Var tvungen in på Kronans droghandel i går och det ligger ju dörr i dörr med våran bokhandel. Vips sätt jag som en björn i björnsaxen, var tvungen att kika lite på bokrean. Så klart följde det med en bok med hem. Bara en är ju nästan som ingen alls. Köpte Joe Shoomans bok om min älskade kära idol Bruce Dickinson.
Att inte skulle köpa den boken är väl lika troligt som att jag skulle anmäla mig på en buggkurs och kyssa marken där Olle Jönsson går. Bruce är min vän och har tröstat och torkat många tårar genom tiderna ska ni veta. Han har varit med på många roliga tillställnigar under mitt liv också. Han finns där ovillkorligen när hellst jag behöver honom, det är ju det fina med musik.
Hela Iron Maiden och vad de står för är aningen banbrytande mot en hel del andra band i den här typen av musik.Hela Bruces liv är annorlunda mot många andra rockartiseter. Och som vanligt faller jag som en fura för de som vågar stå på barikaderna och brinna för vad de tror på och verkligen leva sitt eget liv.
Trots ett hängivet fan som jag så vet man inte så väldigt mycket om privatlivet hos någon av
Iron Maidens bandmedlemar. Helt otroligt att de alla har lyckats hålla stenhårt på deras offentliga liv och det privata. Synd för mig som vill veta allt iof, men ändå något som inger en stor respekt.
Nå väl livet går sin gilla gång och nu är det Fredag igen. Snabba ryck minsann. Har knegat lite och försökt styra skutan lite lagom rakt. Har köpt lite mera akvareller och målar lite i bland, inga större stordåd precis men det är en trivsam avkoppling.
Funderar lite på om jag ska våga mig på lite acrylmålning. Bara för att testa lite och se hur det känns. Det jag ofta målar är färger på min inre sinnestämmning, det man kan kalla någon form av mandela. Det hela går ut på att måla exakt det man känner i en typ av mönster. Ett mediterande inslag i det hela att spontant göra mönstret och välja färgerna. När resultatet är klart kan man beskåda mönstret och sen reflektera över vad och varför och efter man har målat ett tag och gjort några mandelor så kan man se ett mönster om man grunnar på det hela noga. Tidigare har jag bara gjort mandelor med vanliga färgpennor. Med akvarell tycker jag att det blir ett starkare uttryck och påvisar mer en kännsla. Ingen kännsla är ju speciellt kantig och så där exakt. Mera lite diffus och kanske väldigt luddig i bland, det får man fram bättre genom akvareller.
Sen hade vi ju den stora dagen i går också, icke att förglömma. Sveriges historia skrev ett nytt blad i böckerna och en kommande tronarvinge såg dagens ljus. En ny liten prinsessa föddes och nu ska Vickan och Daniel byta blöjor en tid framöver.
Nej nu ska jag göra ett ryck och försöka skapa lite ordning i kaoset. Hej på en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar