Kära dagbok.

Morgonen har avlöpt fin och mycket smärtfritt måste jag säga. Kidsen på väg till sina skolor, jyckarna rastade och jag har redan fått i mig två snabba koppar java.

Vädret har slagit om och blivit mildare, detta innebär ju halka så klart men lite behagligare blir det ju att sticka ut trynet utanför dörren. Så här flera herrans år senare efter fallolyckan utanför entren till den dåvarande skolan gör mig fortfarande rädd för halka.

Handleden gick av och den smärtan som kom är obeskrivlig. Kräktes av det onda i en papperskorg, underligt hur kroppen kan reagera. Det är klart att om man är lika tung som jag och faller blir ju tyngden i fallet där efter också. Lika som den där gången när jag var på promenad med mitt dåvarande jobb och fotleden gick på semester efter ett fall, fick specialtransport till sjukstugan av min kära kollega, det var också vintern och halkans fel. så här efteråt kan man se det komiska i det hela, speciellt då den polska kvinnliga doktorn formligen talade om för mig att jag var så tjock så det var väl inte så underligt att ledbandet inte höll. Är doktorn säker på att det är ledbandet då utan att ta en röntkenbild? Tja det tror jag väl, du får väl återkomma annars. Öhhh jaha men det gör ju ont i fotleden och det här är inte bra !?!

Se det blidde ingen röntken och långt efteråt tvivlade jag på att det var som hon sa när jag stapplade runt på kryckorna, men det onda försvann väl efter ett tag men det tog en bra stund. Kanske var det en spricka där eller något, det vet väl bara den kvinnliga doktorn som tycktes ha en magisk röntkensyn för den typen av skador, inte vet då jag.

Jag är helt säker på att man som tjock får en annan typ av vård än om jag skulle vara smal och atletiskt byggd. Har sökt för så många åkommor genom tiderna och det mästa har slutat med min vikt, att det ska vara roten till allt ont. Självfallet blir det vissa problem av övervikt, men jag har svårt att köpa att det skulle vara grunden för precis alla åkommor.

Min doktorfobi blir ju inte mindre av att man redan i förtid ställt sig i försvarställning oavsett vad man nu ska dit för. När jag dansade disco och skadade knät för några år sedan blev det nästan ett skrattanfall åt anndra hållet. Mitt i nyårsstök och ledigheten fick jag lov att ge vika för det onda och besöka akutmottagningen, inget drömläge att vara i det forumet just under den perioden av året men då hade jag banne mig inget val.

Träffade då en ung kvinnlig ortoped som faktiskt inte alls talade om min vikt utan frågade mig frågor precis som om jag skulle varit en smal människa. Men för mig i all den där doktorfobiska stressen så slog det över och blev ett skrattanfall utan motstycke när hon frågade mig om skadan kommit sig av att jag åkt skidor. Jag fick en inre syn av mig själv som en väldigt tjock tafflig skidåkare i trikå bland turisterna på fjället. Det blev ju jätte roligt och underligt nog så såg inte doktorn mig som en soffpotatis trots min vikt.

-Du har en skada av ett typiskt vridvåld kring knäleden  som vanligtvis uppkommer av skidåkning, är det skidor du har åkt?
ASGARV SÅ TÅRARNA RINNER.
-Näääähhää du, jag har dansat.
-Jaha buggar du?
-Näää det var disco.
-Jaha det måste du ha gjort ordentligt i så fall, det är ett kraftigt vridvåld på knät.
(håller emot skrattsalvan allt vad jag orkar i detta lääget)
-På vilket vis rammalde du och i vilken vinkel hade du benet?
-ÖÖöhh ja det är ju lite svårt att förklara men jag föll bakot med min sambo över mig med benet i absolut fel vinkel utifrån kroppen, liksom som ett kycklingben.

O my good, varför säger jag kyckling ben till doktorn?  VARFÖR sa jag så. Har mycket svårt att konsentrera mig på att uppför mig. Doktorn kikar i sina papper och talar lite för sig själv.
-Jaha, dansat dico......föllbakåt......benet i fel vinkel......som ett kycklingben.......Ja du ska få åka upp till röntgen så ska vi se efter det vad vi kan göra.

Men snälla doktorn gå ut ur rummet så jag får skratta hysteriskt. Snart exploderar jag. Jag skrattar så det känns väldigt ohyffsat mot alla de andra som är på akuten. Även om jag har ett eget rum så måste det ha hörts ut i koridoren, och det är väl kanske ett ställe man ska lägga band på sin humor och inte skratta så man stör alla andra stackarna med mindre humor och mer smärta. Ja jag gjorde så i alla fall och aningen pinibelt blev det.

Nej så halkan kan gärna få vara för mig. I dag ska jag bjuda syrran på lunch, det ska bli trevligt att fixa mat till henne. Nu ska jag kolla SVT play och hårdrockens historia. Var god stör ej.

Sen kom jag på, skulle det vara mer naturligt att jag just hade dansat disco än åkt sidor?