Nu är det ju ingen sällskapsdam de söker, nej det är ju då så att jag nu med kniven och rökhostan på och i sturpen skall träna lite. Vifta runt i armar och ben, bli smidig och kanske plottar det fram en liten muskel så småningom. om vi har tur.
Nu skall det stramas upp en aning, och jag funderar på varför jag nu fick en liten ingivelse att göra detta. Tja det är väl så jävla enelt som att jag bara ville det. Tycker nog att Eddie skall visas på en liten muskelstinnare överarm än han sitter på just nu. Som tur är har jag ju en Eddie på båda mina överarmar. Kan alltså inte fuska och ta en genväg och bara träna en arm.
Sen har jag ju mitt trasiga discoknä, det blir inte bättre med tiden vill jag lova. Ortopeden sa ju att jag var tvungen att träna musklerna runt knät för att det är jätte svårt att få till en bra operation genom att korta ledband, och korsband. Jaaaaaa sa jag och hörde en sån där räddför doktorn/ tandläkaren lögn bara flyga ur mig. Jo men visst vad jag har tränat det knät, lika ofta som jag spelar Lasse Stefanz i bilen ungefär, alltså ingen gång.
Så klart finner man sätt och genvägar och detta innebär då allstå att för att jag då inte ska fladdra omkull eller få ont varje gång jag går så belastar jag inte vänsterben fullt ut utan har utvecklat någon sorts gång som gör att jag snedbelastar. Huumm säger då alla och jag svarar med ett JAG VET !
VD i gymnastiksalen har då talat om för mig att vänsterknät skall få rehab träning, pustar ut lite faktiskt. Han sa det så himmla lätt och enkelt och dömde mig inte en sekund för detta, tack VDn för att du är så snäll och förstående och liksom inser att det inte är så lätt och enkelt här i världen.
Min rondör stör mig inte ett dugg när det handlar om att kliva in i ett Gym, i alla fall inte här hemma på orten. Alltså jag skäms inte för det på något sätt, jag är nog bara ganska stolt för den jag är. Sen att jag ser ut som jag gör är liksom inget i värden som kan få mig att ställa mig i ett hörn och skämmas för. Varför liksom? Nej jag lyser som den unika stjärna jag är och inget i världen kan få mig att tro eller känna mig mindre värd för detta. Sådana ytliga fasoner ägnar jag icke mina funderingar på. Önskade att flera O formade människor också kunde känna på det viset.
Lunchade med en vän i dag och jag sa att mitt problem är nog snarare tvärtt om, jag vet att det ofta märks när jag kliver in i ett rum. jag hörs och syns, kanske skrämmer jag andra genom mitt sätt. Även om jag också har ene blyg sida så handlar det inte riktigt om att vara just blyg då man morsar på människor och som ny kliver in i samanhang som man inte har varit i tidigare. Nej min blyghet är när det är tyst och allas blickar är på mig och jag måste framföra något viktigt, det är då det blir lite jobbigt.
Annars så är det bara att köra på och vara glad och hejarunt lite för det är då man får glada människors leende tillbaka och plötsligt möter man någon man kanske aldrig talat med tidigare. Men sen är det de som kanske känner sig undanskuffade av mig också. Vet inte men det är i alla fall inte min avsikt.
I alla fall så har jag och VDn beslutat att jag ska träna tre gånger i veckan. Måndag, Onsdag och Fredag, det blir bra det tror jag. Kommer ju lida helvete i starten, det kommer plåga mig och göra ont. Men jag behöver få ut aggresioner och fokusera på saker utanför min värld av allt vardagligt och tungsamt som ständigt flåsar mig i nacken.
Sist men inte minst måste jag be er läsare om hjälp. Förklara för mig vad en medelklasskvinna är?
Det var allt för nu, hej på en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar