Så snygg, så cool och det bästa av allt hårdrockare. Så här i efterhand så vet jag att han också haft ett gott öga till mig men kanske ansett mig som lite för ung. Jösses jag är ju hela 7 år yngre.
Under ungdomsåren för visso en stor skillnad, i dag som vuxen inte så värst märkvärdigt.
I början av vårat gemensamma liv så minns jag hur jag då frågade min dåvarande nygifta granne hur tusan man liksom kan gifta sig med någon och lova på heder och samvete ( eller hur man nu säger i kyrkan) att leva resten av sitt liv med en människa. Eftersom jag i princip hade flytt i från det förhållande jag hade haft innan så kändes ett sådant löfte helt absurt och alldeles otänkbart. Jag var inte bara bränd i från det, jag var helstek kan man säga. Ännu i dag får jag äta skit i från det förhållandet som ändå avslutades för 17 år sedan.
Min granne svarade kort och okomplicerat på frågan. Hon sa att man liksom bara vet det, det känns sa hon.
Det slog mig då att det inte finns något facit på livet, ingen klar och tydlig manual att läsa sen följa. Det handlar om intuition, det handlar om att lita på sig själv. Det var just i det där att lite på sig själv som jag drog vinstlotten. Har aldrig riktigt lidit av dålig självkänsla. Jag har allt som oftast kunnat lita på mig själv och följt mina egna signaler. Man skulle ju kunna ana att det mycket destruktiva förhållandet jag lämnat skulle ha skadat min känsla på egen tillit. Men jag valde att se det tvärt om, jag valde att se det som att jag absolut klart och tydligt visste vad som var mindre bra för mig. Jag valde att se det som lärdom, jag valde att se det som en utvecklande fas i mitt eget liv. Just då kunde jag inte sätta orden på det, men i dag kan jag det och det var just så jag hanterade saken då.
Jag har en stark tro och faktiskt insikt om att jobbar du dig ur det svåra själv, det som fan i mig känns fullständigt för jävligt och omöjligt att ta sig i från så möblerar du om inom dig själv. Du möter dig själv på ställen du inte trodde att var möjligt, du får möta känslor som är svidande likt piskrapp, du svävar i känslorna och åker bergochdalbana. Du reser dig upp, faller igen, blir omkullsparkad och det smakar blod i munnen. Det viktiga är att inte fly i från känslan och bli rädd, det viktiga är att finnas i känslan och jobba sig i från den.
Det är just i det ögonblicket du tar kommandot över ditt eget liv och verkligen dräper draken. Är du sann och ärlig mot dig själv så kan du också låsa upp nya dörrar och stänga gamla och kasta bort nyckeln. Det låter jävligt präktigt och enkelt, det är det inte. För att möta sig själv och sin egen person är skitläskigt och svårt. Det är inte alltid så skoj att se sina egna brister och sätt att vara och förlika sig med dom. Men en sak är ganska finurlig. Det du gjorde i går är redan gjort, i dag har du en ny chans att göra saker annorlunda och förändra. Tror inte så värst på att söka svaren i det förflutna, även om det är bra att kunna se orsaker och verkan. Vad jag menar är att varje dag du vaknar så har du en ny chans att förändra och skapa ditt liv. Känner just nu i skrivande stund att det känns som om jag är någon halleluja mänska som vill höja mig till skyarna, det är inte min avsikt. Jag vill mer försöka beskriva på ett enkelt sätt att det går eftersom jag själv har lidit av många tvivel och många gånger tänkt att det här går inte.
14 år har snart gått sedan jag själv ganska solklart kände att den här mannen vill jag leva med i resten av mitt liv. Precis som två pusselbitar passade vi ihop. Jag trodde inte att det fanns en människa på denna jord som skulle visa sig vara så kompatibel och likt mig själv. Värderingar, intressen och humor delas. Vi skrattar oftast åt samma saker, vi vet nästan alltid hur den andra tänker. Vi fyller i den andras meningar och ofta säger den ena det som den andra just skulle säga.
Vet inte hur många gånger det hänt att vi handlat utan att prata med varandra och när vi kommer hem så visar det sig att vi nästan har exakt samma varor med oss hem, bara det att ingen sa och gjorde upp vem och vad som skulle handlas. Kycklingfilé x2, kaffepaket x2, toalettpapper x2, ost x2, tvättmedel x2......osv.
Vi har vissa olikheter också men de olikheterna vi har är också så fint utformade att de väger upp den andras. Viss irritation kan också uppstå och för det mesta är det jag som blir jävligt förbannad och tappar konceptet. " Jag är aldrig osams, det är det hon som är" brukar det låta :-)
Jag har inte levt med min kärlek på snart ett halvår. Jag har varit i Sverige och gottat mig i mormorskapet och jobbat en del. Har under de här halvåret inte setts så många veckor. Men det fungerar ändå bra i familjeföretaget, det går bra. Men visst saknar man de gemensamma skratten, att lösa saker gemensamt att ha sin andra hälft nära.
Jag tycker mycket om dig Jonas. Och jag vet vad du brukar säga. Att du tycker mycket om mig också och om det skulle förändras så säger du till ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar