Utvecklingsamta i skolan. Hej och hå.

Oftast brukar jag gapa och vråla,spotta och fräsa när det gäller skolansvärld. I dag måste jag ge stjärnor och bara beröm. Jag kan faktiskt det också tro det eller ej, men det har jag inte heller svårt för.

Var på utvecklingsamtal i dag och såg min son i en skepnad som jag sällan skådat. Så saklig rak och uppriktig på alla de vis, det brukar han iof vara. Men att han kände sig så trygg att han vågade från hjärta och själ verkligen uttrycka sig på ett så fint sätt.

Under hela samtalet så var han så duktig och berättade om det som var svårt och vad han tyckte att behövdes jobbas mera på. Han berättade också vad han var bra på och vad som känndes okej. Allt för att han upplever att fröken lyssnar och förstår. Han är trygg och han känner sig stöttad för den han är och den åsikten han har. Kanon!

Det känns så otroligt skönt att se detta samspelet mellan fröken om sonen. Det gav mig en varm kännsla i hjärtat att han blir sedd för den han är. Så som det borde vara för alla elever.

-Det här är ju den viktigaste tiden i mitt liv därför vill jag att den ska bli så bra som det går,säger min lilla gubbe och mammas ögon var på vippen att svemma över.

Fröken hade också med sin läroplanen och alla del mål och riktlinjer läraren har att gå efter. Grabben tyckte att det var intressant och fröken gav feedback genom att säga att det var otroligt bra att han intresserade sig för detta och sina studier. Han njöt i fulla drag och kände sig uppbackad för den individen han är, om än en väldigt ovanlig 10 åring, men fröken mötte upp honom precis just där han var just då.

Han skämtade vidare och skojade med fröken och sa att han kanske skulle välja hela den tjocka boken med läroplanen som högläsningsbok för hela klassen, sen skrattade vi alla gott och hjärtligt.

Har erfarat allt får få bra dagar i skolvärlden av många olika anledningar, därför känns den här så himmla bra och trevlig.

Att ha en grabb med ett hjärta av guld och en världsuppfattning som i bland inte en vuxen har är inte alltid det enklaste. Han ser världen ur ett perspektiv som är stort och kan se saker långt fram i hela kedjan. Han blir beklämmd av orättvisor och säger ofta hur ska det sluta för den stackarn i livet, jag vill inte se eller höra dumma ord, det gör ont i mig inombords och att vara ledsen är inte bra.

Att vara den där som alltid försöker tala buset tillrätta för att skapa ordning, den där som ser och hör saker som andra kompisar kanske inte lägger märke till är inte så lätt.
-När de inte kan gå i led på väg till slöjden så kan de faktiskt hända olyckor och det är jag rädd för.

Han har ett stort tänk, ett stort ordföråd och han har en unik personlighet. Så vill jag att det ska vara och jag hoppas att det fortsätter att vara så, jag vill inte att han ska formas av ett skolsystem som säger att det handlar om individen och sen inte göra det. Jag vill att min lilla filosof ska vara just så som han är.

Kick som ass and keep on rocking :-)