Den stora dagen.

Och så kom dagen då det var dags att ta hejdå av det gammla och säga hej till det nya för sonen. Storasyster kom ner sömndrucken för att krama om sin lillebror före avresan. Det sved i mig och mitt hjärta, men jag vet att de båda alltid kommer stå varandra nära, oavsett vart de än är i världen. Så kärleksfullt och fint sa de hej då.

Tårarna föll på mina kinder, det känndes och gjorde sig väldigt hårt påminnt om att inget är sjävklart här i livet. Vem kunde ana att lillebror var den som skulle flytta först?

11.30 påbörjade vi våran resa och den avslutades ganska så precis vid 00.00 tiden. En maxfart på 80km/h gör de 65 milen väldigt långa. Men efter att sett ca 20 hjortar efter vägen och varit väldigt nära en tvärnit och en uppsträcknng av en yrkeschafför så gick resan bra ändå.

Den norska vägstandarden är som bekant väldigt slingrig och smal. Det går väldigt tvärtt upp och ner på sina håll. Och polisväsendet tycker att det är jätte bra om du håller farten på max 80.km/h. När det då går väldigt tvärtt ner och jag kör i 80 km så vill jag inte ha en långtradare 1,20 m i från bakdelen på min bil. Trots detta hänger han nästan tag i dragkroken på min bil. Just efter den streckan var det max 30 km/h för vägen var så smal och kurvorna så tvära. Nej denna yrkeschaförr ligger nära och jag kan inte gå åt sidn för det är för smalt och krokig väg. Till slut blir jag av med honom tack och lov.

Det var tur det för inte allt för lång stund efter det så får jag hastigt bromsa in och göra en liten gir för det står en hjort i vägkanten och vill gå över. Även om jag gärna hade haft viljan att säga haha där fick du till långtradar chaffisen så inser jag ju att det hade varit vi som blivit mos om han fortfarande hade varit bakom mig så nära och denna hjorten kommit, Skönt att slippa några ton i nacken faktiskt. Jävligt dåligt visad hänsyn för oss medtrafikanter var det i alla fall.

Vi har inte pausat speciellt många gångder under dagen. Så det har inte hänt så mycket e´gentligen, men visst ser man en del när man är ute ocj åker, speciellt i den här låga hastigheten. Men det första vi såg var knappt längre bort än några mil hemmeifrån. Där stog en stackare eftervägen som måste ha förlorat sitt husvagnshjul. Hela husvagnene stog på underedet och jag såg inget hjul på långa vägar. Man kan ju undra vart det rullade och vart det tog stopp? Kul för den som hittar ett hjul i rabatten och inser att ett väldigt okänt hjul kom någonstans långt i från och tog tulpanerna av daga. :-D