Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

måndag 21 november 2011

Lilla snigel akta dig........


Ätbar snigel


Kommer hem och loggar in på Facebook och ser med skräckblandad förtjusning att Jonas är i Frankrike och äter sniglar?!?! Vad fan gör man det för? Det är ju det osmakligaste man kan tänka sig att förtära i mitt tycke, men jag har heller iof aldrig smakat så. Måste genast kontrollera hur han mår där ner i Europa och slår en signal.

Det brkräftast på sekunden att han inte är pådrucken utan bara frågat som en artig turist vad köket kunde rekomendera. Och då blev det sniglar !?! Hur kan det vara försvarbart att ett kök rekomederar denna snuskrätt. Jag vet inte men i bland så får jag för mig att desto mindre försvarbart något är destobättre tycks det vara. Som med konst ungefär, destor fulare och knepigare den är destor dyrare och snyggare blir den i samanhang där det tycks finnas många som förstår sig på fenomenet och har drivor med kronor i fickorna.

Jo det kan tyckas vara väldigt trångsynt och fördomsfullt av mig, jag vet, men kan det vara så att konsteliten behöver underlig konst för att de ska kunna dilla i hop saker och ha något att samtala om. Något som det liksom inte finns rätt eller fel i utan bara en målning som man kan freeka ut runt, ett kravlöst venisage där man kan begrunda något underligt och kallprata samtidigt som det går ett sus genom publiken av respekt och stor förtjusning? Ingen vet till hundra vad man pratar om men alla får det att låta så. Fenomenet snigel som maträtt måste vara det samma. Nu har jag också fått bekräftat att det smakade inget speciellt utan det var mera smöret med vitlök som smakade. Själva snigelköttet var intetsägande påstår min referens. Vad är det då för mening att kleta in vitlökssmör på en snigel? Kan man inte bara möla i sig vitlökssmöret om man nu tycker att detta är så gott utan att balnda in en slemmig varelse i det hela?

Detta med snigel måste också vara någon typ av märkvärdighets mätaren som alla talar om men som igentligen inte alls smakar något.
-På den där resturangen serverade en utsökt snigel ( har ju glömt vad det snyggare namnet på rätten är) den smakade delikat och var ypperligt tillagad.

Vad fan om själva snigeln nu i sig är smaklös så vad är det då man snackar om liksom? Det handlar ju bara om en snuskrätt som någon kom på att de dumma märkvärdiga typerna med all säkerhet skulle stoppa i munnen, sen har myten legenden och snigeln som maträtt levt vidare. Någon listig köksmästare kom på att är det dyrt så tror människor att det är märkvärdigt och fint att käka, ahaa vi tillagar en snigel, billigt att köpa in sen säljer vi den dyrt som fan och tjärnar flis.

I själva verket är de snygga mer fisförnäm människorna lurad in i fällan. År ut och år in sitter det dumbommar och käkar sniglar, ler och skålar och pratar om så utsökt det smakade och inte begriper att de är inlurade i en listig köksmästares plan om att bara baka kronor. Ha, jag har allt listat ut det hela och vet nu varför denna rätt alls existerar.

Min Jonas är inte speciellt märkvärdig av sig utan mera väldigt snäll. När han frågar som turist vad huset rekomenderar så tackar han och tar det som bjuds, nu föll det sig inte bättre än att det blev en snigel. Men det hela var en lite mindre variant av snigel och till varmrätt kom det en mera matigare bit kött. Det smakade bra, men snigeln var väl inget så där att hänga i granen, vitlök smakade den allt men det är ju inte underligt när hela det lilla livet är insmetad i vitlöksmör.

Musslor äter han med förtjusning och det kan jag heller inte riktigt förstå. Han har förvisso aldrig ställt kravet att jag skall koka och dona med dom i vitt vin och att vi ska ha en värre tillställning av den varan, han tycker mer att det smakar bra som ett pizzatillbehör. Kan vara så att han vet att han får ha Pizzan i fred för andra gamar här hemma om det ligger små musslor på den,den planen har han aldrig talat om för mig  i så fall men jag tror att jag är något på spåren.

Vet inte om det är mindre snuskigt att äta blodpudding som jag tycker om. Det är iaf väldigt billigt och man blir mätt. Det kan då aldrig en snigel mäta sig med.

Inga kommentarer: