Då har man som en strävhårig tax i munnen. Så vad gör jag nu här kl 01.49 en simpel Onsdag? Jo inte ett dugg och det främjar inte den arla morgonstundens alla bekymmer och djävulska besvär. Har för mycket att fundera på, framtid, bakomliggande tid, min historia, världen, politiska händelser i länder man knappt ser på kartan. Ja det snurrar en del i skallen.
Jag drabbas av små paniska kännslor då jag kommer på att det är många år sedan nu då andra gjorde sina livs val och i dag har ett fast tryggt jobb, eller finns det trygga jobb nu mer? Jag vill ha ett så fast jobb nu så jag kan kalla mig anställd, jag vill veta vilka dagar jag ska arbeta eller inte. Det vet jag aldrig. Och jag tycker ju så fasligt mycket om det jobbet som ringer mig och vill ha mig så jag sticker oftast i väg på de uppdragen jag får tilldelade, om det går. Oftast så gör det ju det och jag känner mig nöjd med att på något vis efter många år vara den som fixar det som jag blir ombedd att göra.
Men nu har det kommit till en punkt i livet då jag skulle vilja säga att jag faktiskt har semester. Boka den där veckan på en ort och semestra med familjen, kunna planera det långt i förväg sen bara vara ledig. Trots att det i bland är väldigt ojämt fördelat och jag inte har jobb så är jag aldrig ledig, väntar omedvetet på att telefonen ringer och att det är dags att ge sig av. Sen är det bara att fördela allt hemma vid och sticka i väg. I många fall vet jag när jag sak jobba en tid i förväg, men i bland händer det att jag rycker ut inom loppet av minuter eller någon timme. I bland har jag en längre period då jag vet vad jag sak göra. Men jag är aldrig ledig.
Det här arbetssättet har väl blivit en livsstil för familjen, kidsen vet hur landet ligger och skulle nog bli mer förvånade om jag hade ett fast schema där vi kunde planera hela vardagen utifrån. Jag har trivst på detta viset under många år, det har inte alls tryckt mig ett dugg. Snarare tvärtt om, jag har sett att jag kan på fria dagar boka in frisörer och allt annat man kan tänkas hitta på. Jag har också fritt mandat att säga nej tack till en arbetsdag eftersom jag inte slavar under någon A-Kassa eller annan bidragsgivare. Men jag vet också att de gångerna jag säger nej så går jag miste om kronor på kontot, det händer väldigt sällan eftersom jag tycker om att jobba. Men i bland så krockar allt. Och vissa saker jag har bokat i min vardag måste jag prioritera, det är jag skylldig min familj.
Just nu har jag tre jobb att hålla i gång. Det som jag ser som mitt huvud jobb och där jag tillbringar mäst tid, det är Storbyboende. Sen har jag ett assistentjobb, de vet att jag jobbar en hel del men att jag rycker in i den mån jag kan om de ringer, samt ett jobb i Sälen som stugavsynare och stugstädare.
Så nog har jag att göra det kan jag inte klaga på alls, men jag skulle så gärna vilja vara en av de annställda. De som kan vara lediga i bland bara. Storhelgerna och sommartid skulle jag kunna jobba på mer än heltid om jag så ville. Och jag vill ju jobba också, men det är väldigt motigt i bland att jobba då solen lyser och man skänker en tanke till de som ligger på stranden med en god bok. Det kan jag inte säga annat om.Men visst går det mycket enklare att jobba också under den ljusare tiden av året, det gör det allt.
Under den här julen så insåg jag att mitt val av arbetsstil har restulterat i att familjen har blivit ganska traditionslösa. Oftast har jag ju arbetat under storhelger och där med inte orkat med det anndra kanske orkar som är lediga runt jul, påsk elleer andra högtider. Jobbar man som jag med människor så tar det en del av energin i knoppen, kanske är det så att familjen fått stryka på foten en del för det. sen är ju jag som person ingen pysselmorsa heller, men kanske hade det varit mer av den varan om jag inte hade jobbat så som jag gjort.
Nå väl, detta är mitt val som jag utan några som hällst tvång har valt helt själv, jag klandrar ingen. Men det hela var meningen att knega på lite extra under en tid sen se vart vägen ledde mig, nu har det gått många år i samma spår. Men den arbetslivserfarenheten jag har införskaffat mig är ingen liten sak, den är stor och mycket värdelfull för mig. Den erfarenheten syns inte utåt, men inombords känner jag att den är mycket stor och berikande. Kan jag bara finna en arbetsgivare som vill lyssna på det jag har att berätta om den saken så skulle det vara mycket bra och till min fördel.
Jag ska starta upp mitt nu vilande projekt söka jobb igen, det ligger lite i träda. Men först måste den nya vardagen snurra i gång lite först. Nu är det nära för nystart i grannlandet. Det blir det första steget sen får vi se.
Godnatt världen, vi ses snart igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar