Grävmaskinerna mejade ner husen och nytt skulle bygga. Arkitekten hade ritat en stor gigantisk samlingslokal, tanken var att alla skulle kunna mötas och samtidigt handla i affärer. Det var sitt grupper där man skulle se på TV och scener där artister av olika slag skulle framträda. Resultatet blev Femmanhuset än i dag norra nordens största köpcentrum.
Efter att jag själv har tillbringat en hel del sommrar i Göteborgstrakten som ung så känner jag väl till Femmanhuset. Jag kom till en stad för första gången i mitt liv som 10-11 åring, i dag låter det kanske ganska knäppt när alla är mobeliserade och reser jorden runt, men då var det inte så konstigt.
Sommrarna före mitt första Göteborgsbesök hade allt som oftast tillbringats i Leksand hos min gammelmormor. Jag minns min förtjusning när vi för första gången en sen sommar natt rullade in med bilen i Göteborg, det var lampor och neonskylltar så långt ögat kunde nå, det var fantastsikt. Jag var tagen av stunden och jag visste att en ny värld skulle öppna sig, en värld jag aldrig hade levt i tidigare, och det gjorde det kan jag lova.
Min referens av tidigare stadsbesök sträckte sig så långt som till Uppsala och sjukhuset där. En gång hade jag varit dit och hällsat på min pappa som låg inlaggd där och fick ett nytt organ, transplantation av njure som han fick av sin syster. Jag, morsan och syrran reste dit med tåg. Det var en spännande resa men jag minns inte så mycket mer än en transvestit i cafeteria, Jag var lite äldre än syrrn så jag stirrade väl bara på mannen, men syrran frågade på ett barns vis, mamma vad är det där?
Morsan tystade ner syrran så gott det gick och väste med hårt sammanbiten mun att det var en tantfarbror. Jo men visst vad mycket mer kloka vi kids blev av det svaret då. Han hade skäggstubb,läppstift, mascara och ögonskugga. Samt ett par fina pumps i storlek 45. Vi ungar i från den lilla lilla orten i Dalarna hade nu lärt oss att detta var en tantfarbror.
Vet inte om samma förtjusning väcks hos ungar i dag som det gjorde för mig att få resa till Göteborg den där första gången. Jag tror i alla fall inte det. Sen skulle vi ut i staden och flanera och jag tror nog att fåglarna hade kunnat bygga bo i munnen på mig då jag satte min fot i Femmanhuset, det var magiskt och häpnadsväckande så stort!
I gårdagens TVprogram så får man se att de människorna samhället inte ville ha då det i från första början rev de gammla husen inte alls har försvunnit, de flyttade in i Femmanhuset. Att se de här trasiga människorna känns inte så bra i mig, ska vi i Sverige behöva ha det på det viset?
Många gånger så säger socialen att att de visst har erbjudit än det ena än det andra men erbjudandet motages icke. nej kanske är det då så att det som erbjuds är åt helvete fel och att nytänkande måste till? Socialamyndigheter kräver allt som oftast att ska man alls få hjälp till en bostad så ska man också kunna visa att man håller sig i från droger och alkohol. Det är ju så att de faktorerna oftast är de som leder till att man inte fixar att bo efter de normer som grannar tycker är okej. Det blir heller inte så bra om man super upp pengarna före man betalat hyran, det slutar i vräkning.
Men jag är säker på att det måste gå att lösa på något vis, det är väl inte nödvändigt att människor ska överleva för att det är varmt i ett köpcentrum som man kan gå till för att vila en stund? Va fan jag vill inte aceptera det. Jag vet också att en del av de här människorna väljer att ställa sig utanför det socialsystemet. Man väljer bort saker för att man är så förbannat trött på att socialamyndigheter ska vara och verka som en överhet i sitt liv. Man väljer att vara herre i sitt liv i stället för att få med mössan i handen och kräla i stoftet för en socialsekreterare. När man inte har något kvar så vill man väldigt gärna måna och bevara det sista man har, nämligen sin egen person och intregritet, det är ju inte alls så konstigt och det talar man om i alla andra typer av människovårdande yrken och utbilldningar. Det här är komplicerade frågor och jag ser inte att det fungerar optimalt eftersom man ser hemlösa människor ute i samhället.
En kille i programet säger att har man kommit utanför samhället en gång så kommer man aldrig in igen. Det är en hemsk tanke och svidande kritik till oss alla, även om hans syfte inte var att kritisera utan mera konstatera. Vad har vi var och en för människorvärderingar? Hur ser vi på vårat samhälle varför strävar skolan och pumpar ut slagorden människors lika värde när det sen i praktiken inte fungerar? Det är ju en lögn. Människors lika värde handlar om att man ska bemötas med respekt oavsett kronor på kontot, man ska bemötas med respekt och värdighet och det tycker jag verkligen inte att alla gör.
Människors lika värde är väldigt enkelt att säga och uttala, men sen då, vad står bakom de orden och vad menar man? Har man alls funderat på innebörden och granskat sig själv vad man tycker på riktigt? Jag är heller ingen fena på detta i alla samanhang, jag dömer och drar för hastade slutsattser, det gör vi alla mer eller mindre. Större fråga är vad vi lär våra barn, hur diskuterar vi med dom? Hur lär vi kidsen vad alla människors lika värde är? Om nu skolan vill föra resonemanget så undrar jag just hur diskussionen om detta går? Framförallt så måste man våga samtala om obekväma saker, som homosexuella, invandrare, hemslösa,drogmissbrukare, alkohlister, sen också kanske sätta ett ansikte på alla sorters människor. Det här är människor med kännslor, gjorda av kött och blod, precis som alla av oss.
Vet en gång för många år sedan när ett av mina barn kom hem i från skolan väldigt upprörd och rödgråten nästan i panik.
-Snälla mamma du måste skaffa dig ett jobb. X säger att alla som inte jobbar är värdelösa och lata och du måste gå ner i vikt, lova mig det mamma.
-Ja men så är det ju inte och jag gör ju annat, jag tar handom er barn och studerar, det är ju mitt sätt att så småningom bana vägen för ett jobb och min vikt har väl inget med om jag är lat eller inte.
-Ja men nu säger X så här jag blir så ledsen och retad.
Stackars barn säger jag och jag hoppas verkligen att ett uppvaknande i från den här skeva människosynen trillar ner över den familjen som en blixt i från klar himmel. Förr eller senare så kommer det det vet jag.
Det var just i Femmanhuset jag själv fick se och uppleva en person i sammhällets utkant för första gången. Det var nog då jag började fundera på människor och utanförskap? Hur kan det bli så för en del av oss? Tidningen Faktum och Situation Stockholm är två gatutidningarr som har för syfte att skapa debatt och opinion kring hemslösas situation, klicka gärna in er där för att kolla. Jag har köpt tidningen av båda varianterna. Tycker om att på ett enkelt vis vara delaktig i processen för att en männsika ska få det lite bättre och värdigare. Kanske handlar det om att stilla mitt eget samvete?
Som julklapp i fjol fick jag just ett nummer av Situation Stockholm det värmde i mitt hjärta på ett speciellt sätt. Mina nära känner mig och vet vad som kan glädja mig minsann.
1984 sjöng vi för Afrika och svältande människor, i år vill jag att vi sjunger för ALLA männikor, främst de som sitter och dinglar väldigt nära ruienens brant, de som bara drömmer om en jul i värme med god mat och trevligt umgänge med sina nära. Jag vill att alla funderar på människors lika värde. Jag vill att ni gör något, kanske bara löser en prenumeration på någon av våra gatutidningar, eller varför inte ge bort en prenumeration av tidningen till någon?
Så klart är det inte bara under jul vi ska fundera på detta. Men just Julen är en svår tid för många människor. Det är en tid då det blir påtagligt på många vis att en del av oss står ensammen mot hela världen. Det är kyligt, mycket kyligt klimat både på termometen och att vara ensammen.
God jull alla människor där ute, både bekanta,obekanta hos mig har ni alla en plats i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar