Dödlig diagnos

Mamma -2013

På 60-talet kunde mitt livsöde ha avgjorts i den formen av att jag aldrig hade kunnat födas till den här världen. Min mamma som då var en liten flicka insjuknade så allvarligt att änglarna vakade över henne.

Hon gjorde en resa som få varit med om, hon var över på andra sidan och vände, min mamma dog en liten stund men änglarna bestämde sig för annat just den där dagen. De bestämde sig för att hennes tid inte var över, hon få skulle fortsätta leva.

Mamma insjuknade så allvarligt för att hennes tjocktarm gick sönder, den sprack och förgiftade den lilla flickan som hon var då. Under 60-talet var det aldrig tal om att barnen behövde sina föräldrar på Lasarett, det var liksom inte aktuellt.Min mormor och morfar fick inte vara nära sin lilla flicka som var så sjuk. Vilket trauma för de alla. I dag är det så svårt att förstå att det var på det viset, det är ju trots allt inte allt för länge sedan.

Sjukvårdspersonalen ringde min mormor och meddelade att de fick lov att förbereda sig på det värsta, deras dotter låg för döden och de kunde inte räkna med att få hem henne levande.

Vilken panik, vilken smärta och vilken fruktansvärd rädsla, ofattbart och vilken fruktansvärd svindlande känsla att inte vara sin dotter nära i denna allvarsamma stund.

Under sjukhusvistelsen träffade min mamma en äldre tjej som fäste sig så i hennes minne. Den äldre tjejen tog så väl hand om mamma som var så ensam och rädd i hela världen. Under min uppväxt så har mamma ofta funderat på den snälla tonårstjejen. Mamma har ofta sagt att det skulle vara så skoj att uppsöka henne för att berätta om den tacksamhet hon kände inför att vara så väl omhändertagen.
Åren har gått och nu är det närmare 50 år sedan det hela utspelade sig på Falulasaretts barnavdelning.

Under sommaren arrangerades det en liten släktträff på min mormors sida. Några av deltagarna där kom i från samma ort som den snälla tonårstjejen mamma träffade för så många år sedan. Och minnena kom åter igen. Och visst kände mammas släkt väl till den tonårstjej som mor så väl mindes namnet på. Givetvis så skulle de forska vidare efter tonårstjejens telefon nummer för mamma ville så gärna ta kontakt och efter närmare 50 år berätta om sin tacksamhet och trygga minnen.

Till slut efter en del letande och efterforskning så hände det helt otroliga efter nästan 50 år. Min mamma lyckades får svar i telefonen.

Det var inte så lätt att presentera sig och förklara vem det var som ringde och i vilket syfte. Men tillslut så frågade mamma, kommer du ihåg mig?

-Ja men kära du! Den bleka allvarligt sjuka flickan med den smala kroppen och blå-lila läpparna. Jag minns dig så väl men jag trodde aldrig att du överlevde och sen ringer du mig nu! Jag blir så glad.
-Jo visst överlevde jag och blev frisk och stark till slut allt gick bra.
-Jag vet inte hur jag kunde uppfatta det men jag trodde att du hade leukemi och att det inte fanns mer att göra för dig?!.
-Jo så var diagnosen ett tag men mitt allvarliga tillstånd berodde på en sprucken tjocktarm som läckte och höll på att förgifta mig. Jag fick en chans till i livet.

Den nu mera vuxna tonårsflickan och min mamma pratade en stund. Det var omvälvande känslor som kom tillbaka. Två mycket sjuka små människor fann varandras själar den där gången på barnavdelningen i Falun på 60-talet. Fantastiskt nog frisknade både till och klarade sina liv trots sina sjukdomar och allvarliga tillstånd.

När tonårsflickan växte upp gjorde hon sitt yrkesval utifrån den där upplevelsen på barnavdelningen under 60-talet. Hon berättade för min mamma att hon utbildat sig utifrån upplevelsen av att vara så sjuk och aldeles ensam. I dag verkar hon som stöd och samtals kontakt åt patienter och anhöriga som fått besked om att de inte kommer bli friska utan dö.

Jag är säker på att har man själslig kontakt så kommer vägarna att korsas på ett eller annat sätt. Precis som den här historian som började så allvarligt men slutade så fint. Cirlekn sluts och änglar visst finns dom.