, eller undersök vad som gör att en ärta just är en ärta och grön.

När man sen väckt lusten av kunskap och varför det är roligt med kunskap så kan man gå vidare. Bygga självförtroende och ge det stöd som behövs för att fungera. Efter denna enklare varianten av beskrivning på ett bra mycket större komplext tänk så kanske man sakta och försiktigt kan börjas fasas in på det nu eventuella skrivandet av CV eller kanske framtida utbilldningar.Ledodert som absolut först måste matas in och förankras är personligt ansvar för vad du än tar dig till. Efter att ha förstått det kan kan man hata världen som en vis man sa till mig.

Grejen är ju den att man inte kommer hata världen och skylla på allt möjligt och omöjligt om man nått insikten om det personliga asvaret och sin egen del i hela faderullan. Alltså ger man den här typen av personligehet absolut det friavalet att tycka vad den vill, man tar inte ifrån den något, men man puttar in nytänket och möblerar helt enkelt om i sinnet. Produkten blir utifrån detta helt lysande och tankeutvecklingen är i full gång och processen har startat. Jubel i busken fan så bra och så enkelt det låter.

Det är inte enkelt, men det är heller inte ouppnåligt eller omöjligt på något sätt, man snackar gärna om att ge ungarna de rätta verktygen, vilket i sig enligt min egna uppfattning inte alls är förankrat i ordens rätta bemärkelse. Hos en del vardagshjältar finns detta tänket, men långt i från hos alla som borde ha det. Och absolut inte alls hos alla som ändå brukar sig av den frasen och ordval.
Back to basic och  tänk utanför den vanliga lådan  så skulle världen och livet se bra mycket bättre ut för de som faller i från. Fångar man de här kidsen tidiagre och puttar på i rätt riktning så är jag säker på att det är en samhällsekonomisk vinst i slutet, för oftast talas det om resurser och pengar som inte finns. Det är ett pissdåligt argument som jag aldrig kommer köpa eller gå på. Pengar finns punkt slut, det handlar om viljan att prioritera och lägga pengarna på rätt saker.

Därför tänker jag då skänka kommunen en liten ide och jag är tämligen säker på att skulle kunna fungerar. Jag är säker på att det går att skramla ihop en grupp via SOC, skolan och arbetsförmedlingen av unga människor som fallit ifrån fullständigt. De som befinner sig i moment 22 och har rätt till socialbidrag, tvingade till AFs kurser som är lagd på en allt för hög nivå trots att Af själv inte tycker det. Och utifrån det börja jobba med ungarna i personkännedom och att ta det personliga ansvaret.

Jag är inte upphovsmakaren till iden, jag vet att det finns på några orter. Men det här handlar kanske inte så mycket om att göra det så det ser snyggt ut på ett papper. Det här handlar om att rätt folk driver saken, de som vet vad det handlar om och faktiskt har det genuina intresset och personligheten för att fixa det. Och inom den här branchen och riktningen så har ju jag då mina personliga favoriter och egna kunskaper om att kanske se och förstå vem som kan och ska driva det hela framåt för att faktiskt nå resultat. jag skulle kunna snickra ihop ett dream team av människor väl lämpade för saken på en kaffe rast. Vilka det skulle vara behåller jag för mig själv.

De här ungarna behöver finnas i rum där de känner igen sig själva, de behöver känna igen sig i språkbruk och genom det känna tryggheten för att våga släppa de fasader och rustningar de dragit på sig genom årens lopp, kanske under hela sin livstid. Man måste hjälpa de att punktera myten om sig själva och sen vägleda de fram till det nya, men ingen ska göra det åt dom. Bara med en varsam hand lotsa de fram till kanske det första mötet med sig själv genom tiderna. Det är slut på clownen Manne och Eva Rydberg farsen nu. Dags för det verkliga livet.

Fasader ska rivas, murarna ska bort och det vuxna i livet finns som förebilder och hoppingivande medmänniskor, inte motspelare som bara raserar. Så vill jag att det ska fungera i stort. Att skapa en grupp med de här individerna ser jag bara som stora fördelar, de ska få känna grupptillhörigheten och i gruppen blir det en sorts hjälp till självhjälp. De var inte så jävla ensamma och utanför som de trott i många år. Det finns fler av samma sort. Och det är nu det börjar hända saker.

Kunskap om att lära ut kunskaper är svårt. Vågar man se, lyssna och försöka förstå i ett brett perspektiv och vävasamman saker och ting så blir det alltid mycket bättre.

Hur det än är så är kunskapen aldrig tung att bära, det är ganska kul att vinna i TP. Och vem vet när man behöver sin kunskap som aldra bäst, att skarven är en fågel i pelikanfamiljen kommer jag så småningom få nytta av det vet jag. När det väl är dags drar jag frm den kunskapen som ett ess ur rockärmen och kammar hem hela vinsten på Vem vill bli miljonär så är det bara.

Fridens liljor till er alla och en var där ute.


Inga kommentarer: