Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

torsdag 19 april 2012

Breivikrättegången, vad var det vi inte förstog?

Dag fyra av rättegången pågår. Jag har följt livesändningarna i från starten. Mycket information och makabra saker att ta till sig. Jag vill se och försöka förstå hur onsdksan fungerar när den bryter ut i en människas kropp. För ondska är just vad det handlar om.

Breivik anser sig som en räddare i nöden, han fullbordade sitt dåd på Utöya för att framtida politiker inte skulle växa upp och fortsätta det han anser som ett fördärv för mänkligheten. Det visar sig också att han hade ändrat sin plan och att han i självaverket hade planerat tre bombdåd i centrala Oslo. Där NRK var det mäst atraktiva målet, slottet skulle också sprängas och Regeringskansliet. Många av de närvarande journalisterna representerar NRK och att så direkt höra och inse att det faktiskt var de som han tyckte var det optimala mål ger många kalla kårar efter ryggen meddelar kommentatorn. Planen var också den att han skulle skjuta i Oslo centrum.

Iskallt och levererar han svaren på frågorna, han svarar lugnt och sakligt på alla frågorna. Inte en min rör han och det är omöjligt att se och förstå vad som rör sig inuti hans sinne. Han beskriver allt så sakligt så tvivlen om att han under förvirring och psykos skulle ha utfärdat handlingen är minimala. Och ha säger att han ångrar inget av det han gjort, han skulle kunna göra det igen om det så var nödvändigt.

Vad och vilken person är det vi ser? Hur kommer det sig att en så sjuk personlighet under så många år kunde verkafritt utan att någon föstog och insåg hur det hela var fatt? Vilka tecken är det vi i den friska världen fullkommligt missade och inte förstog? Ja det kan man fråga sig mer än en gång. När han också delger oss att hans manifest är ett klipp och klistra verk i från andra organisationer och muslimfientliga så ger det mig en smärtsam insikt om vilket enormt arbete vi andra har när vi måste värna om demokratin. Han själv säger att ca 40% av manifestet är hans egna ord, resten kommer i från annat håll.

Jag kan inte låtabli att känna en djup smärtsam insikt att den smygrasistiska verkligheten är långt mycket mer utbredd och makaber än vad jag faktiskt själv ville ta till mig och tro före det här vansinnet i Norge bröt ut i fjol. Jag själv har fallit i en grop för vad jag trott och förstått. Jag har väl sett på fientligheten mot människor med för godtrogna ögon helt enkelt. Jag har förstått att det är en stenhård nöt att knäcka för oss demokrativärnare, men inte i den graden som jag nu inser att det faktiskt handlar om.

Vad kan det bero på? Min enkla slutledning till det hela är att vi här i våran del av världen under allt för många år har levt i lugn och ro och inte insett allvaret fullt ut av den här sortens sympatisörer och högerextrema åsikter. Sedan andravärldskrigets slut har det varit ett för kännsligt kapitel att diskutera, den historiska vinklingen i dagens läroböcker handlar allt för ofta om bilder av massgravar på avrättade människor, det handlar om Hitlers framfart och det vidriga politiska skruvade synsätt han hade, men ingen tycks undervisa om att hans politiska sätt att se på världen faktiskt kan upprepas. Undervisningen går inte ut på att försöka lära sig ett skruvat system, den går ut på att visa makabra bilder med utmärglade människor och massgravar. I detta glöms det bort att prata om att det kan hände igen och hur motverkar vi att onskans bryter ut.Det politiska system och fientligheten som verkade i världen då borde ha lärt oss en hel del nu. Men jag ser inte att vi har lärt oss det vi borde.

Jag lägger så klart inte över skullde på Breiviks framfart på taskig undervisning i den svenska skolan. Men jag kan reflektera själv över den undervisningen jag fick, och hur engagemanget och förtåelsen för det hela saknas hos många i dag. Min äldre vapendragare frågade mig om man var lite underlig som intresserade sig för den här rättegången. Hon kännde sig inte riktigt bekväm i sitt intresse kring det hela. Jag förklarade då att det var man inte alls, man är tvärtt om mycket klok och förnuftig och att om vi någonsin ska kunna försöka förstå och stoppa ondskan som hotar våran demokrati så måste vi intressera oss och engagera oss. Det är ett ansvar jag tycker att vi alla har.

Men jag inser också att hennes intresse kring samhället är ganska unikt och troligen kommer det sig av att hon smittats av mig och faktiskt hela våran familjs samhällsintresse. Hon kännde sig lite ensamen kring det hela och det blir faktiskt ganska underligt för mig att förstå att de unga inte har någon förankring eller förståelse för vad som faktiskt pågår just nu i Oslo. Skolan har sin uppgift att undervisa elever i från tidig ålder, och föräldrar har ansvaret att fostra och undervisa och för mig blir det väldigt främmande att diskussioner kring det här int etycks vara större än det visar sig vara.

De små barnen lär sig den demokratiska ordningen genom att rösta i klassen, att kanske snudda vid vad klassråd är och hur man framför sin åsikt. Men demokratin i vårat samhälle tycks inte vara fullt lika påtaglig i undervisningssyfte.Sverigedemokraterna tar mandat i riksdagen och redan där ser jag med kritiska ögon på den outbilldade demokratiska andan verkligen är i vårat land. Om flera förstog och insåg värdet av demokrati så skulle aldrig SD har varit där de är i dag. En del kontrar då med att  SD är ju invald på ett demokratiskt vis. Ja så är det och så ska det vara, men flera hade sett sin röst som mer värdefull. Hade de haft förstånd nog att skärskådat SDs genomruttna politik hade man också begripit att det hela handlar om ett hot mot demokratin. Ska man förstå det så handlar det om att kunna tänka logiskt, att intressera sig för vad som egentligen sägs och faktisktiskt ha ett begrepp om vad demokrati innebär, den sköter sig inte själv utan måste helatiden vårdas och tas om hand på ett ödmjukt osjälviskt sätt.

Många kritiska röster säger att rättegången i Oslo inte alls skulle vara offentlig och bli belyst av media på det viset som det nu är. Och jag frågar då varför skulle ondskan inte visas upp i dagsljuset? Av vilken anledning ska en person vars politiska galna ideal inte synas? Ja det är ju där det felar så många gånger. Vi människor tycks tro att det onda inte finns om vi inte ser det. Med den inställningen så ser jag bara farorna med det. Hur ska vi andra kunna motverka det hela om vi inte har chansen att skapa en uppfattning och utifrån det kunna göra våra röster hörda, vi som faktiskt tror på demokratin och värnar om den.

I skrivande stund så avhandlar Oslo Tingsrätt just nu händelsen på Utöy, det framkommer saker som inte varit kända sedan tidigare. Ingen har trott att rättsaken skulle vara enkel och inte göra väldigt ont, ingen har trott att det här skulle gåförbi utan att kännas fruktansvärt obehagligt och aldeles jätte bedrövligt. Det gör det även för mig trots att jag inte har någon personlig anknytning till någon drabbad.

När NRK intervjuar en ung man som överlevde vars mod är stort och enormt säger, vi måste visa hur den demokratiska processen ska vara och gå till. Vi kan inte bara beakta demokratin i enklare ärenden, vi måste också bruka oss av den i svåra fall som det här, det här är det enda rätta även om det gör ont så ont. Vad Breivik än säger och hur vidrigt det än är så måste rättsprocessen fungera som den ska och det anser jag att den gör. Så säger den unga mannen vars övertygelse om demokrati är så stark trots att han är påtagligt tagen av situationen och märkbart berörd och har svårt att tala. Jag lovar den unga mannen här och nu att jag ska stödja honom i sin tro om demokratins värde och fortlevnad. Jag lovar att jag ska ta mitt ansvar som medborgare i ett demokratiskt land, jag tänker inte svika någon av de som fick sätta livet till eller någon av de som överlevt.

1 kommentar:

Anonym sa...

Kan bara säga att du skriver med sådan inlevelse. Man kan känna din förtvivlan i detta. Jag känner också med det Norska folket man kan inte fatta vad detta har ställt till med. Vilken sorg får många personer. Helt oförståligt att en människa kan göra en sådan gärning. Hu jag ryser.