Konflikter som leder till galenskap.

Funderar lite på den uppkommna konflikten som råder i vårat vardagliga samhälle. Det handlar om vargen, den stora stygga vargens vara eller icke vara. Jag förbannar mig själv för att jag änns funderar på det och tror inte att det heller ger läsarstorm här på bloggen. Jag vet ju redan vart jag står i den frågan sen att jag lyfter ögonbrynet för anndras underliga kommentarer och sätt att betee sig borde inte alls ligga i mitt intresse. Eller så är det kanske det det borde?

Hur är det möjligt att människor ska behöva känna sig rädda för att säga vad de tycker i ett demokratisktsamhälle som det vi lever i? Vart leder denna frågan oss i demokratin?
Det är ju bedrövligt att människor ska känna sig ålagda med munkavle för att de tycker något i en fråga som berör vårat liv i gemenskap med rovdjur.

Jag respekterar åsikterna i från alla läger, men jag varken respekterar eller för den delen acepterar några som hellst överträdelser för vad som är utanför ramen av vad den demokratiska ordningen tillåter. Jag vägrar aceptera att människor som vill utrota vargen blir offer för militanta vargälskare som på olika vis tar till grepp som hot,påhopp och trackaserier. Jag vägrar också att aceptera att vargutrotarna ska bli måltavlan för kriminella handlingar av något slag. Ingen ska i dagens Sverige behöva känna att man inte kan eller våga yttra en åsikt av något slag.

Detta innebär också att jag kräver en nyanserad debatt, märk väl då vad ordet debatt betyder. Det betyder att man diskuterar sina olika åsikter och då också lyssnar på varandra och kanske kan vara så ödmjuk att man vågar erkänna att någon i från det andra "lägret" kanske har rätt i vissa saker. Vart tog detta vägen när det gäller vargen kan man fundera på? Sandlådenivån på det hela gör mig förtvivlad och riktigt förbannad mellan varven. Det som pågår nu leder ingenstans mer än att man kan se skymten av väldigt primitiva människor som på olika vis beter sig väldigt märkligt och i bland blir jag ängslig för att det sitter människor ute i stugorna som oftast anonymt slänger ur sig lågvattenmärken som blir så pinsama att man nästan skäms i stället för dom.

Många brukar tycka mycke om andra konflikter i världen uppstår, i bland tråka och hånas människor som strider för sin sak,kanske i bland för att de inte delar samma religion. Tycker nog att det då blir ganska intressant att återkoppla detta till den pågående konflikten vi har kring vargen. Är inte det lite lika fenomen? Saken eskalerar mer och mer och flera läger har bildats. Är det den här utvecklingen vi vill ha? Jag vill inte det och jag värnar och månar om demokratins grundpelare till det yttersta. Det är viktigt och demokratin sköter sig inte själv om vi medborgare inte inser och förstår vikten av att ha den typen av samhälle, vilket jag inte kan se att människor i de hetaste striderna i vargfrågan förstår.

Gaphalsarna som skitar ner debatten (läs pajkastningen) förskjuter de som kan hålla sig inom en mera nyanserad normal nivå och de radikala hörs och syns mäst. Precis som världens alla andra konflikter, stämmningen hetsas till ofattbara nivåer. Att uppmana de båda sidorna att komma till sans känns meningslöst. Det jag kan uppmana till är att ingan ska låta sig tigas av rädsla för hot eller trakaserir. Och överträder någon gränsen för det tillåtna så polisanmäl det hela omedelbart.

Jag tycker också att staten nu också sannerligen behöver vakna till för att se vart det hela håller på att leda oss kring vargfrågan. Staten måste nu handla och ta ett krafttag om det hela omedelbums. Dels fundera på hur vargen skall hanteras, dels hur man löser befolkningens väldigt stora problem att hantera den här frågan. Kan inte ungarna hålla sams i sandlådan så måste ju någon rycka in eller hur?

Vad tycker jag själv om det hela då? Jo att vargen ska få finnas men under absolut kontrollerade former i skogen. Svårare än så var det inte med den saken. Jag köper inte argumenten om att detta rovdjur inte skadar människorna, jag köper inte argumenten som att vi människor får lov att anpassa oss efter vargens beteende. Jag köper inte argumenten om att de som pysslar med djurhållning för skylla sig själva att deras får har rivits av varg, för vargen har rätt att göra det för att den är ett naturligt inslag i våran fauna. Det hela handlar om att jämka och finna en lösning anpassad efter allas behov. Alltså inte låta vargen leva fritt och absolut inte få jagas för att naturen ska gå sin egen gilla gång och sköta sig själv. Då undrar jag på vilken nivå vi ligger? Vart vi ska gå  tillbaka till för tidsepok då naturen skötte sig själv och ordnade upp allt utan att människorna la sig i ? Måste ju vara så långt tillbaka som före den tiden människan blev jägare. Efter det så har vi ju varit delaktiga och pillat i naturen, alltså det hela började för tusentals år sedan.

Att nu plötsligt föra en diskussion om att vi människor måste anpassa oss efter naturen känns lite försent liksom. Att ha ett medvetet tänk och en ambition om att försöka anpassa oss så gott det nu går är jag helt med på, men då i det som mer känns realistiskt. Som att man kanske inte kastar batterier i naturen, eller bryter av kvistar på ett träd i onödan. Kanske funderar på förbrukningen av olika material och återvinner saker, det hela ligger alltså mera på en Mullenivå för min del.

Jag känner mig inte rädd för vargen, men då har jag heller inte mött en varg i skarpt läga och sett dens betende öga mot öga. Så länge man inte har det så går det ju så klart väldigt mycket enklare att påstå att den inte alls är farlig och att den aldrig i livet skulle ge sig på en människa, framförallt att man inte är ett dugg rädd. Men alla vet att det är ett rovdjur och när man ser hur ett rivet djur ser ut så tvivlar jag inte en sekund på att en varg som vill ta mig av daga skulle göra det inom loppet av sekunder. Varför skulle den INTE ge sig på mig om jag befinner mig i den revir? Ett rovdjur jagar för att den vill ha mat, om då en hanne på 80 kg är hungrig och jag plötsligt uppenbarar mig så tror jag inte att den passar och väntar på nästa rådjur eller älg ska dyka upp i stället. Sen får de som påstår att den aldrig skulle ge sig på en människa säga vad de vill om den saken.

Det närmaste jämförbara en varg är våra hundar. Hundar har avlats i många år för att få bort vissa saker vi inte vi vill ha, men ändå klickar detta i bland även där. Nu talar jag inte om hundar hetsade till att slåss, utan annars väl fungerande hundar som vardagligt uppför sig helt normalt efter de kraven som ställs på dom Jag har sett mina hundar i situationer där deras vanliga sätt att vara plötsligt har försvunnit bort och deras instinkter har trollats fram, det sitter långt långt inne men ändå finns det med där. Jag har sett två rivirbenägna hundar göra upp och det är ingen trevlig syn och absolut inget jag stoppar fingrarna mellan. Då är det djuriskt och bloden formligen skävtter runt. Då är det hundar som ändå inte har haft som ambition att döda, för då hade en av dom inte varit vid liv i dag och matchvikten ligger på ca 20 kg, långt i från en vuxenvargs kroppsstorlek. Att vara med och se den här typen av hunduppgörelser ger mig rysningar då jag tänker på hur de hela går till hos vargen.

Nå väl, jag hoppas att jag inte får hem ett hästhuvud i sängen eller att maffiabossen  knackar på och vill ha pengar för att  jag delat med mig av min åsikt och kräver min tystnad. Jag vill inte att mina barn på något vis skall bli indragen i det hela för att jag tycker det jag gör. Ingen behöver heller ge sig på min bil, spränga min postlåda (den är iof redan trasig) eller ringa min mamma och tala om för henne vilken otäck unge hon har som tycker det hon gör. Ingen behöver heller vara dum mot mig med flit och sätta krokben för mig när jag går in i affären för att handla.

Tack för ordet.