Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

tisdag 10 januari 2012

På väg till Malung, dansbandsprogrammet som väcker kännslor.

Säsong två av På väg till Malung visas på SVT. Känns väl som en lågbudgett variant av det som blivit så poppulärt, man följer en eller några personer med en presonlighet med knorr på i vardagliga händelser. Vi har Ullared, vi har Färjan och nu även På väg till Malung.

Ja sen kommer vi till det som får många så generade av ortsborna, vad fan är det för skit de hittat och filmat. Dte är pinsamt osv säger många.

Då säger jag att hela Dansbandsveckan i Malung är ytterst pinsam. Det grundar jag på att jag har bott i orten sen begynnelsen av denna företeelse. Jag har sett det hela i från start och jag har också inblick i mer omfattande beslutsgångar, mygel, svågrar som håller varandra bakom ryggen osv. Därför är detta otroligt mycket mer pinsamt än en Örjan som är nidbilden av ungkarl eller den nyligen separerad kvinna i 50 års åldern som är sprängkåt och vill dansa dirty foxtrott.

Skulle det vara mindre pinsamt om ett helt gäng dyngfulla malungsbor filmades och visades upp i TV?Skulle det vara bättre än att visa Örjan och hans skills med tejpen och Morakniven? Om man skulle byta ut Örjan mot en malungsbo med ungerfärligen samma stuk skulle det bli mindre pinibelt då? För sånna som Örjan finns det väl gott om i byn här också eller? Lika så den dyngkåta damen Chris som är så sugen så det står ut pittar ur ögonen på henne? Är det en ovanlig företelse i malung att damer beter sig på liknande vis?

Nej jag tycker mig känna igen många anndra i både Örjan och Chris faktiskt. Bilden som framställs i TV är också mycket friserad och stylad. Varje år står det i tidningen om vilket otroligt nyktert och städat arrangemange detta är. Men lyfter man blicken lite längre bort så ser man att så är inte fallet. Hela företeelsen drar med sig mängder av fylla och skit långt ute i buskarna. Småungar så är så packade att de inte kan ta vara på sig själva. Och de drängfulla medelålders som aldrig tar ett dansteg och stannar kvar å byn när dansen börjar, de talas de heller aldrig om.

Men den enorma fyllan som förekommer på byn skulle aldrig existera om inte Dansbandsveckan som arrangemang fanns, så vem har ansvaret för hur det ser ut i centralorten? Vem är det som ser efter alla fulla ungar som är ute och vinglar.

Funderar i bland på om en katastrof skulle bryta ut på Orrskogen, vi säger en brand. Vi har ingen läkare efter kontorstid, hur skulle brandbilen ta sig fram, hur lotsar man ut allt folk i från dansbanorna? Alltså det här är ett skräcksenario som jag funderar på varje år då det helatiden ska proppas in mer och mer människor på Orrskogen. En slängd cigg på fel ställa sen brinner det ordentligt. Jag har aldrig hört eller sett en genomgripande översikt på hur en katastrof hanteras om den skulle ske.Finns det någon? Bara en sån sak som hur kommer brandbilarna fram på de igenkorkade vägarna runt Orrskogen?  En hutlöst dålig planering med parkering.

Nej så för min del skämms jag inte en sekund över att Örjan och Chris visas i TV, vad skulle alternativet ha varit?

Inga kommentarer: