Båda är kvinnorna som bedrivit/bedriver någon sorts avdramatisering av vardagliga problem. Det ska vara så jävla mycket förståelse och ingenting är konstigt mentaliteten så det dryper falskehet runt det, iaf när det gäller Malou. Det är förvisso bra att mänskliga svårigheter och problem förs upp i ljuset, men när fan blev det så glammigt och glassigt att gå igenom en skillsmässa tex?
När fan blev det glamoröst att leva med en alkoholist eller försöka rädda livet på sitt ätstödra barn? Nej just det, ingenstans ingen gång. Men där sitter gästerna festfina och uppsnoffsade och ska dryfta dessa svåra problem och intervjuas av falskheten själv. Till råga på allt avbryter hon de som ska tala ständigt, viker in med egna tänkebanor och verkligen leder sina gäster. Det tycker jag inte om och jag fattar inte att vad jag vet aldrig någon av gästerna har talat om för henne att fan i mig vara tyst så de får berätta i fred om sina liv.
Glamorösa fluffiga kuddar och en studio som ska signalera trivsel ger mig bara onda aningar och en kännsla av bordell. Det hemtrevliga ska genomlysa hela programet men i sjävlvarverket blir det ytterst fånigt då Malou själv inte signalerar ett dugg av trevlighet och trivsel själv.
Tvingade mig att se dagensprogram. Två kvinnor är i studion och berättar om sin bok Happy, Happy. Där skrivs det om deras separationer och berättas av andra om hur det är att skilja sig. Jaha? I vilket syfte skriver man en sån bok? För att freda sitt eget samvete och trösta sig med att man är flera som blev så jävla Happy Happy efter papperen är påskrivna.Boken i sig kan jag inte tycka så mycket om, men jag tycker en hel del om damerna som sitter i fluff fluffet hos Malou och ska vara så jätte glada över sina separationer, som taget ur ett avsnitt av Solsidan. Väntade bara på att Ove Sundeberg skulle hoppa fram som en duracellkanin mellan kuddarna och häva sig i Malous godisskål och vräka i sig bara för att det var gratis.
Det är jätte bra att åsikter och svåra saker i livet kommer fram, men måste man förpacka in det i någon jävla glamorösförpackning där det ska vara tjsuigt, känns ju bara falskt. Jag hade mer än gärna åk till Malou och spytt ur mig om mitt liv de senaste åren. Men då hade jag inte suttit i fluff fluff soffan med festblåsan och försökt pådyvla en glamorös sida av mitt svåraste av allt svåra just då.
Hade i den stunden varit jätte glad om jag alls hade haft orken att ta mig till Stockholm, hade varit jätte glad om jag hade orkat hålla mig vaken, hade uppskattat mig själv om jag hade kommit i håg min packning alls. Och framförallt hade jag varit glad om jag hade orkat alls, vilket jag är säker på att jag inte hade gjort då. Och absolut inte framträtt i festblåsan uppsminkad och en och annan paljett blänkandes.
Nu har jag ju aldrig den typen av outfit, kan det vara därför jag heller aldrig har blivit ombedd att besöka malou von Sivers och hennes bordellliknande studio? Jo så kan det nog vara, man jag klarar mig bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar