Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

söndag 4 november 2012

Flaskpost

Kom att tänka på den där gången för många år sedan då jag var liten och levde mer i fantasin än verkligheten. I någon av sagorna mamma läst för mig så hade jag lärt mig hur man skickade flaskpost.

Spännande att få en vän i från andra sidan jorden. Kittlande tanke att aldrig veta vem som hittar brevet och när man får svar.

I dag kom jag på den där gången när jag själv skulle skicka flaskpost och förberedde det hela mycket noga med flaska, brev och en regäl förslutning till potellen.

Då var det minsann inte snack om PET flaska, nej jag stal en glasflaska ur läskbacken. På den tiden under det ljuva 80-talet så kunde man köpa en typ av kork som skulle vara det absolut bästa för att behålla kolsyran i läsen om man inte orkade dricka upp den. En modernare variant av de ännu äldre korkarna till mjölkflaskor kan man väl säga.

Jag tänkte att den där superbästa korken som kunde behålla kolsyran också var tvungen att hålla vattnet ute, klart att det skulle fungera till min flaskpost. Plitade ihop några rader på ett snyggt brevpapper med lukt på och omsorgsfullt fixade till min flaskpost.

Vet att jag drömde så att få svar, drömde om en ny obekant vän att lära känna. Troligen en tjej i min egen ålder som absolut gillade hästar skulle självklart hitta min flaskpost.
När hela proceduren var färdig med själva flaskan och brevet tog jag cykeln till hängbron, där skulle jag posta mina drömmars brev.

Mitt på bron ställde jag mig och blundade och lyckönskade flaskan god tur och slängde i den. Döm av min stora förvåning hur det känndes när flaskan sjönk och jag inte siktade den igen, trots att jag stod kvar på bron en lång stund. lite besviken på att det inte alls blev som jag hade planerat så försökte jag hålla gnistan uppe och tro på att kanske skulle någon finna min flaskpost i alla fall, någon på andra sidan jorden.
Att jag slängt i en flaska som sjönk till botten i Västerdalälven snuddade inte mina tankar vid just då.

I dag slängde jag och sonen i ny flaskpost i Molde fjorden. Nu har jag gått på några flera geografilektioner sen sist så nu vet jag att det faktiskt är möjligt att få en ny vänn i från någon annan dela av världen. I praktiken så kan flaskan ta sig ut i Atlanten och vips guppa runt och komma till ett nytt land. Vi håller nu tummarna för att den om finner flaskan, för att den ska hittas det förutsätter vi, verkligen ska ta våran uppmanan om att svara på allvar. Vi har skrivit både email adress och vanlig adress.


Nu håller vi tummarna och hoppas på svar inom ett år i alla fall :-)

1 kommentar:

Anonym sa...

Jätte spännande. ni kan ju ha turen att den hittas