Frågan ställdes på ett forum och det kliade i mina fingrar även om jag sedan länge inte är en förskoleförälder.
Det jag bär med mig i från mina utbilldningar, arbete och självupplevda saker vill jag gärna dela med mig av. En av de sakerna är att har man inte helhetsbilden klar för sig, vilket krävs en hel del jobb, reflekterande och undersökande så är det fullständigt omöjligt att alls veta hur någon har det hemma.
Ingen vet i princip hela bilden utom den inblandade personen/personen själv. Alltså är det helt omöjligt att utan antaganden och gissningar veta ett dugg om hur familjen har det hemma. Sen hoppas jag så klart att det är så att barn som far illa får den hjälp den behöver av väl utbilldad personal som obeseverar faran i tid.
Ett eventuellt exampel på detta är att jag gärna skriver här om hur en mycket trasslig situation för mig gäller att hantera. Sätt detta mot att min son inte haft idrottskor. Så kan ni ju gissa hur gissningarna och spekulativa saker genast har kunnat rulla i gång, nu handlar inte denna idrottsko om att det saknats pengar, nej det handlar om att det är svårt att finna en sko som sitter bra på hans fot för jag köper inte en halvtaskig sko för 1300 kr som han får skavsår av och sen blir stående på hyllan. Nu har vi efter mycket om och män köpt en sko som passar honom och priset på den tänker jag inte berätta :-S
Detta skulle kunna vara en grund till mycket antaganden och spekulationer om saker någon tror sig veta, ja men stackarn han har inga gympa skor för de har inga pengar, det är synd om den killen. Nu har jag inte alls hör någon säga så men ville bara använda detta som ett exempel på hur jag vet att det skulle kunna låta. Att jag då vet detta beror på att jag själv genom tiderna hört och observerat en hel del löst snack och tramsigheter folk tycks gotta sig i och gillar att hålla på med.
Nå hur är det nu då? Snackar förskolepersonalen skit om familjer och föräldrarna? Jag vet inte för jag har nog aldrig haft den kännslan eller kanske av ren dumhet inte fattat det i så fall. Jag vill tro att personalen i sitt bemötande verkligen inte alls ser det så fördömande eller gissar sig till hur saker och ting ligger till.
Sen vill jag också ställa en fråga, finns det må hända föräldrar som talat med onda tungor om förskolepersonalen? Detta är en mycket utsatt grupp för kritiska ögon, vilket i sig är bra, men det måste också skiljas på kritiska ögon och struntprat. Den här yrkesgruppen ska ta hand om det dyrbaraste vi har och samarbetetet måste fungera, studier visar att är inte föräldrarna trygga så blir inte barnen det heller på förskolan.
Nå väl inget jag behöver fundera så mycket på, kanske är det viktigt att alla i sina olika roller i hela samhället funderar på dett amed antaganden och gissningar och fördömanden av andra människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar