Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

torsdag 21 juni 2012

Ringer 112 vem är det som svarar då?

Så var det då dags igen för att bli inslängde i saker man inte riktigt kanske vill vara delaktig i. Men jag har en viss dragningskraft, eller snarare observerande ögon att se med och kännslor i kroppen som gör att jag reagerar. Två underliga händelser idag är en vanlig dag för mig. Det började vid affären då vi var och handlade jordgubbar.


Satt kvar i bilen och väntade och precis när min vapendragare hoppar in i bilen vobblar en mer känd person ut ur butiken. Observerar att det troligen rör sig om en del alkohol i den kroppen. Minns att jag redan vid 8 tiden på morgonen sett gänget festa på en parkbänk nära centrum. Solen strålade och det har tydligen ett visst beting på den här utslagna skaran människor att fukta svalget med olika alkoholhaltiga drycker. Så sorgsamt att se och tänka att majoriteten av människor just då tog sig morgonkaffet och frukosten och  utanför satt de som aldrig kom in i matchen.
Hela gänget är någons barn, alla är de individer och människor med sina historier.


När vi då sitter i bilen på parkeringen så ser vi plötsligt hur människan öppnar bildörren på pasagerarsidan, byter några ord med bilföraren och sen händer det märkliga. Plötsligt fiskas det fram en köttbit under t-shirten. Och chaffören ser glad ut. Men vad var det just vi såg? Både jag och min vapendragare skrattar till i ett smått förvirrat tillstånd och vi känner oss båda som fogelholkar.

-Men mamma, det där måste jag ha varit ett snatteri?
-Nja, inte vet jag människan bar ju saker i händerna och kanske stoppade den där fläskfilén där så länge.
-Ja men seriöst nu mamma, hur det än är i huvudet på folk så är det väl ingen som bär en fläskfilé där.
-Nej det är klart men vi har inte sett själva snatteriet och har ingen aning om hurvida det där köttstycket kom ut genom kassan.

Vi bestämmer oss för att kallt konstatera att vi troligen såg ett snatteri och att det tydligen skall vara grillfest någonstans i byn under aftonen. Händelsen känndes smått tregekomisk och vi fnissade åt oss själva som satt i bilen och beskådade det hela med hakorna vid knäskålarna. Det måste ju ha sett förbannat roligt ut. Ärligt känndes det också bisarrt att se detta filé drama lite på håll, men det förvånar mig inte en sekund att jag alltid tycks bevittna sådana här underligheter.


Ca 45 minuter efter den här händelsen så kommer nästa händelse. En annan känd festprisse som jag också hade sett första gången vid 8 snåret på morgonen satt på en av affärernas trappor och såg allt annat ut än sugen på party. Noterar och scannar av att det där kommer inom en snar framtid sluta mindre bra. men vi åker vidare och varje gång jag ser de här människorna så väcks ett unns av missmod och förtvivlan inom mig. Varför i hela friden gick det så galet? Människor som i sina missbruk lever mer djuriskt än mänskligt, kan inte svälja ner det faktum och bara skita i det.

10 minuter senare är vi nästan vid trappen igen då min telefon ringer och jag ber vapendragaren ta samtalet.
-Jo mamma och jag har sett honom, vi är snart där igen.

Samtalet varade i någon sekund och bara för att kolla av läget en sista gång svänger jag in på gatan. Min uppfattning tidigare var korrekt, nu hade mannen fallit ihop och låg raklång på trotaren.

-Mamma du kan gärna ringa på hjälp men du behöver väl ändå inte kliva ur bilen, du kan inte rädda hela världen mamma det går inte.

Okej vet att det under en räddningsauktion av samma sort flera år tillbaka i tiden kanske har satt sina spår. Då var det lite värre och handlade om en människa som i sitt rus hade blivit utslängd ur en bil i farten på E 45 och så klart kommer jag där och får ordna upp allt elände.

Ringer 112 och får samtala med den spydigaste människan jag talat med på lång tid. Vete fan vart de här 112 har sina telefoner, men det var ett så otrevligt sätt så det skrek om det. Det var nästan så hon ville säga åt mig att jag var dum i huvudet som ringde och bad om hjälp via 112. Nu är jag ingen färsking på att ringa varken 112 eller sjukvårdsupplysningen så jag är alltid redo att försvara mig eller det saken gäller. De brukar vara en underton av att man stör de stackars damerna under något viktigt de håller på med. men spydig i den här digniteten har jag aldrig varit med om.

Förklarade läget för damen på 112.
-Ja och jag hoppas så klart att DU stannade vid den här mannen.
-Öhh nej det gjorde jag inte av olika orsaker och att det just handlar om en oläplig korsning så jag var tvungen att köra vidare. Men karln ligger ju raklång på trotaren och uppenbarligen behöver han hjälp.
-Ja och vad menar du att jag ska göra åt den saken?

När hon säger det här så trodde jag fan i mig att helvetet skulle frysa till is. Det var det spydigaste jag någonsin hört. Är det inte till 112 man ringer för att få hjälp av samhället vid olika problem? Är det jag som ringer som ska tala om för de hur jobbet ska skötas? Nej nej så ovärdigt och ruttet, främst tänker jag på de som blivit bemött på det här viset och faktiskt drar sig nästa gång för att ringa just 112 och vad blir det för effekt av det tro?

-Ja jag får väl koppla dig vidare då säger hon och drar en suck som säkert hade fått frisyren att fladdra på mig om hon stått brevid mig och inte samtalat med mig i telefon.

-Ja se det är nog bäst att du gör det för allt tycks vara bättre än det här, lyckas jag få ur mig innan hon stackarn klämde in datorns tangenter för att koppla mig vidare. Det måste ju ha varit en stor uppoffring om man frågar henne själv.

Faktiskt så skiter jag högaktningsfullt i om de som svarar på 112 får tusen påringningar om samma typ av ärende varje dag och har blivit så hjärntvättade och iskalla att de tycker att detta är skitsaker. Alla har rätt att få hjälp oavsett orsaken till att man inte förmår sig att ta hand om sig själv pga alkohol eller vad det nu kan vara. Föresten så vet varken hon eller jag vad orsaken av detta läge på trotaren berodde på, diabetes, ep-anfall eller det kan lika gärna ha blivit något trassel med hjärtat. jag liter väldigt väl på mitt omdöme och skulle inte ringa 112 i onödan, den livserfarenheten och kunskapen vågar jag faktiskt säga att jag har.

Om det finns andra som har hobbyn att ringa 112 i onödan  skiter jag också i det  högaktningsfullt. Ingen ska i alla fall sitta och svara på 112 och se samtalen som väldigt besvärande. Det får ju aldrig ske. Vet inte hur det hela slutade och vem som till slut kom till platsen men jag hoppas i alla fall att människan som låg där fick hjälp. Och var det inget sjukdomsfall så hoppas jag att han kom till ett ställe att sova ruset av sig i en säng i stället för på trotoaren.

Min fråga blir också den varför jag kommer i de här situationerna. Om jag räknar upp den mängd räddningsauktioner jag gjort så blir det väl en väl fylld lista. Jag tycks ha förmågan att vara där just när det händer, andra ser eller behöver aldrig rycka in. har sett några kusliga olyckor, men aldrig varit först på platsen som tur är. Den värsta grejen och den som jag kännde var absolut allvarligaste var killen som blivit utslängd ur en bil på E45. Han uppträdde så förvirrat och underligt att jag inte änn i dag vet om det var en smäll i skallen , fylla eller droger. Hela hans rygg var uppskrapad så det var mycket blod också, inte kusligt för själv blodet mer för eventuell blodsmitta. Även  otrevligt för han var inte alls medgörlig och rusade runt som en yr höna och talade osamanhängande, svarade inte på frågor. Och det sista killen gör när jag fått lugn på honom är att stupar rakt in i en soptunna som står vid en bostad vid vägen och jackar upp panna, nytt blod och förvirring. jag vågade heller inte ta i honom för intuetionen sa mig att han blir aggresiv då. Så under väntan på ambulans sprang jag och motade honom in i från E45 så att han inte skulle rusa ut i vägen igen, känndes som att valla en flock får faktiskt.Så klart inga gummihandskar i bilen utan på med de stora arbetshandskarna.

Jag undrar hur det gick för honom, och vad som hade hänt, varför blev han utslängd ur bilen? Det syntes på hela ryggen som var regält uppskrapad. Inte mycket hud kvar på den inte. De få orden han själv fiick ur sig var  de slängde ur mig ur bilen, bara öppnade dörren och slängde ur mig när vi åkte.Antar att det hela hade gått till just så också.

Ja det här är väl min lott i livet och visst är det väl så att jag inte kan rädda hela världen. men jag kommer fortsätta  försöka rädda varenda människa jag ser behöver hjälp. Sen får väl sura citronella sitta och svara på 112 och vara hur spydig och oproffsig hon vill. Det skiter väl jag i, kanske drabbas hon själv av nogon sjukdom och behöver hjälp, då hoppas jag för hennes skull att det faktiskt finns några fler i samhället som observerar det hela och ringer på hjälp. Då kanske hon känner mer tacksamhet för de människor som faktiskt ringer 112.

3 kommentarer:

Anonym sa...

an blir häpen hur det funkar i vårt samhälle. Bra skrivet det är ju också lite humor i eländet som ni råkade ut för. Kram

Tigrinnan sa...

Undras om detta kan "anmälas" på nåt sätt? För sådär får dom väl inte säga! Såg nånstans att 112 i stort var under granskning just nu pga av en kille som dött, tror jag det var.

Unknown sa...

ananym: jo det blir ju lite underlig humor i det hela. Ett snattat köttstycke är väl ganska sokylldigt, känns bisarrt att se hur det hela gick till på parkeringen. Hoppas i alla fall att det kan ha mättat någon mage.

Tiger: brukar alltid notera namn på den jag talar med när jag ringer sådana samtal. Men så klart inte den här gången då jag satt i bilen. Har under årenslopp talat med så många otrevliga okunniga personer i den här vällden så tyvärr är jag alltid beredd på en attack. Jag har också lärt mig att man inte ska tala om i onödan om man vet att det är en fyllerist, eller kännd drinkare. Direkt så blir då den hjälp man försöker tillkalla omvärderad och på något sätt så prioriteras inte hjälpen utan kännslan av att de får skylla sig själv brukar höras i undertonen. Fuktansvärt bedrövligt är vad det är. Men tyvärr en del av Sverige, ett Sverige där det sägs att alla människor är lika värdefulla och socialaskyddsnät är så bra. När jag var i dramat på E45 så var det jag som fick tala om för ambulansen att de var ju tvungen att ta med killen för hans förvirring kunde ju bero på skallskador. Han ville inte följa med ambulanspersonalen och rusade i väg. Givetvis så har inte de befogenheter att under tvång ta med en människa, men eftersom olyckan var som den var och jag hittade honom vid E45 och får berättat för mig att han slängts ur en bil samt hans skick så måste man nog faktiskt verkligen som ambulanspersonal verka för att motivera människan att följa med för en koll. Kanske också ringa polis som kan hjälpa till. Efter att jag varit påstridig ett tag så fattade ambulanspersonalen att de var tvungen att lösa det hela så och till slut klev han in i ambulansen. Hade jag inte varit där hade han troligen inte blivit transporterad till ett sjukhus. Sen blir ingen gladare än jag om han inte hade fått några men i huvudet, men att jag som civilist ska kräva att de sköter sitt jobb känns förbannat svagt.