En ny vardag.

Så var det då dags för det nya livet. Det obekanta och det man inte vet så mycket om ger mig tårar. Blir skraj nu är vardagen upp till mig. Helt ensammen om allt. kanske låter fånigt för de som alltid är ensamstående, det har jag också varit en period i livet så jag vet att det inte alltid är så enkelt.

Nu handlar det mer om att vara ensam med många jobbiga saker som redan har slitit oss i själen. Det ska jag fixa, jag ska göra allt det där nu. Allt som jag haft hjälp med att orka. Nu har jag ingen som kan ta vid när jag behöver rast och vila. Allt ligger på mina axlar.

Nytt och obekant är alltid knepigt, det här blir väl också en vardag till sist. På kartan ser ni Ålesund, det är dit våra blickar riktas. Kanske är det där hela familjens nya liv startar, inte bara som en jobb ort för mannen i huset.

Har kikat lite på skolor men inser snart att trots att det handlar om vårat grannland så upptäcks det en viss kulturell olikhet. Det bästa är nog att ge sig av och på plats försöka införskaffa sig information om det hela.

Hade åkt om det inte varit för ett inplanerat jobb som tydligen förändrade sig i sista minuten. Jag var tillfrågad och tackade ja sen tidigare, i dag fick jag höra att jag inte behövdes. Det känns aningen bittert och ledsamt speciellt eftersom jag kunde ha varit med till Norge och åkt hemöver under början av veckan. Men vad gör man liksom, mer än att inser att man kanske inte är av någon större vikt som arbetskraft just där då. Nej sattsar på andra hästar och ser mig om, lyfter blicken högre och tänker skapa något bra, fint och vackert. Ett toppen liv med anndra ord.

Allt har havererat mer eller mindre, mobiler, bilar allt bara rasar samman och det hela känns lite uppgivet och ensligt så här på toppen, eller snarare botten.Just en mobil är viktigt för mig då jag oftast blir uppringd på den av viktiga personer i mitt liv.  En del av dessa vill bara byta några ord, anndra vill tala om lite jobb de tycker jag skulle passa bra till att utföra, andra vill bara ha hämtning eller kanske meddela sig om geografisk placering just för stunden.

Nu har jag inget av det! I all vänlighet får jag låna en mobil av en god vän och kollega. Via FB kan man nå ut via mailen till många, ja så bra tänker jag tills jag inser att både chatt och mail bara står och tuggar och inte går att öppna. Heja Sverige! Känner mig nära en liten kolaps av lindrigare grad, det hela ska säkert lösa sig snart, men ändå. Surt så in i helsike.

Och som alltid är det snart en ny dag,borsta av dammet,spotta i nävarna och köra vidare framåt i en sakta lunk för vad har man för val? I från att tro att man ska jobba ganska hårt i en hel del timmar tills att för någon timme sedan bli uppringd och få info om att man inte alls ska det så känns det väl så där.

Hade ordnat hundvakt, barnvakt och löst allt det tekniska runt hela apparaten, det är ett litet projekt i sig så klart. Ja man ska inte gråta över spilld mjölk så är det, det enda man kan göra är väl att fundera på vad man svarar nästa gång det rings i mobilen och man blir tillfrågad om man vill jobba. Om jag nu har någon mobil man kan ringa på vill säga.

Hej på en stund.