Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

onsdag 22 augusti 2012

Nu ska vi ta ett allvarligt snack om det här.




Trogna läsare vet att jag inte gillar fördolda hemligheter. Jag vill vara lite av en förebild och ta fram saker i ljuset som oftast många går och bär på som hemligheter. Hemorrojder är just en sådan sak som det inte talas om alls, men det tänker jag göra nu.

Som just drabbad av detta fenomen så kan jag inte förstå hur man kan dölja det. Vet ni hur för jävligt ont det gör? Och vet ni hur mycket saker man egentligen gör med akterdelen utan man vardagligt tänker på det?
Man hostar, nyser, reser sig, sätter sig i bilen, lägger sig ner böjer sig för att ta upp något i från golvet och allt gör för jävligt ont så svetten rinner.

För att inte tala om när man besöker en toalett som man oftast brukar få lov att göra under några gånger per dag, sen kommer kännslan av att man inte bara är pinknödig utan......humm just det ja.
Jag säger bara det att denna åkomma är ett påhitt av fan själv. Detta är ett tecken om något på ett hårt straff om man nu tror på den filosofin och läran.

Jag är tacksam för att jag nu mer är enbo här hemma. Ingen som hört mina avgrundsvrål och högljuda ojande. Hunden tittar förvisso en aning på mig med en skeptisk blick men har ändå ett stort tålamod och viss förståelse för att man nu inte pockar på uppmärksamheten allt för intensivt och ofta. Var och en sköter sitt liksom. Vilket då innebär att matte är på toaletten och hunden kan snatta ett paket krovbröd och mumsa på helt i fred. Han vet att matte inte orkar bli arg utan ser aningen oförstående ut när korvbrödsresterna sopas upp utan en enda reaktion i från matte.

Jag har nu lärt mig att detta fenomen drabbar halva befolkningen någon gång i livet. Hemorrojder innebär att analkuddarna, som är små kuddar av bindväv och blodkärl i analkanalen, blir förstorade. Inte som man trodde tidigare att det liknade ett åderbrock.

Att tala om underredet är aningen svårt, därför är det också lite svårt att veta hur man just ska hantera uppkomna besvär och jobbiga problem.
När jag väl tagit mig till  Kronans Droghandel så känner jag mig lite hämmad själv att fråga i kassan om vad det finns för salvor att tillgå. Det är mycket folk och alla står väldigt nära, jag tycker inte alls om mig själv när jag känner så där. Vill inte känna mig hämmad och blyg. Men det händer i bland ändå Speciellt vid samtal om analaproblem, och jag frågar mig varför? Skulle det vara märkvärdigare än ögoninfektion? Ja uppenbarligen är det så i detta landet lagom där det ska vägas på guldvåg om hur man ska vara eller inte vara.

Pustar ut på Kronans Droghandel och hittar två tänkbara salvor för mina besvär. Väl i kassan så ber jag vänligen om det finns flera preparat att tillgå men det gör det inte. Lite diskret stoppas mina salor i en påse och jag ångrar att jag inte frågade efter minst narkos just i det ögonblicket jag sätter mig in i bilen. Om hemorrojder inte är något folk pratar om så borde det i alla fall synas på människans mycket underliga beteende. Ingen kan  missta sig på att något galet, mitt ansiktsuttryck och svettröda kindben signalerade ont i röven lång väg när jag med utgångspunkten smidig som ett kassaskåp sätter mig i bilen.

Erkänner att tårarna trängde på när jag läser på bipacksedeln för en av salvorna att man kan förvänta sig en bättring först efter tre vecor. VA FAN 3x7=21 nä detta får inte vara sant. Nu vill jag inte vara med längre, blödning kan också uppstå och nog vet jag att det har gjort det.
Prova att sätt en dambinda i röven så får ni se hur sexig och snygg, framförallt komfortabel man känner sig, lägg där till denna horibla smärta och man vill gärna ropa efter mamma.

Det står att man absolut ska uppsöka läkare om det blöder och är första gången detta inträffar.
Alltså jag vill inte ha husläkaren mellan skinkorna, det är en mycket motbjudande tanke, jag vill ha min akter helt i fred utan någon som kontrollerar och undersöker detta för stunden mycket ömmande ställe på min kropp. Jag hade troligen propsat på att uppsöka läkare om det gällt någon anan än mig själv, säkert hade jag talat om på skarpen att detta skall genast kontrolleras. Men nu gäller det mig själv och jag har lovat att om det inte förbättras tills i morgon ska jag slå en signal för en konsultation med doktor. Har garderat mig med medföljande sällskap också för jag tror ju att jag kommer svimma och kräkas av det hela.

Min mamma brukar köra med trixet, ja men tänk tvärtt om. Tänk om det var jag som vägrade att gå till doktorn och du är jätte orolig för mig. Jo jag vet så väl. Jag vet att det blir så här. Vet att jag måste bearbeta det hela i skallen en stund. Tycker aldrig om att någon obehörig tar på mig oavsett vart jag gått sönder. Tycker att det är för jävligt obehagligt och min komfortzon är långt mycket längre bort än vad en doktor har för att kunna sköta sitt arbete. Det gäller tanläkaren också för den delen. Och ska man nu till en doktor och visa upp sina ädlare delar så blir det ju inte mer behagligt precis.

Tänker genast på Fredde i Solsidan, vilka omåttliga besvär han hade i tron om något mycket värre än hemorrojder. Skrattar ju själv åt hela det här spektaklet. Det är faktiskt roligt med rövproblem, det förbjudna, det man inte ska tala om och sen skrattar man.
Men nu är det lite enklare att hålla sig för skratt hur det än är. Och snälla nån hoppas att det nu är bättre i morgon så jag slipper doktorn. Är vi överens om det?

3 kommentarer:

Tigrinnan sa...

Vilket sammanträffande! Två bloggar med rövproblem idag :)))

Bra att du delar med dej, för det är som du skriver ett vanligt problem.

Ulrika sa...

Aouch! Låter inte det minsta trevligt. Håller med föregående talare, bra att du skriver om det.

Anonym sa...

Ajjj ajjj!! vet hur ont det gör. Du skriver med sådan humor mitt i eländet.Kan inte låt Bli att skratta. Önskar god bättring. Kram gumman. Ett läkarbesök ser ut att var BEHÖVLIGT Kan få någon bättre medikament på recept tror inte att man blir undersökt