Exakt vad hände hos oss kl 00.40 i natt?

Det börjar fnissas och skrattas ganska ljudligt mitt i natten och jag hör mina kids samtala. Mähh....vad nu då?

Ner för trappan kommer sonen och svär som en borstbindare.
-Det vaar då väl fan också, den här jävla julkalendern.

Känner mig inte riktigt med i hans resonemang och frågar lite aktsamt den väldigt irriterade unga herren vad det är frågan om.
-Jo men mitt jävla väckarur och den här jävla julkalendern, det är vad allt handlar om.

Okej, jag mottar den informationen och inser att han inte är riktigt medveten om varken tid eller rum samtidigt som hans syster skrattar och ropar att lillebror går nog i sömnen. Han pratar konstigt meddelar hon mig. Jo jag märker det.

Han har sina kläder i famnen när han kommer ner för trappan och sur som 1 kg citroner gör han sin morgonrutin kl 00.40. När han kommer ut i från toaletten så överaskar jag honom med att klockan är mitt i natten och det är varken julkalender eller ett väckarur som har ringt. Han är säker på att det visst har ringt och surar då för att det är fel på hans väckarur. Han är så förbannad och igenomtrött så tårarna nästan kommer.

Tröstar honom med att det är flera timmar tills kalendern visas på TV och att han lugnt kan sova för det inte är fel på hans klocka utan att han måste ha drömt att det ringde. Nu har han sansat sig en aning och berättar att han trodde att han sovit över premiären av julkalendern. Stackars lilla mannen då. :-/

Syrran bäddar ner lillebror igen och kikar på hans väckarur och garanterar att det är absolut inget fel på det. Det var då väl tur att jag var vaken och kunde styra upp honom i sängen igen och att hans syster så vänligt bäddade ner honom. Han kunde lika gärna ha klätt på sig och satt sig i soffan. Undrar när han kommit på att han inte försovit sig utan snarare tvärtt om?

Hans nattliga promenad har nog tagit lite udd av han morgon humör. Nu har han sett premiären på julkalender och med en aning butter ton öppnar han första luckan. Lite mindre glad konstaterar han kort, jaha en korv och ett paket, det var det.

Varken jag eller hans syster kan hålla oss för fniss och hela behållningen av den här julkalendern kommer nog vara minnet av den nattliga vandringen. Själv säger han jajaja, nu har ni skrattat och jag tycker att det roliga är inte alls så roligt. Nu glömmer vi det  här. Lovar att det kommer nog ingen av oss att göra.

Mina barn, mitt livs kärlek :-)