Den exekutiva auktionen av vårat hus del två.

Mitt förra blogginlägg i frågan skjöt läsarsiffrorna i höjden. Tycker att jag har ett bra flöde av läsare men just när jag skrev inlägget med rubriken  Den exekutiva auktionen av vårat hus så hände något på bloggen. Läsarsiffrorna tredubblades och nådde en topnotering av besökare.

Ämnet vidrör många människor på olika vis. En del känner igen sig, en del kittlas av nyfikenhet, säkert en del som med ett hånfullt jubelskratt klappar om sig själv och nedvärderar oss på "fel" sida av vad som många ser som en fullvärdig förståndig människa.Även läsare som tror sig  veta exakt hur det hela gått till, utan att alls känna oss eller någon gång ha talat med oss och egentligen inte har den blekaste aning om det hela.

Jag har fått så otroligt mycket stöttning, människor som i all välvilja verkligen har puffat på oss. Människor som själv lättat sina hjärtan om deras svåra ekonomiska trassligheter på olika vis. Det har stärkt otroligt mycket. Jag har också blivit ifrågasatt, hur jag så där bara kunde skriva rakt ut och blotta mig själv och min familj på det där viset.

Svart på det har blivit att det enda sättet jag alls har någon chans att kunna ge min del av helhetsbilden i det hela är att skriva om det. Och att syftet också har varit att försöka skapa förståelse och kanske ge andra mod att våga tala om det hela. Och om man ser hur hela den här processen ser ut så tycker jag mig nog kunna säga att när det som ska vara den trygga punkten i sitt liv, den lilla sfär man har att göra reträtt i, där man har rätt att råda helt och fullt över sitt eget ytterst privata liv, är inte det redan uthängt och offentliggjot nog av att Kronofogden annonserar ut bostaden i media?

Vi själv hade ingen aning om att annonsen just den dagen offentliggjordes, vi var inte beredda på det. Så klart visste vi att de fotograferats och att det förbereddes för en försäljning, men vi visste inte exakt datum för det. Det var andra som informerade oss om det efter att sett annonsen i tidningen. Under ett arbetspass så fick jag ett samtal och jag kan lova att det hade inte kännts mindre obehagligt att ställa sig på Glotorget avklädd och naken inför  publik. Eftersom jag arbetade så var det bara att skölja nyllet i lite kallvatten, slå på knappen för proffessinalism och fokusera på arbetsuppgiften, gråta får man liksom göra senare.

Helatiden så förjävligt att veta att pengar finns men sitter låsta i Mellanskog och deras väldigt långsama process. Helatiden med vetskapen om att det här kommer gå åt helvete fasten vi har pengar, men det sitter fast. Det står inte i Kronofogdens annons, det står heller inte allt det jobb vi lagt ner och allt det vi faktiskt har försökt ordnat upp, det står aldrig ett mått på mänskligt lidande och hur många sömnlösa nätter vi haft, det står inget mått på alla gråtna tårar i ren förtvivlan och nästan panikande tillstånd. Det offentligörs aldrig.

 Därför är mitt enda sätt att skriva här. Det är mitt enda slipade vapen att nå ut och det är min fulla rätt att få berätta min historia och sida i hela den här cirkusen. För mig är det det enda sättet jag har att återta makten i från något som vill förnedra mig offentligt, för så känns det. Kronofogdens förfarande är ingen lek och systemet går ut på att det hela är offentligt. Påminner en hel del om de skådespeleri i från förr då avrättningar skedde på torgen och ortens befolkning ville se de groteska,vidriga uppgiften skarprättaren hade.

Under de senaste dagarna har det pågått en process med banken. Mycket trevliga vänliga bemötande med stor respekt och välvilja att hjälpa till. Vi sitter ju skitnödigt till det var ju ingen överaskning, men att kunna presentera de pengarna som de såg vara på väg in gjorde det ju bra mycket enklare för alla parter, sist men inte minst banken att vilja hjälpa oss till rätta.

Allt ordnade upp sig med hjälp av ett målfoto och  hudradelar, vi lyckades skaka fram pengar och löften men det var nära ögat kan man säga. Det var millimeter i från ett ännu större kaos där vårat hus skulle ryckas i från oss, då handlar det inte om att vänja sig vid tanken, då handlar det om husvisning den här veckan och försäljning nästa vecka, lite mastigt för ett pressat tillstånd kan man säga. Men så går det till i Kronofogde svängen.

Pustade ut, och trodde väl någonstans att det omgående också skulle ordnas ögonblickligen av Kronofogden, att de genast skulle dra tillbaka annonseringen och uthängningen av vårat hus, men så gick det tydligen inte till i den här världen. Även om allt var klart i från bankens håll så kunde det bli så att Kronofogden ändå kunde knalla in i vårat hus med vilket klientel som hellt och skärskåda allt i från mina skitiga trosor och strumpor till vad vi har i bokhyllan. Eftersom allt var mycket bråttom så höll inte baken och kronofogden jämn takt kan man säga.

Känndes som en besvikelse igen, att allt vad pengar heter var helt okejat i från baknens håll men att det ändå nödvändigtvis var tvunget att vara öppet hus hos oss pga Kronofogdens regelverk, för jävligt förnedrande. Vi hade ju en plan och allt var klart, ändå......

I den här svängen har man inte så värst mycket att säga till om, det är bara att gilla läget. Allt personligt bestämde jag mig för skulle bort, fotografier, barnens teckningar och annat som någonstans ger andra en hint om vem vi är. Saker som ingen alls har att göra med.Och hur kommer jag sen att uppfattas och ses som för människa när vem som helllst varit inne i mitt hus och spionerat?  Vad drar anndra för snabba slutsattser om de femtiotal böckerna jag har utspridda vid min säg, på golvet och överallt. Jag bäddar aldrig sängen för det är ingen viktig syssla för mig, ska jag göra det nu för att det ska in okännda personer i mitt hus och kika i egenskap av spekulanter på något som jag vet att inte kommer gå till försäljning? Inte bara ett hus belammrat med don, det är ett väldigt stökigt och ostädat hus, men det är MITT hus och jag bestämmer precis hur det ska vara. Och jag bestämmer när jag vill städa, inte för att det ska skärskådas av okända personer utan inbjudan.

Det värsta var inte vetskapen om mitt sovrum, kök eller badrum, det värsta tänkbara är barnens rum. Som i sin tur ser ut som det gör efter de förutsättningarna och den andra delen av vårat liv sedan några år tillbaka. Jag kunde inte skydda mina barn i från oinbjudna gäster, mina barns rum där de har rätt att få ha sitt liv i fred, där det här rätt att vara och de enda kvadratmeterna i världen som är just deras zon. Sen ekade det igen.......men fan vi har ju ordnat det hela ska det var nödvändigt.

I dag klockan 10.30 var det annonserat om visning i vårat hus. Redan långt före utsatt tid kom det upp en bil på gården, kanske en felåkning eller så bara en jävligt nonchalant typ med  Malungselnät logga på bilen. Eftersom mannen i huset gick ut för att kolla läget och personen inte dristade sig om att säga ett ord eller alls veva ner rutan att säga att den åkte fel så antar jag att det var en husspekulant ute i god tid så att säga. Jag kan inte göra så vidare värst mycket åt spekulantern, det är spelets regler. Men någon jävla hänsyn och respekt kan man visa när det är ett utsatt klockslag, för det är väl ingen i hela världen som tycker att det är ett stort nöje att sälja sitt hus på det här viset. Nu handlade det inte om att Malungselnät bilen var fem minuter för tidig. Det handlade om någon timme. Fräckt och förnedrade så det förslår.

I Fredags ringde Kronofogden och frågade om vi tänkte släppa in dom på Tisdagen (i dag) eller om de skulle ta med sig en låssmed?
I de orden så förstår man så fullständigt värnlös men är. Man bestämmer inget alls och man har ingenstans att ta vägen, det är ett faktum utan försiktighet med bommulsvantarna på, det är den moderna skarprättaren som talar och du är ditnaglad på väggen och sitter stehårt fast, ingenstans att ta vägen. Man ska släppa in vargarna i fårhuset, det är det man har att förhålla sig till.

Med bankens goda hjälp och vilja om att göra allt bra och till vårat bästa så håller vi andan om att husvisningen ska blåsas av, och det gör den. Banken kan inte bestämma det, det hela ligger hos Kronofogden, men banken jobbad på så snabbt de kunde och ville hjälpa oss. Så summan av hela kardemumman i dag är att de som ska ha sina pengar har dom, ingen har rätt att kliva in i mitt hus. Och som lite plåster på såren är Kronofogdemyndigheten så snälla att de skickar ut två av de sina att stoppa eventuella spekulanter att köra in på våran gård. Var inte det snällt?

Om det nu inte hade blivit stoppat i tid och människor hade haft rätt att kliva in så hade inte Kronofogden behövt haft låssmed för att komma in i mitt hus. Dörren hade varit öppen men ingen av oss hade varit hemma, vi ville inte förnedras ännu mera än vi redan gjort. Vi skulle hålla oss bort under tiden visningen pågick.Därför ska de som åker på den här typen av husvisningar utanför den angivna tiden bildligt talat ha sig en smäll på käften, speciellt en dag som denna då Kronofogden skickar hit de sina som ska mota undan spekulanterna och tala om att det blir inget av med detta..

 Om det nu hade varit så att Kronofogden inte gett med sig precis just nu i detta ögonblicket utan fortsatt med sitt husvisningsprojekt i vårt fall så ska ni som varit på våran gård och vänt ha klart för er att ni går in i ett hus, eller kikar på vårat hus där skulden faktiskt är betalad, att visningen pågått hade bara berott på att banken jobbar snabbare än Kronofogdemyndigheten.

 Men den ack så lilla informationen hade inget fått ta del av eftersom det liksom inte hade hunnit rulla in hos Kronofogden. Men vi visste det eftersom vi står närmast banken och det är dom som avgör hela matchen.

Ja nu var den här cirkusen slut, ett roman har gått till handlingarna. Om någon skulle vilja fråga mig något så är det helt okej. Om någon skulle vilja ha råd och hjälp så lyssnar jag och tipsar gärna.
Hur det nu än må vara så är man inte ensamen i den här cirkusen, men kännslan kan vara så. Och den som hör det minsta baktaladen ord får ni gärna hänvis till att samtala med mig eller kanske läsa min blogg.

Jag är säker på att det snart är färdigt snackat om oss, nyhetens behag brukar inte vara i all oändlighet. Men jag vet att det snart är någon annans tur att stå där med dumstruten på, då vill jag ber er om en sak. I stället för att tala illa kan ni erbjuda er att stötta och lyssna i stället. Allt är inte svart eller vitt och allt är långt i från det ni först trodde. Vi i Kronofogdemyndighetens grepp har inte begått något brott så döm inte ut oss som pestsmittade ovärdiga individer, det gör myndigheten så bra själv så.

Hoppas mitt budskap nått fram, hoppas att ni kan förstå den här härvan som jag så enkelt som möjligt gör har försökt beskriva. Det är inte enkelt, i det verkliga livet är det otroligt mycket svårare att förstå, veta och hansla utifrån det.

Peace and Love.