Saker som inte en människa på den här sidan ekvatorn har varit med om tidigare brukar jag få uppleva. Den senaste upplevelsen är i och för sig en sorglig sak, men vad fan det gick bra så vi har ju inget att gråta över precis.
Vi hade åkt ganska exakt 9 tim i bilen i från Sverige av den 10 tim långa bilresan vi har framför oss när vi åker hem till bostaden i Norge. Som bekant är brukar det vara ett signum för Norge att deras vägingengörskonst är undermålig. Smala vägar och maxfarten är 80 km/h.
Ser man en 90 km/h skylt så får man lov att sätta på sig partyhatten och kosta på sig en applåd, känns nästan som att vinna på en triss och hur ofta gör man det?
Precis lika uselt som vägarna är det med skyltningen i det här landet, mycket kan man kosta på och vräka ut pengar på men inte detta. Underligt tycker jag men man kan ju inte få allt av ett av världens rikaste länder. I alla fall så kom vi då åkandes i våran Volvobil i den sena mörka timmen. Vips uppdagar det sig en rondell samt att bilen trasslade en aning efter ett tekniskt fel som uppstod efter julens dikeskörning i Lima.
Nå väl, trött och en smula förvirrad i rondellen tuffar vi sakta på för att komma på rätt väg. Min sambo kör och det är jag mycket tacksam för. Just i detta ögonblick visste jag fortfarande inte vad som några minuter senare ska inträffa.
När vi väl är på rätt väg så gasar han upp till den tillåtna hastigheten som är 80 km/h och i sakta gemak fortsätter vi våran långa resa mot det slutgiltiga målet. Vi närmar oss den sista bilfärgan som vi alla vet betyder att vi srax är hemma med halmen.
Plötsligt börjar det blinka som tusan bakom oss och vi ser att det är en lastbil. Vi förstår inte riktigt vad det är frågan om. Vägen är smal och det finns inget stället att köra av på. Sikten är svår då det är snöblandat regn och vägen är mycket krokig. Det är i detta ögonblick vi nästan håller på att bli mosade av en gubbjävel som hysteriskt skall fram till alla pris med sin lastbil. Tutandes som en idiot och blinkandes i lamporna kör han om oss och broräcket på min sida är obehagligt nära bilen. Hade jag vevat ner rutan och vridit på skallen så lovar jag att näsan hade kunnat snudda broräcket så nära var det. Inte nog med denna helvetes manöver, gubbsvinet ville hämnas ytterligare och slår på backljuset och bländar oss i sin galenskap när han kör för bi oss också.
Jag blev så rädd att jag blev stum och då tror jag att alla som känner mig förstår hur rädd jag blev. Efter detta hade lagt sig till rätta en aning så fattar vi att han kan inte komma så mycket längre än till samma bilfärga som vi också ska med, där är det dags för att ställas till svars för varför han gjort som han gjort och nästan i sitt vredesmod kunde ha utplånat nästan en hel familj när han mosat in oss i brorcräcket.
Efter den smala slingriga vägen så skymtade vi honom i kurvorna och han låg bra långt före oss, trots att vi körde i 80 km/h. Jag bara hoppades att ingen skulle råka komma i vägen för denna galning för då hade det varit klippt. I vissa av kurvorna är det så snävt så det är hastigheter på 40 km/h men kungen på vägen ( om han själv hade fått välja sitt namn ) tycktes skita blankt i detta.
Väl framme vid färgan så stog han där och han skulle få ge en bra förklaring till sitt dårskap. Jonas stegade fram och fråga vad han höll på med och svaret blev ganska samanfattat kort och koncist.
-Jag tycker jag körde bra jag. Och det var du som inte gjorde det.
Sandlåde nivå så klart och givetvis kunde man väl inte förväntat sig mer då han tydligt visat upp sina konster några kilometer tidigare.
-Jag har kört lastbil i 40 år långt före du föddes,var också ett argument.
Vilket känns jävligt löjligt av flera orsaker. Uppenbarligen så har dessa 40 åren på vägarna inte givit den mista lilla hint om att man ska uppföra sig. För det andra så är Jonas faktiskt inte så ungdomlig som den här norska dåren tyckte sig kunna se eftersom han faktiskt är 43 år. FUCK YOU gubbstrutt!
Efter att ha givit upp diskussionen med Alve-Dåhn eller vad fan han nu hette så bestämmer vi oss för att låsa in oss i bilen för man vet ju aldrig med den här sortens labila folk vad nästa drag i slaget om vägarnas kung kan bli. Efter någon minut så dyker han upp och ser precis ut som Lasse Kongo i Torsk på Tallin.
-Vet ni att det är förbjudet att ha bilen igång när man står här i kön till färjan? Stäng av bilen annars anmäler jag er.
Oj hjälp vad rädda vi blev, eller inte. Vem fan skulle han anmäla oss till liksom?
-Jo vi har väl en del att anmäla dig för också, din sviniga körning till exempel.
Hysteriskt och gapandes fick han vråla ur sig en smula och jag hoppas att det kändes som att han verkligen hotade oss till ren och skär skräck för att vi hade bilen igång. Om detta nu gjorde så att han mådde en smula bättre så bjussar jag på det.
När färjan väl kom så blev vi dirigerade till att stå bredvid den här pajasen. Kändes spännande att sitta där inlåst i bilen för en galen norsk Lasse Kongo.
Men det bästa av allt var att vi verkligen kom av färjan före honom, det var en seger i sig och FUCK YOU igen liksom. :-D
1 kommentar:
Vilken Jävla idiot!!
Skicka en kommentar