Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

söndag 23 oktober 2011

Frågetecken ?


Frågetecken som ska rätasut
Frågetecken, ?, är ett skiljetecken som används som avslutning på direkta frågor. Frågetecken kan även sättas inom parentes efter ett enskilt ord i en mening för att markera att något är osäkert. Så står det på Wikipedia.

Att Anna-Sabina känner sig som ett sådant står det inget om någonstans, men så är det. Totalt förvirrad och svårt att fokusera tankarna på målet. Kanske har jag nu funnit deletappet för första steget mot mitt mål.

I bland så är det väldigt svårt att lyfta blicken när man snöar in på ett lite svårare val. Det är så lätt att fokus och strålkastarljuset kommer väldigt nära sig själv och man ser bara sitt eget lilla universum. När man ska börja nysta i själens alldra trassligaste garnnystan så finner man sällan rätt tåt.

Först när man lyfter blicken en liten aning och börjar se sig om kan man plötsligt finna starten på det hela, rätt tåt att dra i allstå. För en liten kort stund så känndes det som om jag fann det rätta att nysta i, och på något vis så sa impulsen att det nog var just precis den rätta starten på det hela.

Familjen ska på något sätt göra en rokad för att förändra livssituationen. Vi har stött på patrull och måste ta ett krafttag i allt NU !

Vi kan inte av olika aspekter leva så som vi gör nu, vi måste utmana oss själva så att inte missnöje övergår till bitterhet. Vi måste se oss om i världen och vi har så sargade ihoplappade själar att det destruktiva orten vi lever på inte är bra för oss.

Trodde aldrig att jag skulle känna denna kännsla inför min hembyggd och det som givit mig liv och en fin uppväxt. Trodde aldrig att jag skulle se mitt hjärtas hemby förvandlas till det som jag ser den i dag. Hoppet om en ljus fin framtid sinar. Hoppet om att kunna leva och försörja sig på orten rinner i från oss. Varför det kan man ju undra? Tror kanske inte att det är byn i sig som förändrats, det är vi som har gjort det. Vi har utvecklats utifrån det svåra vi gått igenom och vi ser och värdesätter saker på annat vis i dag mot bara för några år sedan.

Vi vet allt för väl om för mycket, hur strukturer och människor i olika yrkesutövningar beter sig. Vi har sett och hört och vi har levt i det. Den inskolningen har vi bittert erfarat och bor man som man gör här så ser man så otroligt mycket som är så fel så fel. Det handlar inte om en flykt, det handlar mer om att jag har fått en identitet och likamed tecken med något som jag inte vill vara eller någon gång jag själv sett mig som. Kommer aldrig heller att göra det.

Det är svårt att bryta strukturer och väl inarbetade mönster, kan man inte göra det på orten så ja vad har man då för val? Jo man flyttar och provar sina vingar och kanske är det så att man finner lyckan och det fina någon annanstans i världen. Jag vill inte gå miste om möjligheter i världen bara för att jag blivit en rabiat lokalpatriot. Jag vill se och prova, kanske återvänder man "hem" när man vet hur det var på anndra sidan, kanske är gräset grönare där?

Eller så funderar man på varför man inte tog steget ut för länge sedan, så kan det också bli.
Jag får grubbla vidare och göra en riskanalys. Trorligen så blir det ingen av oss som kommer fara illa på något vis. Vad man än gör så gör det väl att lösa........eller?

Inga kommentarer: