Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

fredag 9 december 2011

Fiffel i Kommunens peningavalv. Vem är det som gör så?

200 000 svenska kronor har i från kommunen först över till ett privat konto. Detta kan man läsa om i dagens lokala tidning dt.se

Redan i går kunde man se artikeln på nätet och som en löpeld startar spekulationerna, nyfikn och onda tungor börjar genast tala.

Jag blir bara förbannad. Jag känner att en människas handlande på det här viset har långt bakomliggande orsaker och anledningar till att detta blev som det blev,därför behöver inte kaffereps SÄPO alls spekulera och gotta ner sig i en människas absoluta livskris. Personen som gjort det här har handlat fel, det säger jag ingt om. Men ännu handlar det om en polisutredning och ingen står åtalad eller är dömd, mer än av lokalbefolkningen.

Vilka är de som tar sig rätten att idiotförklara, baktala och tala illa om den här människan? Är ni felfria? I artikeln kan man läsa om att det hela handlar om pengar till spel, ett sepelberoende är ett beroende som alla andra beroenden. Då handlar man inte speciellt rationellt eller vettigt alla gånger. Det är ju en ganska klar bild gemeneman har över en person med beroendeproblematik eller hur?

Varför ska då människor gotta sig åt den här människans felsteg? Varför kan inte ortsbona se det som jätte bra att det hela kom fram i ljuset och att nu människan kanske har en chans att få hjälp. När man kommer till kommunens pengar och hur pengarna förvaltas genom politsiak beslut och bara rinner ut i sanden på skitsaker då är det fan i mig inte en enda människa som bryr sig, och jag lovar att det handlar om långt högre summor än 200 000 kr.

Att kommunen gång på annan förskjuter lagen lite åt sidan och har en sorts svågerpolitik där tjänster och gentjänster råder i  många fall det är det inte en enda malungskarl som lyfter på ögonbrynet för, vad fan är det med er?

Men en människas olycka och irationella handlande det blev plötsligt jätte intressant och man kan döma personen på två minuter och gärna säga att den ska straffas si eller så. Påminner ännu en gång att alla går fria tills motsattsen är bevisad, så även i detta fallet. Och om människan blir dömd av en tingsrätt så är det just en tingsrätt som utfärdar vilket straffet blir. Inte kaffereps SÄPO som hellst anonymt spyr ur sig dumheter  och dömer ut människor på löpande band efter öga för öga tand för tand princiepen.

Det är just i sånna här lägen jag kan se på min hemby med ett unns av avsmak för människors beteende. Jag har väldigt svårt att aceptera att människor i ondo kan döma och utmanövrera personer på ett ögonblick, utan att ha den blekaste aning om något, enbart en futtigt skriven artikel i lokalpressen. Är det så svårt att se att det är en person med kännslor, skuld och skam som i ett väldigt svagt ögonblick fattat absolut fel beslut. Man kan faktiskt ta avstånd i från en handling, men för den skull verkligen inte mosa sönder en hel människa, eller kanske i detta fallet en hel familj, vad vet jag.

Varende person som går på jorden har säkerligen mer än en gång fattat ett galet beslut. Så vem har rätt att döma den här personen? Nu handlar det om ett kännsligt kapitel som pengar, det brukar i alla samanhang få i gång människor. Men för övrigt då, är det så att vi kan säga att vi under hela våran livstid har varit de absolut smartaste personerna som aldrig felat. Nej jag tror banne mig inte det.

Nu har det hela uppdagat sig är det inte bra det då? Jag tycker att det bättre och mer ödmjuka sättet är att stödja människan genom att se det hela som en dum handling men ändå ge en chans att återhämta sig och komma igen. Ingen ska alls någonsin behöva bli straffad av ett samhälle för sitt felsteg, det sköter Tingsrätten. Jag tycker att man kan visa respekten och bry sig om och jag är säker på att den här personen har gjort mycket mer bra saker i sitt liv än dåliga.

Jag kan här och nu erkänna att jag sitter själv i en ekomomisk jävla åtskruvad fälla, skulder och lån som har blivit svårhanterliga av en situation som startade för 4 år sedan, plus en vargavinter i fjol där elräkningen var dödsstöten. Jag kan säga att det obehaget i magen och alla sömnlösa nätter är allt annat än behagliga. Är jag en dålig människa för det? Är jag en sämre medborgare för att jag inte klararat att reda i min situaton? Nej inte ett dugg, det kommer aldrig någon att få mig att tro. Men jag är ganska så säker att det finns de som tycker en hel del om den saken också. Faktiskt så skiter jag i det, det drabbar ingen mer än mig själv. Det är då enbart jag som sakterligen får lov att tugga av skulden. Ingen annan. Sen får andra tycks och tro vad de vill, men jag vet varför det har blivit så här. Den storyn kommer avhandlas i senare blogginlägg.

Jag vet hur fort det går när det börjar trassla. Jag vet hur fort en obetald räkning mer än tredubblas. Jag vet hur det gnager och sliter i tankarna om att varje jävla dag fundera på hur det ska gå, kommer det gå den här månaden också eller hur fan gör vi? Jag vet hur svårt det är att ta tag i saker som absolut just då känns fullständigt övermäktiga och strutssyndromet är ganska lätt att ta till. Ner med skallen i sanden, blunda stenhårt, fly genast i från det ohanterbara och blunda. Det känns bättre då, just för stunden. I morgon ska jag fixa det, det ska jag verkligen.........sen kommer det till nää, i morgon ska jag...Så rullar det på.

Jag har ändå turen att inte vara beroende av varken spel eller alkohol som kräver omåttligt med pengar för att hålla i gång. Och jag kan heller inte säga att jag aldrig någonsin skulle ha handlat lika som människan i artikeln, det kan jag inte säga för jag lever inte dennes liv och jag har inte en aning. Just i skrivande stund så känns det handlande väldigt avlägset och långt bort, och jag hoppas att jag aldrig någonsin kommer i samma situation, men jag vet hur ytterst obehagligt penningabekymmer är att gå runt och bära på.

Vem du nu än är så kanske du läser min blogg, vad vet jag. I så fall så lyckönskar jag dig på vägen. Och jag hoppas att du får god hjälp att reda ut situationen och att du snart finner en väg ut ur eländet.

Ödmjukaste skrivna ord av Anna-Sabina.

1 kommentar:

Tigrinnan sa...

Du är så klok.
Jag har tagit tillfället i akt att ödmjukt fört vidare en önskan om empati för den här människans bakomliggande problem i varje skvallersamtal jag haft om denna tragedi.
Det pyr och spekuleras. Men precis som du säger; stackars sate!