Vem är hon?

Vi bloggare skriver ofta om saker närmast hjärtat, det vi finner meningsfullt och kanske inte egentligen ser att det vi skriver sprids ut i världen via alla ettor och nollor.

Det roligaste och egoboostande är ju när man får respons på skrifterna. Ris och ros vill vi gärna ha, liksom ett litet cyperavtryck att någon läser. Jag ser det på min statistiska mätare. Har man sökt på googel och kommit hit så ser jag vad sökordet var, men jag vet fortfarande inte vilken personen är och det anonyma är i bland ganska spännande. vem är det som läser min skrift?

En del har nog sin klara uppfattning av mig gissar jag, sen vad uppfattningen är det vet jag ju inte. Men troligen skapas en inrebild av en människa som skriver om saker i den vardaglika kampen eller det lustfyllda nyrenoverade hemmet. Överaksnade nog kan jag ju berätta att ni inte känner mig mer än ett fragemnet av min person. Den delen av mig som triggar mig att skriva och som nästan likt en reflex gör att jag  måste skriva. Oftast är det ju så klart det som i bland känns övermäktigt som kommer ut via bloggen och tanngentknapparnas nedtryckning.

När det känns likt ett behov och jag bara måste bli ett med min dator för att skälpa av det som gör ont och svider så illa inombords. Det är oftast då ni ser mig och min skrift. Tänkte nu presentera en annan sida av mig. Korta uppspaltat informatvit fakta om vem jag är. Kommer bara droppa det som först dyker upp i skallen på mig som ett expriment att förmedla världen vem jag är.

* Född in i en familj med två stabila föräldrar, om än ett mycket ungt par. Mamma var 16 år när jag kom till världen. Jag var deras första barn och att jag skulle komma bevisades genom ett gravtest på apotektet Tre rosor i Djursholm.

* Under hela min uppväxt och barndom levde jag med vissheten om att min pappa var sjuk och skulle kanske inte finnas bland oss i all eveighet. Senkomplikationer efter sin diabetes tog hans liv 1994 då han var 41 år.

*1980 fick jag den äran att bli storasyster, just då tyckte jag inte uppdraget var så vidare värst ärofullt utan mer plågsamt. I dag är lillasyster min bästa vän och utan henne fungerar inte mitt liv.

*Fick mitt första barn 1995 och jag var 19 år och ung mamma. Den vackraste lilla flickan med de mörkaste fina ögonen låg på min mage en kall decemberdag och kikade på mig. Det var då vi slöt en pakt om att alla dagar kämpa gemensamt och aldrig någonsin svika varandra. Den dagen och den blicken sitter ljutet i mitt hjärta, varje dag påminns jag om just de sekunderna på Falu BB.

* Under min ungdom hade jag det tufft och jobbigt i skolan. Hade en sviktande lust och vilja gällande studier. På senare tid och även nu skulle jag gärna studera hela resten av mitt liv. Det roligaste jag vet är att undersöka saker och ting på djupet, söka information och finna samanhang i världens alla olika händelser i stort och smått. Har ett genuint samhälls intresse som i bland kan kännas frustrerande och tungsamt att bära. I bland är det inte alltid bra att veta och se så mycket. Önskar att jag själv var en lite mindre funderande person som inte hade fullt lika nära till kännslorna som jag har. Tränar på den saken.

*Jag och mannen i mitt liv var kompisar långt före vi blev ett par. Många gemensama fester och vänner gjorde att våra vägar möttes lite då och då. 1999 kom den avgörande Pingsthelgen och sedan den dagen har vi kämpat i hårt väder och stunder med en mera lätt bris. Vi delar musiken, livssynen, intressen för samhället och grundläggande värderingar. Skrattar åt samma saker och siktar mot samma mål i livet. 2001 kom våran son till världen. Den varmaste sommaren ever och den lilla rackarn skojade till det genom att jäsa några veckor extra. En förlossning som till slut gick så fort att min mamm trodde att det var ett skämt när vi ringde i från BB.
-Grattis du har blivit momor till en liten pojke.
-Nääää sluta skoja nu!
-Tror du jag skulle skoja om den saken?
Ett samtal som faktiskt gjorde mannen i huset lite grinig, vem förväntar sig det svaret när man själv ringer och vill berätta för hela världen vad som hänt? Idag skrattar vi alla åt stackars momor som trodde att vi hade den låga humornivån med oss till BB :-)
Hon försvarar sig med att det har ju hänt tidigare att vi busring och narrat i henne saker, men den där gången på BB vet jag väl inte om vi funderade så mycket på pracktical joke.

* Tog mitt körkort mycket senare än jämngammla kompisar. Till slut hade jag den eftertraktade lappen i näven om min första bil var en SAAB. Kännde mig som en king och susade runt byn en halv natt helt i min ensamhet, vilken frihet jag kännde.

*Just nu drömmer jag om att bli utrikeskorre och raportera om händelser i världen. Det hade varit festligt att få resa runt och se världen långt i från turisternas perspektiv. Skulle vara intressant att ta sig in i Nord Korea och på riktigt se hur det faktiskt är i ett av världens mäst slutna land. Intressant att fråga en korean vad för världsbilde de har, vad vet de om världen utanför tro? Skulle också vara intressant att undersöka den militär diktatur som faktiskt Thailand är, dit Svenskarna åker och ser det hela som ett paradis med sol, bad och snälla thailändare. Hur ser det ut i verkligheten egentligen?


Slut på meddelandet och jag kommer troligen snart åter :-)