Fjortis och full, är det okej?

Har flera år sett fyllesjöslag bland ungdomen på byn. Små barn/ unga människor ragglandes mellan husväggarn eller någon som ligger i en rabatt och spyr.
Det är ingen vacker syn och framförallt får det mig som vuxen att känna förtvivlan och sorg för detta spektakel som pågår utan att någon tycks reagera.

Nu har ytterligare en ankät, av alla i mängen som jag kan dra mig till minnes att har gjorts sedan min egen ungdom, och det är inga smickrande siffror.

Den stora frågan som jag ständigt ställer mig är HUR ska man sedan gå vidare med siffrorna i Malung-Sälen Kommun? Och VAD ska man göra för nytt handlingskraftigt grepp för att siffrorna ska minska? I dagens artikel på DT.se så menar man att en attitydförändring ska till hos föräldrarna.

Jag menar att det måste till en förändring i hela samhället. Man kan inte nå hela den stora delen av föräldrar och sätta sig till ro med det konstaterandet. Men måste jobba i från alla håll. Framförallt stötta och hjälpa de unga som väljer den nyktra vägen.

Något är sjukt galet om man som ung ska känna ett utanförskap för att man inte dricker alkohol. Lika sjukt är det att man som vuxen ska behöva svara på frågan varför man tackar nej till ölen man blir bjuden på.
-Vad då är du med barn eller vad är det för fel?

Är det någon som blir idiotförklarad och måste motivera sitt nejtack till ett glas vatten?
Alkoholen som flödar bland tonåringarna och unga människor handlar om mycket mer än föräldrarnas kontakt med sina barn och där med menar jag inte att det är oviktigt i samanhanget.

Men den gruppen som inte har föräldrar som alls tar till sig denna informationen och alls ser farorna med detta supande hur når man fram till dom då? Och hur gör man med de föräldrarna som stretar och kämpar dygnet runt med sina barn som inte alls är skapt som så att de rätar in sig i leden och slaviskt följer uppsatta regler och ordningar?

Notoriska utköpare till ungdomen av både alkohol och cigaretter borde ställas ut vid skampålen på torget där alla kan se och beskåda deras handlingar och få lov att ställa de till svars för vad de gjort.

I artilekn på DT.se kan man läsa om att ungdomarna vet hur de får tag på alkohol inom 24 tim. Tycker att det känns lite löjligt då jag vet med all säkerhet att det går mycket fortfare än så.

Under min egen tonårings uppväxt så har jag ALDRIG bjudit på en droppe alkohol, jag har klargjort att detta kommer inte på frågan. Tror ni jag fick höra vilken snäll bra morsa jag var som sa så?
Nej givet vis inte, jag har nog hört mer än det går att räkna till så dum i huvudet jag var, så jävla taskig och mongo som fan inte fattade ett jävla dugg. Att jag som var så jävla gammal ( 18 år äldre än mitt barn) inte fattade hur det var att vara ung i dag eftersom jag hade varit det på stenåldern och det var helt andra tider i dag.

Jag kroknade aldrig för att mitt beslut satt som betong i mitt hjärta. Jag tänkte aldrig aceptera att mitt barn gick ut en kväll och jag som vuxen och förälder okejat ett supande. Aldrig över min döda kropp, jag är skylldig mitt barn bättre värderingar i livet och jag har varit stenhård just i denna frågan. Eftersom jag också är brunögd så fattade jag att det skulle komma gånger med "fester" som gått över styr, vilket det också gjorde men då få sådana. Detta är en enorm lättnad att ha klarat de värsta ungdomsåren med några få brakfyllor lätt räknade på en hand.

Hade jag tyckt att det varit okej och tillåtit det hela så som livet såg ut då är jag ganska så säker på att det hela hade slutat i en stor katastrof och antagligen med ett mycket trasigt liv och en vänkrets som inte utvecklats till det bästa för att beskriva det hela med milda ord. Resultatet av den vänkretsen talar sitt tydliga språk i dag. Och jag är säker på att det gick bra med hjälp av två stöttepelare i livet. Den första är de hårt gnuggade världeringarna i livet som vi fostrat våra barn med sedan barnsben, det andra är just nolltoleransen på alkohol.

Oftast kommer det dumma påståenden om hur jag själv var under tonåren. Svaret på det är att just mitt hårda liv och fullkommligt galna supande som jag vägrar hjälpa mina ungar in i samma livstil och dåliga val. Hade önskat mig en minnesvärld ungdom med trevliga upplevelser, musik, konserter och annat än dyngrak i Grönlandsparken. Det är fan inte roligt, det är sanningen. Det blev någon sorts coolhetsstämpel att vara den som var på festen och drack, det som räknades och det som betydde något. tror inte att det är mindre olikt vad det är i dag. Man skaffade sig status poäng i bland vännerna ( vissa var vänner andra inte) men det viktigaste var att man var någon och fick vara med.

Ett bedrövligt levende och bortkastad tid, men så var det och jag kan inte göra den tiden ogjord. Men jag känner att varje unge är värld så mycket bättre än detta skitfåniga, livsfarliga liv. Det är där hela samhällets ansvar kommer in. Alla måste jobba mot alkoholen, drogerna i gemensam anda. Ungarna måste fatta att det är allvar och att vuxenvärlden faktiskt menar vad de säger.

Enligt dagens artikel kring det hela i DT.se så är Malung-Sälen den kommunen som toppar sämstsiffrorna. Kan någon sovande person VAKNA och fundera på hur man nu ska hantera detta och sannerligen börja jobba mott denna förskräckliga utveckling!?

Är det inte dags nu om aldrig för att inse att det är krafttag på alla plan som behövs. Det går inte att bara säga att det handlar om en attitydförändring hos föräldrarna, det här krävs ett bra mycket större arbete kring. Och framförallt någon människa som är lämpad och klarar av det. Någon som kan ha en dialog med ungarna.

Och om någon fortfarande tror på iden om att man kan lära sina barn att dricka hemma så kan man ju läsa på lite här.