Välkommen ska du vara.

Vill skriva om det jag just för stunden har behov av att skriva. Oftast är det lättast att skriva de dagarn när livet har tagit sig en gråare nyans, det är då själen måste ventileras genom det skrivna ordet. Kanske kan ses som en bitterfitta, kanske är det just vad jag är. Det är ingen titel jag vill ha, ettiketter är det andra som sätter.
Oavsett vad som visat dig vägen till min skrivarplats i cybervärlden så är du nu här. Tror du som mig att inget händer av en anledning så får du själv lista ut vad som gjorde att du kom hit. Jag vet varför jag är här och kanske vill du slå följe med mig på min väg i vardagen mot mina mål och min ambition att göra världen lite bättre.

måndag 14 november 2011

Åter i vardagens verkliga liv.

I dag är det en helt vanlig Måndag i månaden November. Roligare än så blir det nog inte. Frosten ligger vit ute på gräset och det i sig är väl ingen överaskning för den här bredgraden under den här årstiden precis.

Det som är mer överaskande är nog att tiden går så fort så det är nästan lite läskigt.
 Snart ska vi ha 16 års kalas här hemma och det är inte jag som fyller år, även om det känns som om det nyss var min 16 de födelsedag. Jag fick ett köksbord och en kökslampa i 16 års present av familjen och släkten. Ja det var då det, sen dess har det runnit mycket vatten under broarna. Tur att jag inget visst då av allt skit jag under kommande år skulle få vara deltagare i. Är inte säker på att jag hade valt att överleva då, det är tur att man inget vet och fortfarande står jag pall.


Under helgens resa till Stockholm och Åland så känndes det bra att resa bort för en stund, jag saknade de mina så klart men inget mer. På väg hem igen kom vemodet och insikten om att det inte går att rusa i från vardagen, det kommer i retur. Jag vantrivs i min vardag och jag vet inte vart och i vilken tråd jag ska dra i. På vägen hem lyssnade vi på Den svenska björnstamen och låten Vart jag mig i världen vänder.
Vart jag mig i världen vänder står jag här med toma händer och längtar efter något som kan rädda mig, så går texten och visst är det så jag känner. Tror du vi kan ropa efter nån med förstånd som kan se vad vi gör och förstår vad vi menar, sjungs det vidare i låten.

Nej jag vet att det inte finns någon mer än jag själv som kan rädda mig. Den största boven och stopplkossen för allt i mitt liv är ju mig själv, så enkelt är det men ändå så svårt. Åt vilket håll funderar jag då? Jo det är bara tankar om en avflytt och ett nyskapande av en vardag, den trista jävla vardagen men någon annan stans. Jag är så less så jävla less på den här orten och kommunen som är ta mig fan den mäst bakåtsträvande skitkommunen jag någonsin skådat, har iof inga mer referenser men de jag har här i min hemkommun är bedrövliga.

Under min hemresa så såg jag kanske 30-40 ungdomar som skejtade och åkte inlines i en mindre skatepark. Det var jutna små gupp och hopp, okej jag vet inte vad det heter men jag beskriver det så. Jag han se att det var en salig blandning av åldrar och varianter på ungdomarna. Snabbt går då tankarna till vårat ställe som avsatts för skejtande ungdomar och den föreningen. Bidrag har sökts av föreningen för att kosta på värme och avfukting, de ber om ett bidrag i från kommunen för deras ansökta bidrag räcker inte. Vad händer. Jo men så klart det blir icke i från Malung-Sälen kommun. Detta kan man inte ställa upp med. Det finns nödvändigare saker att investera i och man jämför energikostnaden med något förbannade istält som existerade på 70-talet och så dyrt detta var. Detta gör nu att skejtarna får lämna tillbaka det sökta bidraget för det blir inget av med detta!!

Hur kan man alls säga att någon jävla investering i hela den här kommunen är onödig efter som ALLT håller på att rasa? Ska man inte hugga på allt som det går? Och jag vill veta vad det är som går före detta i kön? Kapitalförstöring säger jag och blir så barnslig och fånig att jag får lust att bara peka finger åt de väldigt kortsiktigt tänkande figurerna som ska bestämma i den här kommunen. Varför kan man inte se vikten av detta och kanske den investering som inte dirket går att räkna i kronor och ören?

Det blir något halvblaj av alltihopa i stället, nödlösningar som driver komunen likt en resperator. Som motfråga funderar jag på vad programet Dexter kostade som inte fungerar ett förbannade dugg? Vad kostar detta dataprogram Kommunen? Jag läser att det med en snygg beskrivning på hemsidan står att Malung-Sälen kommun ska vara en kummun tillgänglig 24 tim om dygnet? Jaha hur då? Dexter är ett program där jag som förälder ska kunna logga in och följa mina barns studier,närvaro,hitta viktiga tele nr och mailadresser. En så simpel sak som en mailadress till lärare eller telefonnummer, men mer än hälften om inte ännu mer av de lärarna jag skulle kunna behöva ta kontakt med har ingen mailadress där, många av de övriga lärarna också för den delen. Vad beror detta nu på då? Jag har ingen aning men eftersom det INTE fungerar så undrar jag om detta inte kan anses som en stor fet jävla onödig invetsering gjord av Malung-Sälen kommun?

De inhyrda barackerna på Blomster, nu mer kallad modulerna skulle hyras under en kortare period då de sk byskolorna stängdes och det svikande elevantalet efter vissa uträkningar skulle så småningom bli så litet att barackerna skulle tas bort. Senast i morse så såg jag båda de här barackerna som så tillfälligt skulle stå på skolgården, denna tillfälliga lösning har nu varat i sex år om jag inte minns fel. Och vad har den hyran kostat kommunen?  Är inte detta en fet jävla onödig investering så säg? Pengar som rinner i väg på en hyra, inte änns något kommunen äger. På den tiden så sa jag att har de kommit dit så kommer de aldrig där i från och jag tycktes visst ha samma skills som den nu mera framlidne Saida som även hon kunde se in i framtiden, för de har då inte rört sig ur fläcken och det är väldigt tyst om den här bygnationen.

Detta och mycket mer vet jag sen kommer kommunalrådet och talar om viktigare saker som ska prioriteras i kommunen därför kan man inte lägga några hundra tusen på skejtanläggningen, det stör mig in till migrängränsen måste jag säga. För att tjata vidare i samma anda så funderar jag på hur i helvete de tänker när det gäller de unga i kommunen och föryngringen?  Det står klart för mig att det inte tänker alls. Det är just de här sakerna som får mig att känna att jag och min familj är värd så mycket mer och bättre. Jag orkar inte leva här där gubbväldet och det kortsiktiga tänket, om det är något alls, det ligger som en sur blöt filt över hela orten.Kan man ropa efter någon med förstånd som kan se vad vi gör och se vad vi menar?

När man inte har allt det man på en större ort ser som ett naturligt inslag, läkarvård,kommunikationsmedel,stort urval av skolor,kulturliv,uteliv,jobb osv så måste man väga upp detta med något annat och se och erbjuda det man har, detta var visst väldigt obekant för kommunledningen. Ge mig en anledning att stanna och bo kvar.

Nej ska väl sura vidare och söka lösningar på livet.

Inga kommentarer: