För varje dag jag lever så dör jag en smula.

Livets nyckel.

 Ja mina vänner det närmar sig dagen för min emigrering i från Sverige och bromspåret i kalsongerna nämligen Malung-Sälen Kommun.
Snart Game Over utan några extraliv för de har tagit slut för länge sedan. Vem av oss fick high scoore i poäng tro, jag eller Malung-Sälen Kommun?

Vet att en del av er kommer sakna mig, andra kanske ljublar och firar med tårta och champangne för att äntligen bli av med mig. Är ansedd som en böld i röven på cykelsemester av många, speciellt de inom olika kommunala förvaltningarna och andra som inte kunde tåla att jag ställde ett krav och inte knäböjde med mössan i hand för galenskap och maktmissbruk.

Jag klarar inte av att bli dömd för vad någon tror jag är, jag vill bli bedömd för den jag är. Den enkla devisen gäller alla i min familj. När man inte blir det utan dömd för vad någon tror att man är så gör det jävligt ont. Det är plågande och gör mig minimerad i hela själen. Så kan man inte leva i ett litet samhälle. Jag är värd bättre det vet jag.

Mitt namn är ett kändisnamn i kommunen för att jag aldrig teg eller hukade mig för något som var fel. Detta är den största anledningen till min familjs avflytt mot ett anat land. Där vi alla är ett oskrivet blad och blir bedömda för just de vi är, inte vad någon tror. Känns nästan som man skulle kunna definera mig som en politisk flykting. Vilket i sig stämmer väldigt bra då vi i familjen skådat på nära håll Malung-Sälen kommun fungerar/ ickee fungerar i fall där livet inte går sin gilla gång.

Har skådat denna galenskap på nära håll länge nog för att inse att det hela har ett samband och inte ett dugg underligt att det utmynnar sig i att orten förtvinas bort och minskar. Det handlar om ledarskap, godtyckliga regler, släktskap och så som det har varit ska det fortsätta att vara. Det handlar om så stora brister och fel i hela systemet som kommun att det sannerligen är beklagligt. Eller för att bruka mig av mina egna ord riktigt för jävligt!

Går man i livet i sakta lunk och tar det hela piano och inte bryr sig så värst om sin omvärld och skyller allt på regeringen eller invandrarna så är det väldigt svårt att se och förstå de här bristerna. Jag skulle önska att flera slöt sig samman och formligen vägrade att alla våras surt förvärvade skattekronor ska spillas bort i den här bedrövelsen. En sjuhelvetes revolution gällande den här saken skulle vara något i min smak. Något som verkligen bet och syntes i media. Något som omkullkastade hela den här dårskapens framfart.

Många av er i från orten vet säkert att det för en tide sedan startade en grupp som på ett fint  vis skulle framföra ideer om hur saker och ting skulle kunna förbättra kommunen. Det slöt upp en hel massa människor och kom med goda ideer och bra förslag. Jag gick med i gruppen men fick lov att gå ur den. Varför då kan man undra? Jo av den enkla anledningen att det hela drog åt sig en hel del kioskmongon samt att alla de bra goda förslagen skulle möta........ja vad då? Jo total likgiltighet och hånskratt. Alltså kännslan av meningslöshet infann sig ganska så snart inom mig. Jag sa inte så mycket, tänkte mer att de engagerade människorna får lov att inse det hela själva. kanske som en lärdom av vad bakåtsträvarna som sitter i styret är för pajsare.

Bara det att varenda offentlig person har facbooksida i det moderna mediasamhället vi lever i talar väl sitt tydliga språk. Försök hitta någon representant i från Malung-Sälen Kommun så ser man ju snabbt hur det går med den saken. Som exempel så har Molde kommune en officiell FB sida, där kommer det ut nyheter och andra intressanta saker som sker. Hallååååå vart finns Malung-Sälen i detta då? Vill man inte synas och hänga med eller skäms man för något?

Hur representerar vi orten via nätet?  Man hittar Malung-Sälen Kommun representerad på Sveriges mäst världelösa svårnavigerade hemsida det är allt vi har att komma med. I den lokala pressen kunda vi nyligen läsa om 800 lediga jobb i kommunen. Skitbra och vart var många av de jobben lediga då? Jo i Sälen inom olika restauranger och näringställen. Yippie att de nyss avvecklat Restaurang och Livsmedels programet bakom ryggen på oss föräldrar med elever inom den utbilldningen. Smart drag minsann. Nära på att jag vill trumpeta en famfar och vråla rätt tänkt Benkt i en megafon på
Wille Thors torg.

Nej kära vänner när jag står där med flyttlasset inom en snar framtid så kommer det vara svårt samtidigt en lättnad. Jag kommer sakna er så mycket, ni som varit mig så nära i min vardag. Alla ni som är mina vänner. Kommer sakna det spontana med er. En fika eller bara lite ordväxling i affären. det kommer ta sin tid innan jag finner mig till rätta i det nya. Jag strävar hårt efter att finna ett jobb, jag strävar hårt efter att reda i mitt liv just nu. Ordningen ska bli återställde det är målet. Jag tror att om man kämpar hårt med ärliga och uppriktiga ambitioner så kommer det betala sig i slutet. Jag tror på att det man ger det får man. Jag tror på människans egen förmåga, även om min sviktar i bland.

Frågar mig allt som oftast vart alla prövningarna kommer i från och varför. Vi alla har ett behov av att veta och se ett samanhang. Det är där jag inte ser mig själv längre som en inevånare i
 Malung-Sälen Kommun. Jag ser mig inte själv längre som en person i det här samanhanget och utifrån det försöker jag ta det personliga ansvaret om den kännslan och göra något bra av saken. Jag är inte rädd för jag vet att det aldrig kan bli sämre. Men jag, Anna-Sabina passar inte in här längre, min tid här är liksom slut och förbi, i bland kan det kännas svårt och knäckande. Att ingen här faktiskt uppskattade min och min familjs potential och kunde tänka utanför lådan och se vad det var vi ville tala om för världen.

Uppenbarligen är vi helt och hållet ett unikum något aldeles speciellt helt utanför normen. Senast i dag mötte jag en person i telefonen som solklart tog saker för givet. Det värsta var att det inte heller gick att samtala om mitt budskap och vad det var jag förskte framföra. Det var tvärnit och jag möttes av att hon absolut tror att jag kommer veckopendla till Norge.
Att hon tror det beror på att jag berättade att jag kommer ha D nummer, vilket man ska ha om man pendlar och jobbar i Norge men Bor i Sverige. Vad människan inte fattade var att jag inte alls kommer pendla och att jag kommer vistas i Norge med D nummer de första sex månaderna, men för den saken skullså behöver jag INTE pendla, allt efter reglementet. Men det tog hon förgivet bara för att hon TROR att jag ska pendla och berättar om sitt eget livs historia som norsk arbetskraft. Hon kunde visst regerna hon. Försökte få ett svar på vad till största delen av året också innebär, eftersom det också är en regel för inacoderingstilägg om föräldrarna visstas utomlands. Frågade om jag kunde vara på semester till största delen av året och ändå vara skriven i Sverige men min dotter får inackoderingstilägg?

Så klart möts jag av ett hånande flapp och en klapp på huvudet om att det var ju jag tvungen att begripa att inte fungerade så.....Ööööhh nej det begriper jag inte då den kortfattade informationen på Kommunens världelösa hemsida inte berättar mer än just det. Helatiden svamlades det om avståndet till skolan i från den den matalskkrivna adressen. Jag talade om den och det var för kort avstånd till skolan för att få inacoderingsbidrag. JA JAG VET DET!!! Men min fråga handlar fortfarande om vad som gäller när föräldern flyttar utomlands eller bosaätter sig på annan ort under ungdomens studietid

Nej nej det gick inte in att det faktiskt kunde handla om den saken, det som det snuddades vid som info på Kommunens egna hemsida. Vad hände efter samtalet? Jo en kraftig pulshöjning och magsaften i öronen, det var allt och inte blev jag klokare alls. Är jag förvånad över bemötandet och kunskaps nivån? Nej inte det  minsta och är det underligt att man redan före det slagna nummret har eldat upp sig till tusen? Man är förbannad redan före man ringt samtalet på gammla vanor och meriter kan man lugnt säga. jag försöker verkligen medvetet tänka att den här gången blir det inte så. I bland får jag lov att ha en liten avslappnings övning för mig innan jag ringer. Presenterar mig artigt och försöker kort framföra ärendet. Sen brukar det vara igång. Ta mig fan som att pissa bensin på glöd.

Jag är tröttsamt uttröttad på detta ständiga krigande. Jag vill ha lugn och ro i livet och jag funderar på om det är så mycket begärt? Tydligen ska det vara så här för mig. men snart är det slut hoppas jag. Tänker undvika situationer in i det längsta för att skona mig själv.


För varje dag jag lever så dör jag en liten smula/ Anna-Sabina