I dag kikade jag på de glada studenttåget med mängder av unga förmågor med ett sug av att ta sig vidare ut i livet. Känner deras glädje och strålande humör, mad många långa studietimmar äntligen fullbordat sin skolgång och i dag firas det friskt. Tycker att de är jätte bra att de firar och trumpertar för det kommer bli en liten överaskning snart att det inte var så förbannat jobbigt i skolan ändå. Det är jävligt mycket drygare att vara vuxen och hela den biten. Men det lämnar jag till de alla att själv få upptäcka och inse, det kommer så småningom det lovar jag men i dag får de sjunga om studentens lyckliga dagar i fred.
En klass saknade sina två klasskompisar som inte är i bland oss längre. Som ett knip i hjärtat högg det tag i mig och det svichar förbi att ingen oavsett ålder någonsin går säker från att döden kan komma och hämta oss det vet vi inget om. Tänker på att hela den klassen saknade sina klasskompisar i dag, alla andra dagar ockå så klart, men i dag är det meningen att man ska vara glad och fira, det är då kanske lite mera märkbart att två fattas. Två glada skratt som bara rycktes bort helt utan några som hellst förvarningar, som en vindfläkt blåste lågan ut.........sen var allt över. De hade ju knappt hunnit med livet, och ändå tog det slut så brutalt och bara väldigt tragiskt. Under den klassens tal så kom mina tårar. Jag tänker på deras familjer som i dag kanske har en extra svår dag av saknad och sorg. Deras barn fick aldrig chansen, och folk snackar om att det finns en Gud, jo men visst, vart var han den här dagen då två unga människor rycktes bort ?
Att jag skriver om detta just nu handlar också till stor del om de jag hörde tala brevid mig. Ett gäng ungdomar i 19-20 års åldern som småpratade och kanske inte vet att jag hörde deras ord. Har ingen aning alls men deras samtal gick ut på att häckla och göra ner studenterna. Speciellt de då som då studerat det man brukar kalla "plugg" programen. De häcklade studenterna genom att håna deras studietid och deras inhämtade kunskaper. De tycket att det var skitlöjligt och skrattade. Just då tänkte jag på att det finns två elever som inte är i bland oss längre som troligen hade gjort allt för att få en chans att fullfölja sina studier. Det finns två familjer som saknar sina barn mer än någon kan föreställa sig och här står det en grupp unga individer och har inte en tanke på att ta tag i sina egna liv och göra något av det. Jag vet att ingen av de unga i den där gruppen som gjorde ner studenterna är så speciellt högutbilldade själv, inget anat än fåniga loosers är man om man säger som de gjorde. Alla har möjligheten att studerar och lägga den tid man vill på studietiden, man har val och chanser, tar man de inte så ska man då minst av allt se ner på de som har lyckats bra. Varför skulle det någon gång vara fult och fel med kunskap?
Den gruppen ungdomar häcklar de andra så klart för sina egna misslyckanden i livet, det fattar jag ju. Någonstans tror finns tron om att de som hämtade sina fina betyg är någon sorts överhet, och de själva sätter sig långt ner på skalan och känner sig dåliga för detta. Sen ska man också vara ödmuk inför det fakta att man har olika studievanor, olika sätt att lära sig osv. Men det finns ingen orsak att se ner på männiksor med kunskap och de som lyckats bara för att man känner sig misslyckad själv. Och föresten vad och vem säger att de som hämtade sina betyg i dag kommer slinka ut i arbetsmaknaden på en räkmacka? Ingenting. Alla för kämpa och skapa sina egna liv och inget är gratis. Frågan är bara hur man själv väljer och prioriterar.
Tycker man att det bästa i livet är att dricka öl och åka bil runt byn så då får man göra det.Men då ska man också veta att den typen av livstil inte genererar i så väldigt många jobb. Det inbringar heller ints så stora inkomster. Och framförallt så är det inte en enda invandrare som har valt den livstilen åt någon och där med heller inte råder över att den här gruppen av folk inte får jobb. Alltså skippa snacket med att utlänningarna kommer hit och tar våra arbeten.Man ska också ha klart för sig att studera kräver en del jobb, alltså prioriteringar om man ska lyckas skramla ihop sina betyg.
Nej jag blir fruktansvärt provocerad av andras hån mot människor som lyckas och kan. Jag tycker att det är trist att höra hur en grupp unga individer med tusen möjligheter säga som de här gjorde, de kan också nå framgång om de vill och väljer det. Synd att ingen har undervisat de i den saken. Tänker på de två eleverna som faktiskt inte längre kan, de som mötte döden aldeles för tydigt. De har inget val, de är borta nu och kommer inte tillbaka hit även om jag och tusen till så gärna skulle vilja återställa den ordningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar